Varelserna. Elias bok - Magnus Nordin
Zombies har varit högaktuella ett tag nu och de har tagit över rollen som ”Monster Flavour of the Week” efter vampyrerna. Zombier fascinerar oss, tror jag, eftersom vi lätt kan placera oss mitt i historiens centrum och leva oss in i situationen. Vi får tänka till en gång extra kring hur vårt samhälle är organiserat och vi uppmuntras att värdera vad som är viktigast för oss och hur vi själva skulle agera om allting ställdes på ända. Några svenska zomie-böcker har dykt upp under åren, men de är inte många, och för bara några veckor sedan snubblade jag över en serie böcker jag missat helt.
I den första boken, Elias bok, får vi följa Elias och hans syster Emma som i berättelsens början barrikaderat sig i en stuga på Gotland. Den information vi får om vad som faktiskt har hänt är knapp. Det vi vet är att det är ont om mat, ont om levande människor men gott om varelser som kommer ut och jagar om natten. Elias och Emma har pratat om att de oavsett vad som händer inte vill bli som en av varelserna, det är rent av bättre att bränna sig själv till döds med en dunk bensin än falla offer för dem. När varelserna hittar stugan där de håller till är det plötsligt dags att välja, och det snabbt.
Det var författaren själv som nämnde bokserien då vi i väntan på en elevgrupp pratade om gamla och nya favoritskräckisar. Nordin berättade att han hade en grundidé om hur två syskon håller ihop och försöker överleva tillsammans och att det yttre hotet blev just zombier då han själv tycker om genren. Jag har läst hur någon beskrivit serien som en The Walking Dead för ungdomar, vilket stämmer ganska väl. Likt The Walking Dead är handlingen centrerad kring karaktärerna och deras relation snarare än kring hotet. Språket är ändamålsenligt korthugget och beskrivningarna är ganska få vad gäller direkta synintryck utan instället knutna till alla fem sinnen. Snarare än att skapa en klar bild av platserna får vi en känsla, en förnimmelse, av omgivningarna och likt Nordins övriga böcker är det lätt att låta fantasin fylla tomrummen med personer och platser vi själva är bekanta med. Det hela åtföljs av den danske illustratören Lars Gabels stämningsfulla bilder. Bilderna påminner till viss del om Tony Moores Walking Dead med den betydande skillnaden att det här finns betydligt mer svart … och rött. Bilderna bär på en mättad tyngd och bättrar på den redan etablerade stämmingen.
Boken är kort och slutar minst sagt spännande. Jag rekommenderar därför att du i förväg ser till att införskaffa samtliga delar av serien så att volym två ligger och väntar när första delen är utläst, för du kommer vilja slå upp den omgående. Jag återkommer ev. med lite tankar efter att samtliga böcker lästs ut.
Linda och Valentin: samlade äventyr 4
I våras skrev jag om Linda och Valentin och de tre första samlingsvolymer som kommit ut. Nu har volym fyra kommit och seriens lättsamma ton och äventyrsfyllda handling har tagit ett steg tillbaka för ett långsammare och mer allvarstyngt berättande. De fyra album som ryms i voymen är Tåg till Cassiopeja, ta plats, Tåg från Brooklyn, slutstation kosmos, Spöket på Inverloch och Hypsis blixtar. Tillsammans utgör de två längre berättelser som till största delen utspelas på jorden under 80-talet då albumen först publicerades. Flera tidigare karaktärer återkommer, bl.a. shingouzerna som är näst intill besatta av att bedriva byteshandel med alltifrån rusdrycker till topphemlig information.
Handlingen i de båda berättelserna är på många sätt mer jordnära, både bildligt och bokstavligt, med tanke på att de utspelar sig i europa. Samtidigt så är de stora frågorna större och tyngre och behandlar tidsparadoxer och i slutändan hela den uppbyggda världens existens. Som liten förstod jag aldrig den övergripande handlingen, men de varelser och monster som dyker upp i berättelserna tycktes mig ännu mer fantastiska då de visades upp i ett bekant sammanhang. Speciellt en rad scener ur det första albumet Tåg till Cassiopeja, ta plats sitter för alltid inpräntade i mitt medvetande då läsaren för första gången inkluderades i äventyren då tanken presenterades att både monster och rumstidsagenter i seriens verklighet faktiskt kunde resa till den verklighet jag som läsare befann mig i. På sätt och vis fråntas serien en del av sin magi, samtidigt blir den mer verklig.
I slutändan är inte denna volym lika tidlös som sina föregångare och en hel del tid ägnas åt att kommentera dess samtid som idag känns ganska avlägsen. Här finns ändå gott om höjdpunkter och det känns uppfriskande att se stämmningsfyllda motiv från vår egen värld.
Splods öga - Neil Gaiman
Jag tror att jag kan komma på max fem böcker som jag har läst under en enda sittning. Antingen har jag inte haft något annat för mig eller pågrund av ryggskott inte haft något annat val än att roa mig med saker inom en armlängds avstånd. Några titlar har behövt en snabb inläsning då ett litteraturseminarium ägt rum dagen efter, men nu har jag hittat en bok som, faktiskt, inte går att läsa på något annat sätt än från början till slut.
Bokens framsida är lätt förvirrande med ett glansigt tryck som gör det svårt att faktiskt se vad bilden föreställer, eller vad det står. I boken möter vi en helt ordinär familj där mamman ska åka iväg några dar och lämnar ansvaret för hushållet hos pappan i familjen. Det hela går hyfsat fram till frukosten dag två då barnen upptäcker att mjölken tagit slut. Pappan ger sig iväg för att köpa mjölk men blir borta länge. Barnen väntar och väntar och när pappan väl dyker upp avkräver de honom en förklaring till var han varit, och varför det tog sådan tid.
Pappan i boken upptäcker ett rymdskepp och äventyret börjar ... notera att pappan är påfallande lik Gaiman.
Resten av boken återger pappans berättelse med vissa frågor eller kommentarer ifrån barnen. På väg hem med mjölken i tryggt förvar blir han bortförd av utomjordingar, reser tillbaka i tiden till 1700-talet och träffar pirater, är nära att offras åt vulkanguden Splod, träffar på ett gäng blodtörstiga wumpirer och så vidare. Humorn är torr och absurd och karaktärerna är lagom likgiltiga och lakoniska. Med andra ord är verket väldigt Brittiskt och man känner igen sig om man läst Adams och Pratchett. Ett centralt tema i berättelsen är tidsresor och flera gånger pausade jag läsningen och försökte tillsammans med min 7-åring lista ut vad som skulle hända och hur de olika förvecklingarna skulle sys ihop.
