Yoi, igen
Sedan jag smakade kumbucha för första gången har jag varit på jakt. Förra vintern skrev jag om Yoi från Bankeryd och mitt utlåtande den gången var att drycken var underjäst och lite söt. Sedan dess har jag smakat fler sorter från olika bryggerier och förstått att det är så köpe-kombucha smakar, det går helt enkelt inte att jämföra med de gårdsbrygg jag började med. Med denna vetskap i bagaget gör jag ett nytt försök med Yoi som lagt till två smaker i sitt utbud.
Förutom den smakneutrala varianten finns det numer en variant med vitt te och päron och en smaksatt med citron och ingefära. I ärlighetens namn kände jag ingen större skillnad på varianten med päron och orginalet. En något ljusare och lättare sötma men rent smakmässigt skillde inte mycket. Varianten med citron och ingefära var mycket subtilt smaksatt och välbalanserad. Om drycken avnjuts till mat försvinner nog tonerna av ingefära men om drycken avsmakas för sig själv finns de där. Nästa gång jag köper en flaska blir det varianten med ingefära, men jag hoppas fortfarande på att snubbla över en överjäst bryggning med mindre socker.
Kombucha
Kombucha har jag skrivit om tidigare, bland annat här, och har då nämnt att det finns ett bryggeri i Stockholm. I ett av mina påskägg gömde sig två flaskor från Svensk Kombucha. Följer ni länken hittar ni egentligen allt ni behöver veta om dryckan inklusive var den säljs, så allt jag har kvar att göra här är att skriva något om hur drycken smakar.
Idag har jag smakat äpple - ingefära och det första som slår mig när flaskan öppnas är att drycken verkar vara kolsyrad. Smaken göms lite bakom bubblet, vilket är synd, och utan vare sig någon direkt sötma eller syrlighet från vinäger så blir den kvarvarande smaken lite platt. Missförstå mig rätt, det är fortfarande riktigt smaskigt, men jämfört med tidigare sorter står sig inte denna sort lika väl. Vi får se om jag återkommer med ett utlåtande beträffande den andra flaskan.
Yoi
I somras skrev jag om kombucha och sedan dess har jag haft öron och ögon öppna efter denna svårfångade dryck. Det ryktas om ett bryggeri i Stockholm men i de hälsokostbutiker jag besökt har ingen hört talas om det. Så till slut dyker ett bryggeri upp bara någon mil hemifrån, från Bankeryd i Småland: Yoi.
Enligt etiketten är det inga tillsatser överhuvudtaget tillsatt till drycken, vilket är trevligt. De sorter jag smakat tidigare har varit smaksatta så en mer neutral grundsmak är trevlig som jämförelse. Drycken är dock sötad lite i överkant och har inte genomgått en lika kraftig jäsning som andra sorter. Jag saknar sticket på tungan av kolsyran och den vinägerlika eftersmaken, men det här är fortfarande fantastiskt gott. Kanske kommer just denna flaska från en underjäst sats, jag ska prova någon flaska till innan jag fäller en slutgiltig dom.
Mycket trevlig dryck Yoi i Bankeryd, men lite minde socker och lite längre jäsning om det är möjligt.
Kombucha
Kombucha kan avse två olika drycker. Antingen en varm dryck baserad på algen kombu, vilken även är huvudingrediensen i dachi, eller, vilket vi ska titta närmare på idag, en jäst te-dryck. Om du lyssnar på dryckens förespråkare så har den en mångtusenårig historia i Asien och är känd som "livets elixir". Drycken ska då ha fått sitt namn efter en Dr. Kombu som med hjälp av drycken botade en av Japans kejsare. Om du lyssnar på de som är skeptiska så uppfanns drycken någon gång på 1900-talet i Östeuropa och introducerades till resten av västvärlden av hälsofanatiker på 90-talet. Drycken tillverkas av sötat te under en jäsningsprocess, så förutom antioxidanter från teet så tillkommer B-vitamin från jäsningsprocessen samt lite annat smått och gott och hälsofrämjande. Beroende på vem du frågar så botar drycken nästan allt, eller har ingen effekt alls förutom en del skadliga biverkningar om du slarvar med bryggningen. Jag gissar att svaret finns någonstans i mitten.
