Bera

Back in the day, ungefär när mitt mangaintresse blommade upp för första gången inträffade något monumentalt. 1995 släpptes en ”mangafilm”som fick alla att häpna, alltså även de som i vanliga fall tyckte manga var larvigt för att det var tecknat. Filmen jag pratar om är Ghost in the Shell som tillsammans med Pat Labour, Ninja Scroll och Appleseed trillar in i toppen på min egen lista över favoritfilmer i kategorin anime. Det är svårt att beskriva hur ball och cool Ghost in the Shell var och vilken hype det var runt den, i alla fall i de kretsar jag rörde mig, det enda jag kan jämföra med är Matrix som kom några år senare. Om ni inte sett denna film så tycker jag att ni ska göra det, även om handlingen inte faller alla i smaken så kan alla uppskatta den fantastiska animationen.

Ghost in the Shell har levt vidare i olika former och det vi ska titta på idag är en serie på tre fristående volymer som bygger på en animeserie: Ghost in the Shell: Stand Alone Complex. I serien får vi följa specialgruppen SECTION 9 under ledning av major Motoko Kusanagi. 

I den första volymen får vi följa förvecklingarna efter ett gisslandrama där en av japans ministrar har hamnat i en lätt kompromenterande situation. I den framtid där historien utspelar sig är det möjligt att låta cyberfiera sin kropp, alltså ersätta organiska delar av mekaniska. Det går även att koppla ihop sitt medvetande med andras eller rent av att flytta en cyberfierad hjärna från en cyberfierad kropp till en annan. Ministern ifråga besöker ett tehus och efter en stund bestämmer han sig för att … hrhm … ehm … byta kropp med en ung kissnödig geisha, för att … ja. Hursomhelst slår en hacker till i just det ögonblicket och kapar geishornas medvetanden för att ta ministern som gisslan. När specialstyrkan kommer fram visar det sig att situationen inte är så lätt att lösa då det inte med säkerhet går att avgöra var ministerns hjärna, fylld med viktiga hemligheter, finns.

I den andra volymen inträffar en incident då en ny tank skall testköras. Plötsligt vänder tanken, som är formgiven som en skorpion med gatlingkulsprutor som klor och en kanon som gadd, och öppnar eld mot de egna teknikerna för att sedan bryta sig ut ur träningsområdet. De ansvariga försöker nå föraren över radio men får inget svar och undertiden tar sig tanken allt närmare bebyggt område. Motoko och Batou bemannar varsin Tachikoma och ger sig av på jakt efter tanken samtidigt som andra medlemmar i specialstyrkan ägnar sig åt att pressa tillverkaren av tanken på information om dess specifikationer. En av de anställda på företaget börjar prata om tankens tillverkare, en ung vetenskapsman som nyligen avlidit tillföljd av att hans religiösa föräldrar motsatt sig cyberfiering av hans sjuka kropp, och då tanken börjar röra sig i riktning mot den döde mannens föräldrars hem börjar specialteamet fundera på ifall det verkligen sitter en förare i tanken eller om den fått ett medvetande installerat i sig.

I sista delen dyker en guerillaledare, frihetskämpe och knarkhandlare upp i Japan av oklar anledning. Specialstyrkan skuggar honom och bevakar honom då han möter representanter från den organiserade brottsligheten på ett lyxhotell. Det hela brakar lös i en eldstrid och guerillaledaren lyckas smita. Spåren leder till ett kloningslabb och efter en del eferforskningar visar det sig att labbet alltid förbrukar mer ström under de perioder guerillaledaren är i Japan. Frågan är varför någon skulle vilja klona sig mer än en gång då processen med väldigt hög sannolikhet slutar med att orginalet dör?

De här böckerna håller en otrolig nivå. Handlingen är inte förutsägbar och inte heller en orgie i pangpang och blod, istället väcks liknande resonemang vi mötte SVT-serien Äkta Människor, d.v.s. var går gränsen mellan liv och teknik när tekniken är byggd för att efterlikna liv. Teckningarna är av fantastisk nivå och volym 2 med jakten efter skorpiontanken kan vara det snyggaste jag någonsin sett. De här tre böckerna kan jag varmt rekommendera.