Illustratör till boken är Chris Riddell och när man väl börjar bläddra i boken bidrar hans enastående bilder till att lyfta fram verkets humor. Boken är inte indelad i kapitel utan inbjuder till att läsas i ett streck, och eftersom nästan hela boken är en pappas berättelse för sina barn så är den klockren och rolig att högläsa. Så, tycker du själv om Gaiman, eller Adams, eller Pratchett, och har en villig lyssnarskara som kan tänka sig att sitta still en eftermiddag, läs den här boken för dem.
"Men det är inte sen än. Det är fortfarande nu. Det blir inte sen förren sen." - prof. Steg
Mytologi: Gudar, Hjältar, Myter
Ytterligare en bok som står i bokhyllan på jobbet är Mytologi: Gudar, Hjältar, Myter. Boken har en gedigen uppslagsdel som visar en rätt ifall man redan vet vad man letar efter men är annars tematiskt ordnad över geografiska regioner. Som väntat ägnas kapitel åt Egypten, Grekland, Kelter och Indien men här finns även kapitel om regioner så som Arktis, Tibet och Oceanien som inte omnämns lika ofta. I varje kapitel tas saker som världens ursprung, religiösa högtider och sedvänjor upp och utöver detta ägnas längre stycken åt vilka källor kunskapen är hämtad ifrån vilket ger en viss akademisk tyngd till verket.
Till varje kapitel följer att antal myter som kort återberättas och viktiga personligheter eller gudar får ett eget stycke som ofta återföljs av bildmaterial hämtat från äldre konstverk eller statyer. Så, om man inte är på "fakta humör" finns här fortfarande mycket att läsa även om de berättande partierna är korthuggna och ganska sakliga. För högskolestudier lämpar sig boken inte, men för en snabb orientering och för att möta kulturområden som annars ofta glöms bort inom populärvetenskapliga publikationer lämpar sig boken väl. Kort sagt, en trevlig blädderbok till kaffepausen.
Hexikon
Då det gäller böcker som står och skräpar finns det en volym som jag värderar extra högt. Dels för att den tillhörde en bortgången släkting, men även att den erbjuder oändliga sitta-och-bläddra-möjligheter.
Hexikon är ett uppslagsverk som rymmer figurer, monster och karaktärer från en mängd olika verk. Bibeln, Homeros, Shakespeare, Dante, folksagor och mycket mer finns representerat i denna bok och allt presenterat med rik information och många illustrationer. Bildmaterialet är hämtat från en lång rad olika källor och är framförallt uppbyggt på äldre konstverk och statyer samt bilder från urnor och kyrkoväggar. Oavsett vilket uppslag jag bläddrar fram finns det något intressant att läsa och bilder att studera.
Bakom verket står Huskvarnasonen Alf Henrikson vars stil avslöjar att han själv är förstjust i materialet och skriver med glädje. Jämte honom finns Disa Törngren som en gång var drivande bakom att ge ut Tolkiens verk på den svenska marknaden. Med på skeppet finns även Lars Hansson från Bra Böcker som då boken skrevs (1981) bidrog med kunskap om då moderna(re) figurer från film och serier.
Förutom att vara ett utmärkt tidsfördriv så har boken tjänat mig väl både under mina studier och i mitt jobb som lärare då ett lösryckt namn snabbt går att kolla upp och efter det går det att läsa på mer om sammanhanget beroende på i vilket verk karaktären figurerar. Så, om du är litteraturintresserad, uttråkad eller behöver inspiration till eget skapande så finns det gott om information här att hämta. Med tanke på allt bildmaterial så kan volymen även passa för de som värderar gamla konstverk högre än matig brödtext. Boken är svår att få tag på numer men håll utkik hos välsorterade antikvariat.
Fornnordiska Myter och Äventyr
En bok som gått varm här hemma i sommar är Fornnordiska Myter och Sagor från Bokförlaget Känguru. Redan innan boken slås upp är den trevlig att hantera då den har en påkostad mjuk inbindnig och bokmärkesband samt en riktigt trevlig omslagsbild där delar av Midgårdsormen och det stänkande vattnet försetts med en glatt yta som spelgar ljuset.
Väl inne i boken möts läsaren av en lång rad lagom långa berättelser som sträcker sig från det att världen skapas av Ymers kropp till Ragnarök och undergången. Det finns ett kapitel med tre berättelser om Loke, ett om Tor, ett om jättar och så vidare. Som väntat kryllar det av knepiga namn men utöver dem så är språket inte onödigt tillkrånglat utan modernt och lättläst även för yngre läsare. Berättelserna är inte onödigt nedtyngda av mod och morska män utan ägnar mer tid åt alla dråpliga upptåg och öden Asarna råkade ut för.
Illustrationerna i boken håller hög kvalité och de är många. Ibland möts man av en helsida som återger en nyckelscen ur berättelsen, ibland fälls någon detalj in mitt i texten. Mannen bakom bilderna, en Matteo Pincelli, har en stil som både rymmer charmen från den franko-belgiska traditionen och flärden från Marvel. Klicka här för ett smakprov på hans stil.
Från samma förlag finns fler sagosamlingar på andra teman som jag antagligen kommer snappa upp när jag springer på dem. Om du har ett gäng ungar hemma, eller om du behöver inspiration till en rollspels-session, eller om det bara var några år sedan du själv läste om Tors och Lokes äventyr, så rekommenderar jag denna mycket trevliga bok som du nu kan hitta till ett förmånligt pris.
Svenska folksägner - Bengt af Klintberg
Ibland, beroende på hur mycket ork det finns, kan en roman kännas lite för mycket att ge sig på. Ibland är jag helt enkelt sugen på något kortare och mer lättsmält. Lite varstans i bokhyllorna gömmer sig böcker som innehåller kortare sagor och berättelser eller längre verk vars indelning naturligt faller in i kortare episoder. Idag vill jag tipsa om en bok som jag då och då plockar fram och bläddrar lite i: Svenska folksägner av Bengt af Klintberg.