För att få tag på drycken kan du antingen brygga den själv, hitta ett bryggeri i huvudstaden eller ett litet gårdsbryggeri på Gotland i närheten av Åminne. Drycken innehåller liksom Yoghurt levande bakteriekultur, samt jästkultur, så drycken kan vara grumlig och innehålla klumpar. Den levande kulturen innebär också att man behöver vänja magen vid drycken gradvis om man vill undvika komplikationer. De varianter jag har fått tag på är smaksatta med äpple och honung, inte helt överraskande är honungsvarianten lite sötare och äpple lite mer läskande. Drycken påminner om vinäger i smaken och har till följd av jäsningen blivit lätt kolsyrad. Efter att bara nyttjat drycken under några dagar känner jag redan ett sug efter en munfull när det är riktigt varmt ute.
Om du, liksom jag, funderar på att komma igång med egen tillverkning så krävs förutom lätt anskaffande ingredienser en levande svampkultur som man sedan håller liv i likt en surdeg. Om man letar runt lite på nätet finns det folk som delar med sig av sina egna kombucha-svampar. Om du råkar ha en svamp så hör gärna av dig.
Oi Ocha
Nu är det varmt och eländigt och återigen dags att försöka värja sig mot sommarvädret. Just nu står älggräset i full blom, så för den företagsamme i kokartagen kan en laddning älggrässaft vara på sin plats. Själv har jag hunnit genom några liter både köpt och hemmagjord Ayran samt en ny favorit, grönt te.
Företaget Ito En har som uttalad policy att sprida genuin grön-te-kultur både hemma i Japan men även i resten av världen. Deras kalla dryck Oi Ocha är en av Japans mest sålda drycker och har även etablerat sig i många andra delar av världen. I hemlandet finns den att köpa på stora petflaskor, men jag har bara fått tag på mesiga tetrapack som tar slut på två klunkar än så länge. Paketet innehåller vatten, och te, that's it. Te-smaken är kraftig och har en djup gräsig beska i botten, som om det har fått dra 5 minuter längre än vanligt. En varm sommardag är denna beska utomordentligt behaglig som törstsläckare.
緑茶 - ryokucha - grönt te
Naruto Ramune
Sommaren är här och mellan regnskurarna hinner det ibland bli så pass varmt så att det krävs något svalkande. Jag har lite recept på lager som jag tänker ge mig på när det blir lite ledighet på schemat, så i väntan på det nöjer jag mig med lite köpedricka.
Gurkläsk?
Jag har tidigare berört temat tokiga drycker och oväntade smaker och har nu sprungit på en av de där mystiska drickorna som annars bara skymtar förbi på sidor över knasiga prylar, som den här.
Gurkläsk? Eller zucchiniläsk kanske? Jag har ingen aning, och efter att ha kliat mig i huvudet och känt mig dum en stund har jag bestämt mig för att texten inte är på japanska utan på något annat språk som jag inte förstår, så den är ingen vägledning.
Likt den mesta läsk från asien jag har fått tag på är den inte kolsyrad, färgen är behagligt teeig och doften ... är svår att beskriva. Doften är lite lätt ... grönsakig, lite söt och en aning svår. Det påminner inte om något annat, så mycket kan jag säga. Smaken då ... låt oss se. Ptja ... ja vad smakar det. Likt doften så är smaken distinkt, men den påminner inte om någonting jag smakar förut. En lätt sötma, en rund lite halvnyttig puff av frukt och grönt, en nypa solvarma blommor och en viss svårtämjd gräsig strävhet strax innan smaken klingar av och lämnar en lätt näktarlik sötma som eftersmak.
Ett slutgiltigt utlåtande får bli att drickan typ funkar. En hel burk vara att ta i men jämfört med den mesta inhemska läskproduktionen så var det här varken bättre eller sämre.
One Piece-dricka
Trots att One Piece är en av mina favoriter bland manga så har jag inte lyckats skriva några rader om serien än, däremot kan jag nog få ihop några rader om One Piece-dricka.
One Piece-drickan jag fått tag på kommer levererad i tetrapack i "festisutförande". Varje förpackning rymmer inte särskilt mycket, typ 2 dl, och förutom tecken på mängder av språk omöjliga att uttyda finns smaken på varje dricka nedtecknad på japanska ... vilket jag nu efter några veckors semester kan fuska mig fram på.
Först ut är förpackningen med skeppskocken: Sanji. I den vita "rutan" står det "hachimitsu remon aji" ... på ett ungefär tror jag. Det betyder i alla fall honungscitronsmak, vilket man i och för sig hade kunnat lista ut med hjälp av bilden av ett bi och en citron... eller genom att smaka på den. Drickan är söt, men honungen och citronen balanserar varandra på ett behagligt sätt.
