Retro Game Challenge
Jag gillar TV-spel, gärna retro. Jag har tidigare även förklarat en förkärlek för handhållna system, eller för att vara mer specifik: Nintendos handhållna system. Någonting jag inte berört än är simulatorer, något som jag har lagt mycket tid på tidigare men inte riktigt hinner med nu för tiden. Så, finns det något spel som sammanför dessa olika smaker till en ultimat spelupplevelse ... hmmm.
Retro handhållet?
Låter ju som en självklar kandidat, men tyvärr inte. Många av de spel jag har varma minnen av känns riktigt mossiga om jag prövar dem idag. Ofta finner jag spelen vara frustrerande till följd av den lilla skärmen och att de därför är begränsade jämfört med sina motsvarigehter på t.ex. famicom. Att många handhållna titlar har bekymmer på det här området är ingen nyhet, men problemen med den lilla skärmen verkar öka exponentiellt med ålder, så att problemen ofta förstoras i paritet med spelets "retrohet". Naturligtvis finns det pärlor men ett slumpvis valt spel till t.ex. GB har i mitt tycke åldrats med lägre värdighet jämfört med slumpvis valt spel från konsoll.
Retro simulator?
Funkar sällan. Om det är en genre där grafiken verkligen är av betydelse så är det simulatorer. Även om själva spelupplevelsen och simuleringen är solida så har jag svårt att spela t.ex. en äldre flygsimulator om jag spelat en nyare med bättre grafik. Visst, folk pratade om fotorealism redan när Doom släpptes, men i en del moderna titlar vågar jag nog säga att i alla fall fodorn kan återges fotorealistiskt under de rätta förutsättningarna. Att därifrån gå tillbaka till polygoner utan textur och utan post-processing förtar den realism som genren är förknippad med.
Handhållen simulator?
Är ju naturligtvis en dålig idé. Generellt sett gynnas en simulator av mängder av knappar och en stor skärm, något som inte är förknippat med handhållna system. Spelet på bilden: Ace Combat: Assault Horizon Legacy (titeln riktigt rullar av tungan) är dock undantaget som bekräftar regeln. 3D-effekten från 3DS:en är klockren och trots att spelet är mer inriktad på gameplay än simulering så är den riktigt trevig med många olika plan och olika utrustningsmöjligheter.
Sååå ... fler idéer: retro-simulator på ett handhållet system, blir ju hopplöst dåligt då alla svagheter läggs på hög. Ehm, en simulator av retrospel på en handhållen ... !
Retro Game Challenge bygger på ett japanskt TV-program där komikern Arino spelar äldre spel. I spelet har Arino fångats i din DS och fångar i sin tur dig och för dig tillbaka genom tiden till 1984. För att ta dig tillbaka till nutid måste du klara ett antal utmaningar som Arino presenterar för dig.
Den digitale Arino
Utmaningarna tar plats i en rad olika spel som släpps i takt med att du löser dem. Ibland kan utmaningen vara att nå en viss poäng, eller nå en viss bana utan att förlora ett liv o.s.v. Alla spelen är välgjorda och representerar spelutvecklingen under 80-talet med olika genrer och framsteg inom grafik och ljud. Det finns bilspel, shmups, plattformsspel och till och med ett rollspel gjort i samma stil som Dragon Quest. Så, frågan är var simuleringen kommer in i bilden, än så länge låter det här som en samling minispel. Simuleringen ligger i hur DS:ens nedre skärm används. Medan spelet man spelar visas på den övre skärmen visar den nedre skärmen hur du som liten och hur Arino som liten sitter på golvet framför TV:n och spelar.
Mellan spelen småpratar de lite om rykten de har hört i skolan, eller så ropar Arinos mamma att ni borde göra läxor i stället för att spela. Man kan även läsa om kommande spel i speltidningar och hitta tips och fuskkoder till de spel man redan har och när man väljer spel får man se spelkassetterna.
Kasetten till Guardia Quest, ett riktigt trevligt J-RPG
Spelet lyckas fånga stämmningen i 8-bits eran och även om simulering är att ta i så så för spelet mig tillbaka till när jag var liten och satt på golvet hemma hos kompisar och spelade Nintendo, småpratade och fantiserade om kommande speltitlar. Mysfaktorn är hög och hela konceptet är charmigt och trevligt. Jag kan tänka mig att mycket av humorn i spelet går oss i väst förbi då vi inte sett serien ifråga, men det kan jag leva med.
Kommentarer
Trackback