Första gången jag läste något av Klintberg så var det Råttan i Pizzan, en bok som jag tror fanns i nästan varje hem i början på 90-talet. Om du har missat den, eller "uppföljaren" Den stulna njuren, så är de samlingar av moderna vandringmyter. Lagom osannolika och kittlande för fantasin och roliga att återberätta för kamrater. Svenska folksägner kom betydligt tidigare och återger strax över 400 kortare sägner ordnande tematiskt under begrepp som "skogsrå" eller "bortbytingar". De olika sägnerna är nedtecknade efter muntlig återgivning så de är rika på dialektala uttryck och äldre ord som vid behov får en förklaring via fotnot. Efter varje berättelse framgår i vilket landskap och på vilken ort den är hämtad så det smäller extra högt när man springer på en gammal sägen som berättar om en plats man besökt. Eftersom Klintberg är etnolog så finns ett rejält etablerande kapitel i boken där han beskriver sägnernas uppkomst, funktion och sammanhang och i slutet av boken finns kommentarer till de sägner som återges. Så, boken kan användas i studiesyfte, jag använde den själv ett antal gånger vid högskolan, men kan även läsas enbart som upplevelse eller som inspiration för rollspel.
Vägen - Cormac McCarthy
Det finns böcker som är underhållande i läsandets stund. Det finns böcker som man går och grunnar på under hela dagen. Det finns böcker som lägger sig till rätta i ditt undermedvetna och stannar där. Sedan jag läste Vägen av Cormac McCarthy så har den funnits där i bakhuvudet och flera gånger per dag så gör sig en passage eller ett ögonblick påminnt när jag stannar i skogen och ser mig om, kramar om en av mina söner eller känner mig törstig.
Boken utspelar sig efter en omfattande katastrof. Bränder härjar fortfarande runt om i skogarna och allting är täckt i aska. Ingenting växer och luften går knappt att andas. En far och en son är på väg söderut för att undkomma den värsta kylan och varje dag är en prövning. De har en kärra med några få ägodelar som de släpar fram genom snömodd och aska och hela tiden håller de ögon och öron öppna. Dels letar de efter något att äta och dricka, dels letar de efter tecken på hot.
De få människor som finns kvar är de som lyckats överleva och de som lyckats överleva är de starka. De har slagit sig samman med liksinnade och söker liksom mannen och pojken efter mat, men olikt mannen och pojken tvekar de inte att råna och döda andra överlevare och rent av äta sina offer. Mannen har en revolver redo på toppen av vagnen ifall något ska hända, en revolver med två patroner, frågan är ifall patronerna är ämnade för en fiende eller för dem själva.
Boken liknar ingenting jag har läst innan. Språket är korthugger och spartanskt och speglar den grymma kalla värld det skildrar. Ibland påminner det om Hemingway för att sedan plötsligt tangera Faulkners mättade poesi. Boken är inte indelad i kapitel utan i korta stycken som var och ett återger ett kort ögonblick som läggs till i den långa kedja som berättar mannens och pojkens mödosamma resa. Dialogerna mellan pojken och mannen är korta och fyllda med oro, ett försök att förstå omständigheterna, och ger oss en insikt både i mannens och pojkens psyke.
Det finns många anledningar till att jag faller för just denna bok. Rent litterärt är den intressant ur en berättarteknisksynpunkt. Jag fascineras av postapokalyptiska miljöer. Det som gör att boken inte lämnar mig efter att jag har lagt undan den är dock en annan. Varje sommar packar jag och två kamrater våra väskor och ger oss ut. Jag känner igen bokens beskrivningar av dagen längs vägen, sökandet efter en lämplig lägerplats, konsultering av kartan, letandet efter vatten och hur viktigt det är att hålla bra ordning i sin utrustning och att försöka hålla den torr. Ännu viktigare är mina två pojkar. Genom boken drivs mannen av önskan att skydda sin son, hålla honom varm, trösta honom, försöka hitta mat till honom. I dessa scener såg jag alltid mig själv och en av mina söner för mitt inre öga och mannens smärta när pojken är rädd eller hans styng av förtvivlan när han ser hur mager pojken blivit när de inte ätit på flera dagar kändes starkare och kom mig närmare än något jag tidigare läst. Jag skulle kunna fortsätta en lång stund med att beskriva bokens underliggande teman, de religösa undertonerna, en förskjutning av moral under svåra förhållanden och de drivkrafter som tvingar en människa att fortsätta när allting är som mörkast, men jag tror att varje läsare kan hitta sitt eget perspektiv i boken. Jag har delade känslor inför att betygsätta böcker, men oavsett vilken skala du väljer så är detta en fullpoängare. Jag kan inte nog remkommendera Vägen av Cormac McCarthy.
Linda och Valentin
I samma byggnad som den låg- och mellanstadieskola jag gick på fanns ett bibliotek. Någon gång i veckan gick hela klassen dit, brottades lite i sofforna, bläddrade lite i böckerna och återvände med varsin bänkbok. Ungefär en gång i veckan följde jag med min mamma eller pappa till samma bibliotek utanför skoltid och hade då mer tid att faktiskt hinna undersöka hyllorna och lådorna på egen hand. Biblotikarien kom ibland smygandes mellan hyllorna och frågade vad jag tyckte om böckerna som precis lämnats tillbaka, frågade vad jag var sugen på att läsa härnäst och kom efter en stund tillbaka med några stycken rekommendationer som han talade varmt om. När jag kom upp i 11-12 års åldern blev jag ett slags pilotprojekt för biblotikarien. När en sändning med nya böcker dök upp lät han mig läsa några valda volymer först av alla och bland annat baserat på mitt utlåtande placerades sedan böckerna på lämplig hylla med avseende på genre och målgrupp. Tillsammans med två läsande föräldrar så tror jag att denna biblotikarie la grunden till mitt intresse för litteratur.
Ett av mina starkaste minnen från biblioteket var ett antal lådor fyllda med seriemagasin. Förutom några volymer av Rolf Gohs så var innehållet uteslutande frankobelgiskt: Asterix, Tintin, smurfarna, Starke Staffan, Spirou, Gaston ... jag tror ni fattar. En låda skilde sig dock från de andra, en låda som fröken någon gång på lågstadiet sköt undan från våra ivriga pojkfingrar med motiveringen att den innehöll serier för större barn. Gissa om det gjorde lådan mer eller mindre intressant? När fröken var distraherad, eller när jag var på biblioteket utanför skoltid var denna låda mitt primära mål. Förutom svartvita dystopier och något spiondrama så döljde det sig bland volymerna en serie som var fylld av fantasi, färg och äventyr; Linda och Valentin.
