Bera

Nästa förpackning jag ger mig på är en jag har sett fram emot ett tag. Omslaget lovar ett spännande arkeologiskt äventyr med små glada gruvarbetare som gräver fram skatter ur ... chokladpudding?

Förpackningen kommer med instruktioner: 1. Gräv fram skatterna. 2. Titta på dem. Det jag är nyfiken på just nu är ifall skatterna är ätbara eller inte. De tecken jag kan uttyda är siffran 5 i samband med en föreckning över vad jag gissar är de olika skatter som kan tänkas gömma sig i det sedimentlager jag strax ska gräva ut och det andra är adressen okashi-land.jp strax under. Länken tar dig till en sida fullproppad med glada figurer, spel och godis, som dessvärre är helt på japanska. Jag får helt enkelt bryta mig in i förpackningen.

Ut ur förpackningen kommer ett tråg täckt med skyddsfilm och en djup doft av choklad som för tankarna till bakverk.

Efter att skyddsfilmen avlägsnats möts vi kort och gott av en bit choklad, förvånande nog är doften inte starkare på den här sidan filmen och jag är aningen tveksam till huruvida det går att gräva sig ner i kakan med en sked eller om man helt enkelt får bryta itu den.

 

Efter att ha angripit chokladtäcket med en grapefruktsked tror jag mig skymta den första av de väntade skatterna. Chokladen i sig liknar de chokladpennor  jag smaskade i mig för ett tag sedan. Den är mjölkig men både mjukare och djupare i sin sötma än inhemsk mjölkchoklad.

Efter att ha grävt en stund, och gluffat i mig massa söt choklad har jag lyckats avtäcka två svärd, två dinosaurieskallar och ett gammalt japanskt mynt. Efter att ha letat mer noggrant på förpackningen hittar jag även en poänglista och kommer fram till att de båda skallarna ger mig sammanlagt 1000 poäng, de båda svärden 2 och myntet 2500. Då poängen verkar aningen godtyckliga och omges av en hel del outydbar text lämnar jag ett visst utrymme öppet för att jag i själva verket har missförstått siffrornas betydelse.

Skatterna är mjuka och vingummiaktiga i sin konsistens och de jag har grävt fram är antingen oranga eller gula i färgen. Jag börjar med en av de oranga, svärdet närmare bestämt, och möts av en söt ganska frisk citruston. Efter en stunds tuggande kan jag nog säga att det smakar clementin snarare än apelsin, vilket är trevligt. Det gamla gula myntet smakar, syrligt, lite surt, och inte förens eftersmaken rullar fram över tungan bestämmer jag mig för grapefrukt. De vidhängande chokladfragmenten innebar viss svårighet i att bestämma smaken, men smaskigt var det. Nu är det bara en förpackning kvar i denna försändelse och den har jag lite delade känslor för, men mer om det vid ett senare tillfälle. Kila in på candyjapan.com om ni inte gjort det än, det här är kul.