Bera

Manga Monday and [dot]Hack



.Hack är från början en serie spel till PS2 som har lett till ytterligare spel och mangor, anime-serier samt OVAer (OVA är spelfilmer som släpps direkt på video/DVD och som ofta är helt fristående från den serie de baseras på). Ovetandes om bakgrunden har jag läst en serie om tre böcker någonstans i mitten av denna serie.

I serien får vi följa Shugo som blir övertygad av sin syster Rena att börja spela Världen, ett enorm MMORPG med 20 millioner spelare. Rena har vunnit två spelfigurer i en tävlig som hon och Shugo använder, de båda figurerna ser ut som Kait och Black Rose, två legendariska spelare i Världen (jag gissar att de första spelen är baserade kring dessa karaktärer). Shugo är först chockad över hur realistiskt spelet är och Rena blir tvungen att guida honom runt de mest grundläggande farorna och hindren innan han till slut börjar lära sig. Rena hoppas att Shugo ska bli en hjälte värdig den figur han spelar och Shugo gör vad han kan för att leva upp till detta, under tiden kommer de båda syskonen allt närmare varandra.

Tidigt i serien träffar Shugo en mystisk kvinna som ger honom ett magiskt armband (och hans första kyss) som ingen tidigare sett i spelet. Shugo träffar även Zeffy, den mystiska kvinnans dotter, och lovar att han ska återförena de båda. Det finns dock ett bekymmer, spelets admins anser att armbandet är ett fusk och att Zeffy är en bugg som ska deletas från spelet.


Serien följer många konventioner från MMORPG, meeeeeeeen, trots att det är ett actionspel finns det nästan inga strider i serien. Jag hade ändå förväntat mig lite action, men liksom i Zelda-mangorna (som jag kommer tillbaka till en vacker dag) kan en strid som handlingen byggts upp mot vara över på tre-fyra rutor. Efter att ha läst de tre böckerna är det bestående intrycket högst intetsägande, det händer egentligen ingenting, det är mest en massa trams om att hålla ihop och ställa upp för varandra utan något allvar eller något påtagligt hot. Antagligen får man ut mer av serien om man följt spelen och animeserierna tidigare, men jag blir inte ens sugen på att leta reda på dem.

Teckningsstilen är intressant, och även den påminner mig mycket om Zelda-mangorna. I de känslosamma scenerna är figurerna superdetaljerade men när känslor som besvikelse, chock eller förvåning gestaltas så sänks detaljnivån markant och blir mer stiliserad.


Shugo och Rena i ett vi-håller-ihop-ögonblick.



Shugo och Rena några rutor senare i ett dra-på-trissor-ögonblick.