Just nu håller Cobolt förlag på att ge ut samtliga Linda och Valentin äventyr i hårdpärmsvolymer med tre äventyr i varje. För närvarande har tre volymer kommmit ut och ytterligare fyra är på gång. Serien är skriven av Pierre Christin och tecknad av Jean-Claude Mézières, två pionjärer inom både serier och sci-fi. De båda fransmännen lärde känna varnadra som barn i skyddsummen under andravärldskrigets bombräder och hamnade långt senare i amerika när de under mitten av 60-talet törstade efter nya kulturintryck. Där någonstans, i ett annat land, i en ny kultur som bubblade av medborgarrättsrörelser, rockmusik och beatniks började de båda vännerna skissa fram sin unika idé om en framtid där människan tagit klivet ut i rymden.
Se bilden uppe till vänster, visst påminner det om cantinan från A New Hope
Serien är fylld av främmande planeter, unika kulturer och exotiska miljöer, man behöver inte bläddra länge förens tankarna vandrar iväg till Star Wars, om det betyder att Georg Lucas läst serien och blivit inspirerad eller om det beror på att respektive upphovsmän hämtat inspration från likartade kulturuttryck vet jag inte, men jag tror att ett SW-fan har mycket att hämta här. Serien handlar om två rumstids-agenter, Linda och Valentin, som på uppdrag av Galaxity reser runt på olika uppdrag i främmande miljöer. Vissa äventyr handlar om att överkomma hinder och mynnar ut i strider men de flesta har obetydliga eller rent av inga inslag av direkt action. Istället kretsar mycket av dramatiken runt dynamiken mellan Valentin som försöker att följa order så väl som möjligt och den idealistiska Linda som drivs av rättspatos. Genom äventyren avhandlas ämnen som miljöförstöring, kapitalism, slavhandel, könsroller, krigsromantik, moderniseringens undanskjutande av ursprungsbefolkningar och mycket mer. För att vara en frankobelgisk skapelse ges förvånansvärt lite utrymme till slap-stick och roliga ansiktsuttryck, serien har en aningen mer seriös framtoning som ger tyngd åt de sociala-aspekter som behandlas. För att göra ytterligare en jämförelse bekannt för en modern publik så skulle Avatar, med sina enastående miljöer, en utvecklad utomjordisk-kultur och konflikten mellan ursprungsbefolkningen och människors vinstintresse kunna vara hämtad direkt från ett Linda och Valentin album.
I den första samlingsvolymen ingår äventyret De Onda Drömmarna som inte tidigare har funnits översatt till svenska. Jämfört med senare äventyr är det ingen höjdare och både stilen och berättandet upplevs som lite naivt, men historien berättar hur Linda och Valentin möttes för första gången vilket naturligtvis är intressant för ett fan av serien. Förutom äventyren innehåller varje volym rikt med intervjuer, tidiga utkast, artiklar och annat intressant material om serien och serieskaparna. Om ni inte redan har gissat det så gillar jag de här serierna och jag kan verkligen rekommendera dessa samlingsvolymer. Fantastisk läsning!
Världsbokdagen
Färgglada bokmärken och bra böcker
Idag är det den 23 april, vilket betyder att 200cc läget till Mario Kart 8 släpps, det betyder också att Georg och Göran har namnsdag. Lite viktigare betydelse har Världsbokdagen som i år har funnits i tio år. Dagen instiftades av Unesco som bland annat arbetar för ett internationellt sammarbete kring kultur och utbildning. Denna dag passar bra ifall man vill ha en extra ursäkt att sätta sig ute i vårsolen med en god bok, eller om man vill passa på att hylla någon av sina favoritförfattare lite extra. Dagen rymmer även viktigare frågor, som att belysa det faktum att tryck- och yttrandefriheten globalt sett faktiskt är mer begränsad idag än för tio år sedan. För många människor är det inte en självklarhet att få skriva eller läsa vad de vill och begränsningar av yttrandefriheten förekommer allt oftare även i demokratier.
Grovt räknat finns det idag 760 miljoner analfabeter, två tredjedelar av dem kvinnor, och i år hindras mellan 50 och 60-miljoner barn av olika anledningar från att gå till skolan. Läskunnighet och en grundläggande utbildning är både en väg ur fattigdom och ett sätt att minska tillväxten av extremist-rörelser. Vill du veta mer så besök Unescos hemsida.
Så, vill du passa på att läsa några sidor extra, blogga ännu en gång om din favoritförfattare eller uppdatera dig om situationen i världen idag så är detta rätt dag att göra det. Jag och mina elever uppmärksammade dagen genom att placera ut lite läsvärda böcker med Världsbokdags-bokmärken i på lämpliga busshållplaser längs vår väg hem från skolan. Håll extra utkik så kanske du hittar en.
Ship of Theseus - V.M. Straka
En kamrat berättade om en underlig bok hon hade hemma, en bok som var lite svår att förstå sig på. Jag blev nyfiken och när boken plockades fram ur bokhyllan och lades framför mig på bordet insåg jag fort att detta inte var vilken bok som helst. Kanske var det en föraning, kanske hade jag bara trissat upp mina egna förväntningar men efter att ha bläddrat bara nåra sidor darrade mina fingrar så mycket att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken. Redan i förordet av översättaren F.X Calderia framgår det att Straka själv var en person omgiven av underliga händelser, bland annat var han bevakad av olika ländes underrättelsetjänster och beskylld för spioneri. Strakas verkliga identitet är oklar och omständigheterna kring hans förtidiga död är sammanbundna med boken som nu ligger framför mig. Översättaren själv fann nämligen författarens hotellrum vandaliserat och i gränden nedanför fönstret var polisen upptagen med att forsla bort en kropp, boken är sammanställd av blad upphittade på platsen.
Om inte detta räckte för att göra boken intressant så har två tidigare läsare komunicerat flitigt i marginalerna av bokens sidor. Den ena heter Jen och studerar så vitt jag kan förstå litteratur, den andre heter Thomas Lyle, verkar det som, han är lite skygg vad identitet beträffar. Han verkar vara på väg att doktorera men hålls tillbaka av sina kollegor som ogillar hans arbete. De båda diskuterar bokens upplägg, olika teorier kring Strakas liv och verk och ifrågasätter översättarens syften och till och med hans identitet. Till en början verkar det inte vara mer än en lätt högtravande diskussion mellan två akademiker, men ju längre in i boken jag kommer desto märkligare blir det. Ganska snart får jag känslan att de båda antingen inte är, hur ska jag uttrycka mig, fast förankrade i verkligheten, eller, om jag vågar erkänna det, så är de något på spåren som känns mer och mer troligt även för en skeptiker ...
Foton, brev och kartor är inlagda mellan bladen och för varje sida blir lockelsen att själv försöka blanda sig i de här personernas öde starkare, för något underligt är i görningen, någonstans. Själva boken ja, som jag skulle berätta om, alltså Strakas roman ... jag får nog försöka sammanfatta senare för just snurrar det lite för många frågor i huvudet.
Färden till Västern
Färden till Västern är en kinesisk roman från 1500-talet som i asien har en roll liknande den som Odysseen har för oss i europa. Vad jag menar med det är att många av de ingredienser, berättardrag, konflikter, typiska karaktärer och motivationsfaktorer med mera som vi känner igen som typiska för vår kultur återfinns redan i Odysseen, och att det nästan alltid går att hitta en förlaga för en berättelse antingen i Odysseen eller i bibeln. På samma sätt har Färden till Västern inspirerat mängder av verk, inte minst drösvis med anime och manga och TV-spel. Verket är översatt ett antal gånger till svenska och engelska men har då oftast kortats ner, vilket inte är konstigt då orginalet är omfattande. På svenska känner jag till en komplett översättning, gjord av Göran Malmqvist, men då den kom ut i mitten av 90-talet är den svår att få tag på. Jag nöjer mig för tillfället med volym 1: Den Gyllene Cikadan.
Boken har en viss historisk förankring och bygger på berättelser nedtecknade av munken Xuanzang som på 600-talet reste från Kina till Indien för att införskaffa Budistisk-litteratur. Längs vägen har berättelsen vävts samman med folksagor och folktro och förvandlats till en fantastisk berättelse fylld med demoner och gudar inbegripna i häftiga strider.
Bokens första del handlar om hur apan Sun Wukong först föds fram ur en sten och sedan blir ledare för en grupp apor. Han tränas av en munk och vinner på så sätt ofantliga krafter och börjar bli lite för kaxig för sitt eget bästa. Sun Wukong avkräver en havsdrake ett mäktigt vapen, en stav så kan förlängas eller minskas på sin ägares befallning, och med staven i sin hand är han en så mäktig kämpe att till och med gudarna börjar oroas. Sun Wukong bjuds in till himmelen men istället för att sköta sina uppgifter hittar han på lite för många hyss och till slut tvingas Budha själv att ingripa och fängsla apan under ett väldigt berg.
Ett av de gamla träsnitt som åtföljer berättelsen
I nästa del introduceras, efter mycket om och men, munken Tripitaka som får i uppdrag att bege sig västerut för att hämta hem heliga sutror från ett fjärran land. Eftersom Tripitaka inte är mycket till kämpe tvingas han söka medhjälpare längs vägen. Förste medhjälpare blir Sun Wukong och lite senare ansluter sig Zhu Bajie, en före detta general som efter att ha druckit lite för mycket gjorde närmanden på en gudinna och fick lämna himmelen som straff. När har irrade runt lite på lyset dagen efter gick hans skäl vilse och hamnade i en gris. Tripitaka är pacifist och avskyr våld, Sun Wukong har kort stubin och spräcker gärna skallen på den som irriterar honom, Zhu Bajie har en glupande aptit - både vad beträffar mat och kvinnor, tillsammans ska de nu bege sig ut i världen.
Nya karaktärer, platser och strider skildras genom dikter, vilket är ovant men verkligen ger utrymme för fantasin att arbeta. Likt Odysseen eller Iliaden är det ett fasligt återberättande av hänelser vilket kan bli lite träligt, t.ex. kan apan ge sig iväg för att spöa upp en demon och efter att han gjort det berätta i detalj för Tripitaka hur det gick till, något Tripitaka kan ha nytta av, men inte jag som precis läste om det ... Berättelsen är även fylld av för oss obekanta tankar beträffande budismens läror, alkemi, astronomi m.m. och lägg till detta att måttenheter och tidsangivelser ges utifrån kinesiska mått så finns här mycket att klia sig i huvudet över. Å andra sidan är det ju precis det här som gör att boken blir spännande, det är något av en kulturkrock, men är det inte det man är ute efter när man läser en bok. Har du ett åtminstone svalt intresse för myter, legender, asien eller berättande, ge den här boken en chans. Storslagna strider, hejdlös humor, fantastiska vyer och avlägsna magiska platser, inom räckhåll bara genom att slå upp en bok.
Någon gång under det mörka 1900-talet kommer jag ihåg att den här versionen av berättelsens första del gick på TV, någon mer som kommer ihåg?
The Tales of Beedle the Bard - J. K. Rowling
The Tales of Beedle the Bard är en fiktiv bok från Harry Potters värld som innehåller en samling för magiska familjer välkända sagor. Tillsammans med ytterligare några fiktiva verk har Beedels sagor nu kommit ut i muggelhandeln så att även vi kan bekanta oss med verket. Extra roligt är att varje berättelse följs av en kommentar från Dumbledore med anmärkningar beträffande verkets betydelse eller uttolkning.
Att kommentera på var och en av sagorna skulle förminska dem, istället kan jag avslöja att de olika sagorna representerar en bred repertoar av olika sagomönster vi känner igen från vår egen värld. Här finns humorisktiska skildringar där den enfaldige skurken blir lurad, här finns allegorier med livsfilosofier och sedelärande sagor med poänger beträffande etik och moral. Min favorit, The Warlock's Hairy Heart, är synnerligen mörk och gotisk och tänjer gränserna för vad som får ställas på hyllan för barn och ungdomar.
Dumbledores kommentarer handlar mycket om tolkningar och censur och beskriver hur Dödsätare flera gånger har försökt begränsa verkets spridning eller ändra innehållet för att passa deras ideal. I kommentarerna finns även viss kritik mot författare som begränsar eller tillrättalägger innehåll i fiktion när den riktas mot barn och unga. Så för att sammanfatta lite så finns här till att börja med en samling trevliga sagor, sagorna är ett tvärsnitt av den europeiska sagotraditionen och den bredd som presenteras är imponerande. Kommentarerna mellan berättelserna ger ytterligare liv åt Dumbledore men låter även Rowling kommentera olika strömningar som figurerat beträffande censur och förbud av litteratur. Läs den omgående!
Hur du tränat din drake - Cressida Cowell
För länge sedan bodde vikingaklanen De Håriga Huliganerna på den kalla och blåsiga ön Dräggö. Bara de modigaste krigarna tilläts vara medlemmar av stammen och de som inte höll måttet tvingades i landsförvisning. Hicke Hiskelig Halvulk III är en ung pojke som förbereder sig inför det stora mandomsprovet som visar ifall man är värdig att upptas i klanen eller inte och första steget är att fånga sig en egen drake.
Ledda av den väldige Gape Rapkäft leds pojkarna till ett berg för att genom en grottöppning ta sig in till drakarnas vinteride. Hicke och hans kamrat Fiskfot är inte fullt så entusiastiska som till exempel SlöBjörn och SnorSlödder och Hicke känner ytterligare press eftersom han är hövdingason och förväntas överträffa de andra ynglingarna. Efter några missöden och snedsteg i mörkret väcks hela drak-kolonin och pojkarna tvingas fly ut ur grottan, Hicke lämnar i ett desperat ögonblick över sin nyinfångade Hus-och-hem-drake till Fiskfot och tvingas roffa åt sig en ny mer eller mindre i farten.
Väl i säkerhet visar det sig att Hickes drake inte bara är den minsta draken någon någonsin sett, den är också tandlös och visar inga som helst tendenser att lyda sin nye herre. Att fånga en egen drake är bara första steget, steg två är att träna den inför Tors Dag-Torsdagen då samtliga pojkar tillsammans med sina drakar under pompa och ståt genomgår ett sista prov, och fram till dess måste Hicke få sin drake att lyda honom.
Handlingen är ovanligt oförutsägbar för att vara en äventyrsberättelse för unga och de vanliga klassiska vändningarna uteblir eller snurrar iväg i en helt annan riktning mot vad man kunnat vänta. Bokens stora behållning, för mig som vuxen, är ändå humorn och språket. Att dra paralleller till Strindberg är nog att ta i, men på samma sätt som i t.ex. Röda Rummet får man läsa in karaktärers reaktioner och avsikter mellan raderna. En mer passande jämförelse är nog Frans G. Bengtssons Röde Orm vars språk är både korthugget och "mustigt" på samma gång. Ytterligare ett plus i kanten är alla de illustrationer som med jämna mellanrum förgyller historien ytterligare. Detta är en härligt tokrolig och charmig berättelse om en antihjälte som undviker alla ungdomsböckers klicheer och inkörda mönster.
Worlds of Power Simon's Quest - F.X Nine
Bakom pennamnet F.X Nine gömmer sig bland annat Seth Godin. Mitt under moralpaniken som följde TVspelens intåg i hemmen såg Seth möjligheten att använda Tv-spel för att locka unga pojkar till läsning genom att skriva om det de var intresserade av: TV-spel. Tillsammans med sina kollegor spelade Seth igenom populära spel och omarbetade handlingen i spelen till lättlästa äventyrsböcker med unga pojkar som målgrupp. Eftersom de hade klarat samtliga spel de skrev om inkluderades även tips till spelen i slutet av varje kapitel. I slutet på böckerna finns även rekommendationer på fler läsvärda böcker som inte är lika lättlästa, så som läsfrämjande insats applåderar jag detta initiativ, frågan är bara ifall böckerna är läsvärda. Eftersom Castlevania är lite av min grej, och eftersom jag nyss spelat igenom Caslevania II: Simon's Quest så har jag även läst boken med samma namn.
Timothy Bradley är en ganska vanlig kille i 12-14-års åldern. En stjärna på TV-spel, besatt av serietidningar, förtjust i choklad och blyg i närheten av tjejer. En dag när han precis kommit fram till skolan, efter att hans mamma gnällt på honom för att han spelar för mycket Castlevania, tvingas han söka skydd inne på toan för att undgå Burt, en av skolans mobbare. Innan han hunnit tänka ut en plan dyker plötsligt Simon Belmont upp och ber Tim om hjälp. Tim tror först att det är ett avancerat practical joke men övertygas snart att Simon är verklig. Han sveps med till en annan dimention och inleder tillsammans med sin hjälte jakten efter Draculas kroppsdelar för att en gång för alla förgöra honom.
Simon är gravallvarlig och sammanbiten och plågas av den förbannelse som vilar över honom, en förbannelse som sakta låter Draculas ande ta över hans kropp. Tim är besatt av choklad och ordvitsar och till en början är de båda följeslagarna inte riktigt på samma frekvens. Ju längre handlingen fortskrider blir Tim allt modigare och lär sig att hantera en piska på riktigt i strid mot monster. Simon blir svagare av förbannelsen men börjar tina upp lite och lyckas tillslut till och med leverera några skämt. En ung pojke som dras in i en fantasivärld där han får möta sin hjälte är ett ganska tacksamt tema och boken är på många sätt lik filmen The Last Action Hero som kom något år senare.
Vad beträffar bokens rent litterära kvaliteter så finns det en del övrigt att önska. Boken påminner om bokversioner av populära filmer, lite pajjigt och med en struktur som känns främmande formatet. Vissa delar hastas över och vissa partier återberättas snarare än skildras och det mest förbryllande är att ungefär hälften av handlingen aldrig händer i spelet. En del beskrivningar är träffande men andra gånger refereras kultfilmer från Hammer eller Universal som i alla fall inte jag hade kopplat då jag befann mig i målgruppsåldern. Slutstriden mot Dracula blir lite lätt antiklimaktisk då alla våldsinslag med tanke på läsarkretsen tonats ned kraftigt. Hade jag läst boken när jag var 12 så hade jag nog gillat den i all sin ostighet, men något mästerverk är det inte. Å andra sidan är den både lättläst och på sina ställen lite fyndig. Boken bör betraktas som 90-tals-Nintendo-nostalgi och det är lätt att tänka sig Timothy i bakvänd keps, säckiga byxor och ett par Converse till tonerna av synthrock. Om boken betraktas ur detta perspektiv snarare än som en del av Castlevanias mytos så är den helt ok.
De vandrande städerna - Philip Reeve
Omslaget på den här boken fick mig att stanna upp när jag slökikade runt i hyllorna i skolbiblioteket för några veckor sedan. Min första tanke var Jules Verne och efter att nu ha läst boken De vandrande städerna av Philip Reeve så får jag säga att denna bok fångar min nyfikenhet med fascinerande uppfinningar och matineäventyr på ungefär samma sätt som Vernes berättelser.
Boken handlar om Tom, en ung lärling i Londons historiegille. I sammanhanget bör nämnas att London numer åker runt på larvfötter över den ödemark som det 3:e värlskriget, även kallat 60 minuters kriget, reducerat världen till. Den enorma staden lever på att "äta upp" mindre städer och montera ned dem, överlevarna får arbeta som slavar i stadens nedandöme bland ugnar, motorer och reningsverk. Tom får en dag möjligheten att tillsammans med den äventyrande arkeologen Valentine underöka efterlämningarna efter ett slukat gruvsamhälle. Bland de överlevande finns flickan Hester som utan förvarning angriper Valentine. Tom skyddar då sin idol och tar upp jakten på angriparen, jakten slutar med att både Tom och Hester faller ner från staden och landar i gyttjan långt nedanför.
Förutom att Tom lämnat staden han bott i hela sitt liv så tvingas han samarbeta med Hester som är van att klara sig på egen hand. Dessutom behöver han komma på en rimlig förklaring till varför hans hjälte och idol, Valentine, puttade honom.
Här börjar en fantastisk resa fylld av pirathamnar, luftskepp , rostiga stridsrobbotar och spioner uppblandat med intriger ombord London där det teknokratiska ingengörsgillet smider ränker ihopp om att ta över staden och styra kursen mot fasta bosättningar i öster för att plundra och skövla. Boken innehåller inga pekpinnar men ändå berör handlingen på ett mycket handgripligt sätt imperialism och kolonialism. Det kringflackande samhället slits även mellan teknologins och vetenskapens framsteg och utplånandet av gammal kunskap och tradition. Tom tvingas inse att hans syn på hur samhället är uppbyggt skiljer avsevärt mot de "ociviliserade" som bor utanför de rörliga städerna och att hans hjältar bär på ett mörkt förflutet som har fått svåra konsekvenser för många, däribland Hester.
Många av miljöerna och personerna känns bekanta men upplägget är så pass genomtänkt och färgfyllt att det är lätt att rycka på axlarna åt de svagare elementen.Det mest unika är karaktären Hester, en föräldrarlös flicka som tvingas skyla sitt ansikte på grund av hemska ärr. Hon drivs av hämnd och utgör en skarp kontrast mot Tom.
Jag läste boken i rasande tempo och mot slutet var det faktiskt riktigt spännande, trots att slutet var ganska väntat. I serien finns ytterligare tre böcker som jag nog tänker läsa, dessutom ryktas det att Peter jacksson sitter på filmrättigheter till boken.
Geim - Anders De La Motte
En av mina favoritböcker sen tonåren är The Ludi Victor av James Leigh. Korfattat handlar den om en hal typ som lagar scrambled eggs och löser mysterier. Runt om Europa dyker massa döingar upp och vår hjälte börjar se ett mönster, t.ex. är alla döingar unga män som befinner sig långt hemifrån och är utrustade med lite överlevnadsutrustning och nyinköpta kartor. Långsamt förstår vi att de är spelare i ett modernt gladiatorspel där två anonyma spelare skickas ut till någon avlägsen plats för att slåss tills den ena stryker med.
I samma veva läste jag en hög böcker, bl.a. David Morell, där huvudpersonerna hela tiden är förföljda och övervakade av någon mystisk fiendeorganisation med tillgång till spionsateliter, telefonavlyssning, polisregister o.s.v. Hollywood har tröskat sönder konceptet men back in the day tyckte jag att det var otroligt spännande.
I samma veva läste jag en hög böcker, bl.a. David Morell, där huvudpersonerna hela tiden är förföljda och övervakade av någon mystisk fiendeorganisation med tillgång till spionsateliter, telefonavlyssning, polisregister o.s.v. Hollywood har tröskat sönder konceptet men back in the day tyckte jag att det var otroligt spännande.
När jag fick höra om boken Geim av Anders De La Motte fick jag en känsla av att de här båda pespektiven var på väg att mötas, och dessutom utan massa lösa trådar och fantasiteknik, i vårt moderna samhälle omges ju faktiskt av en hel del teknisk utrustning som har hanska bra koll på var vi befinner oss och vad vi pysslar med.
Bokens huvudperson HP är en småfifflare utan större ambitioner, på väg hem med bussen får han en dag syn på en övergiven telefon i borstat stål och i hopp om att tjäna lite snabba pengar plockar han på sig den. Den annorlunda designen gör honom intreserad och när han undersöker den dyker ett meddelande upp på skärmen: Wanna play a game? HP trycker bort meddelandet men det kommer tillbaka, när han väl klickar på YES dras han in i ett Reality Game som visar sig vara betydligt mer medryckande än han kunnat ana. HP får en rad olika uppdrag där han med telefonen fäst på sin jacka knycker paraplyer och sprayar meddelanden på dörrar, allt medan telefonen filmar hans framfart. Filmerna hamnar på ett forum med en topplista där användare bedömer hans insatser och berömmer honom och när hans ranking stiger triggas han att göra värre och värre grejer för att få bekräftelse.
Bokens huvudperson HP är en småfifflare utan större ambitioner, på väg hem med bussen får han en dag syn på en övergiven telefon i borstat stål och i hopp om att tjäna lite snabba pengar plockar han på sig den. Den annorlunda designen gör honom intreserad och när han undersöker den dyker ett meddelande upp på skärmen: Wanna play a game? HP trycker bort meddelandet men det kommer tillbaka, när han väl klickar på YES dras han in i ett Reality Game som visar sig vara betydligt mer medryckande än han kunnat ana. HP får en rad olika uppdrag där han med telefonen fäst på sin jacka knycker paraplyer och sprayar meddelanden på dörrar, allt medan telefonen filmar hans framfart. Filmerna hamnar på ett forum med en topplista där användare bedömer hans insatser och berömmer honom och när hans ranking stiger triggas han att göra värre och värre grejer för att få bekräftelse.
Boken är skriven dels ur HPs perspektiv och dels ur hans systers, som råkar vara polis, och deras vägar korsas lite då och då. Tempot är högt och det är mängder av cliff hangers där det faktiskt inte alltid går att gissa vad som ska hända. Det är mängder av förvecklingar och plot twists och man blir överraskad ända in på slutet. Det som gör boken extra intressant är insprängda chat-dialoger och HPs frekventa användning av slang, engelska uttryck och mängder av referenser till filmer och dataspel m.m.
I vanliga fall kan böcker som utspelar sig här hemma i Sverige kännas lite pajjiga men den här funkar. Om man tar boken för vad den är och inte är alltför kritisk eller cynisk så är den riktigt bra med ett unikt upplägg, intressanta karaktärer och ett rasande tempo. Dessutom behandlas en rad aktuella fenomen som hur vi törstar efter bekräftelse via sociala medier eller den dubbelmoral som finns i fildelares led.
Boken har även två uppföljare: Buzz och Bubble. Uppföljare blir bekant sällan lika bra som den första boken men jag ska ge dem en chans och återkommer ev. med ett utlåtande. Om ni inte läst Geim så gör det, den var betydligt bättre än jag vågat hoppas.
Boken har även två uppföljare: Buzz och Bubble. Uppföljare blir bekant sällan lika bra som den första boken men jag ska ge dem en chans och återkommer ev. med ett utlåtande. Om ni inte läst Geim så gör det, den var betydligt bättre än jag vågat hoppas.
The Great World Game - Örjan Persson
Det här borde kanske placeras i en hybridkategori mellan dataspel och böcker, för boken jag har läst utspelar sig i ett dataspel, hmmm.
Författaren Örjan Persson har skrivit några stycken ungdomsböcker och jag har tidigare stött på en ganska lättläst och lättsmält bok med titeln Vargspår. I den aktuella boken, liksom i några andra av honom, undersöker Örjan en verklighet som sträcker sig bortom vår egen och in i datorerna som omger oss.
I boken följer vi Tobias, en helt vanlig kille med stor passion för datorspel, som en dag möts av ett meddelande på sin datorskärm. Han får ett erbjudande om att delta i The Great World Game och nyfiken som han är klickar han på OK. Han sugs in i datorn och hamnar i en värld inte olik vår egen men som helt tydligt skiljer sig på en rad mycket viktiga punkter. Den korta versionen är att den nya världen är byggd kring konventioner hämtade från det sena 90-talets dataspel (då boken är skriven) och efter Tobias ankomst dyker fler och fler spelare upp. Spelarna, alla ungdomar, tävlar mot varandra utan att veta vad målet med spelet är och det slutar med att Tobias möter till slut spelets skapare som slagit sig ner inne i sin egen skapelse. Skaparen är en indisk vetenskapsman som enligt egen utsago är den verkliga upphovsmannen till MS DOS. Han har lurat in ungdomarna i spelet för att lära dem en viktigt läxa beträffande människans aggresiva natur och hur vi bejakar denna genom att spela datorspel utan tankar på konsekvenserna för... ja vem?
Boken innehåller en rad logiska luckor och försöker nå filosofiska poänger som ligger lite för långt bort för att vara inom räckhåll. Boken rankar inte in bland de bästa jag läst, för att uttrycka det milt, men heller inte bland de sämsta. En av de mest positiva saker man kan säga om boken är att den bara är 174 sidor lång, så man blir av med den ganska fort, första gången jag läste den så klämde jag hela härligheten en lördag när min fru jobbade. Det är inget mästerverk men jag kan tänka mig att rekommendera den till, ptja, någon som gillar datorspel kanske. Anledningen till att jag alls nämner denna bok är för att jag precis börjat läsa en manga på ungefär samma tema, mer om det på måndag.
Exodus - Julie Bertagna
Exodus - Julie Bertagna
Med tanke på mitt yrke läser jag med jämna mellanrum en del ungdomslitteratur och denna gång blev det Exodus. I boken får vi följa den 15 åriga flickan Mara Bell som växer upp under enkla förhållanden på ön Wing. Havet runt ön stiger hela tiden och stormar tvingar öborna att leva inomhus stora delar av året. Det mesta av den gamla världen har slukats av havet och öborna ser för varje år hur större och större delar av ön försvinner i vågorna. Mara har en cyberviz, en liten apparat som låter henne fly tillvaron på ön för att ge sig ut i väven, en cybervärld tungt influerad av William Gibson, där hon hittar ledtrådar om den gamla världen. Under en av sina resor möter hon en cyberräv som berättar om väldiga städer byggda för att klara av översvämningarna och med hjälp av denna information lyckas Mara övertyga sina kamrater på ön att lämna sina hem och ge sig ut i båtar för att söka säkerhet i de stora fantastiska städerna.
Maras resa går från ön till ett flytande flyktingläger utanför staden New Mungo, därifrån vidare till Nedandömet, en glömd värld under den nya staden, och till sist in i själva staden. Sista delen av hennes resa får ni läsa om själva.
Berättelsen är ett ambitiöst projekt där vi får stifta bekantskap med många olika folkgrupper, personer och miljöer i en mörk framtid. De olika mötena väcker en hel del moraliska resonemang och frågor som Mara måste ta ställning till, bl.a. tror trädruvarna, ett folk som lever i samklang med naturen i Nedandömet, att hon är utvald att rädda deras folk undan undergång, något som Mara inte är helt bekväm med. Ett återkommande tema är hur olika folkgrupper ser ner på varandra och hur meningslös tillvaron är för de priviligierade jämfört med de som måsta kämpa för sin överlevnad.
Trots att Mara bara är femton och har en begränsad förståelses för sin omvärld för hon ganska avancerade resonemang t.ex. om varför bara män hyllas i historieskrivningen. De flesta resonemangen klaras dock av på några meningar och lämnas sedan, läsaren behöver sällan fråga sig själv vad han eller hon tycker om de frågor som behandlas och moralen känns ganska ofta en aning påklistrad. Detta beror naturligtvis på att boken är riktad till ungdomar men med tanke på bokens längd, 350 sidor, och de många olika miljöerna känns det ändå som om boken kräver en någorlunda avancerad läsare som hade klarat av lite svårare frågeställningar. Om boken istället hade varit uppdelad i två eller tre volymer hade den varit perfekt för även de med lite mindre läsvana.
Jag gjorde misstaget att läsa boken översatt till svenska och tyvärr har det smugit sig in lite för många rent språkliga missar. Dessutom fungerar inte riktigt alla ord, jag tänker speciellt på rörelseverben vizza zippa m.m., på svenska. Jag anar även att vissa anagram och ordlekar går oss svenska läsare helt förbi. Hursomhelst: Bokens handling är intressant, huvudpersonen är lite för präktig och de olika miljöerna är intressanta men eftersom att det är ett ganska högt tempo hade jag hellre sett färre, bättre beskriva, miljöer. Likväl kan jag rekommendera boken till yngre läsare som vill läsa något annat än klassiker.
Det finns två uppföljare till boken, Zenith & Aurora, som jag ev. kommer att läsa, men då blir det på orginalspråk. Jag återkommer.
Författarens hemsida:
http://www.juliebertagna.com/