Zolo's (eller Zoros för oss här i sverige) dricka är smaksatt med "genmai", vilket betyder brunt ris, vilket jag har fått för mig betyder fullkornsris. Till en början kan denna smak låta mystisk men kanske har du sprungit på genmaichai någonstans, vilket inte är en helt ovanlig tesmak som innehåller bland annat puffat ris. Smaken är lite lätt bitter, sötad ja, men ändå bitter. Oväntad och perfekt som törstsläckare.
På förpackningen med Nico Robin står det "remon koucha", vilket översätts till te med citron. Min japanska är som sagt lite lätt knackig men jag tror att det ord för te som anväds här betyder svart te snarare än t.ex. grönt. Hursomhelst smakar det som svart te med citron, en aning sötad. Även denna funkar fint som törstsläckare.
Om jag har missat att nämna det tidigare så har min subscription hos Candy Japan löpt ut och det är fritt fram för vilket av mina fans som helst att anonymt förnya den åt mig. Med lite nya språkkunskaper skulle denna feature vara riktigt rolig att återuppta. Har ni missat min förra subscription kolla här. Peace out.
Ramune
Ordet Ramune är en "japanisering" av engelskans lemonade. Eller om vi ska vara petiga skotskans lemonade, eftersom det var en skottsk affärsman som introducerade drycken i Japan på 1800-talet. När drycken nämns i populärkulturella sammanhang verkar den ha ungefär samma roll som Coca Cola här borta i väst, d.v.s. påminna om varma sommarkvällar, ledighet och trevligt sällskap. Originalet, som syns i bild till vänster, är smaksatt med lime och citron och påminner således om 7up eller Sprite. Som läsk betraktat är det alltså ingenting speciellt eller enastående som gömmer sig i flaskorna, här är det flaskorna själva som är spännande.
Istället för att hitta en kapsyl när man tar av skyddsplasten så hittar man en liten grön plastmojäng som efter viss demontering antar formen av en svamp. I halsen på flaskan sitter en glaskula som hålls på plats av kolsyretrycket i flaskan. För att öppna flaskan placerar man plastbiten med "skaftet" mot glaskulan och trycker till så att kulan trillar ner i halsen. Med lite övning kan man till och med få till ett lätt underhållande pruttljud om man liksom stänger handen kring flasköppningen innan man trycker till.
Förutom att avsmalningen i halsen tillåter att flaskan frambärs med bara två fingrar, eller rent av ett par ätpinnar om man är skicklig, så förhindrar den kulan från att trilla igenom.
Glaskulan ligger kvar i halsen och rasslar runt medan man dricker och blockerar då och då flödet, så en viss teknik krävs. Läsken i sig smakar läsk, varken mer eller mindre, och är tackolov inte särskilt söt. I slutändan är det dock flaskan som gör drycken intressant ... om man nu tycker att konstiga flaskor från Japan är intressanta ... hmmmm.
Sojamjölk
Jag har nämnt sojamjölk några gånger vid det här laget så det är väl dags att ägna lite mer tid åt detta fenomen. I asien har det använts i några tusen år men här hemma i väst är det något ganska nytt. Det började dyka upp i hälsokostbutiker och trillade sedan över till vanliga butikshyllor som ett alternativ till vanlig mjölk för laktosintoleranta och veganer. Eftersom jag är vegetarian och är gift med en laktosintolerant så har jag satt i mig ganska mycket sojaprodukter under åren och det de har gemensamt är att de har en bismak av sojaböna, duh! Kort sagt går det inte låtsas att sojamjölk är mjölk utan det bästa är att helt enkelt använda det i sin egenskap av just sojamjölk. Hursomhelst.
1. Blötlägg bönor.
I detta recept använder jag ungefär 300g sojabönor. Lägg dem i blöt över natten och snåla inte med vatten, de sväller ganska mycket. (över natt = 8-12 h)
2. Mixa bönor.
Häll av vattnet som bönorna legat i och häll på nytt. Några exakta mängder är svårt att ge, häll på vatten tills bönorna exakt blir täckta. Använd sedan en stavmixer eller en matberedare och kör på tills det inte syns några spår av bönbitar.
3. Koka bönjox.
Jag börjar med att koka upp 1l vatten och häller sedan på den mixade bönvätskan och låter detta koka upp under konstant omrörning. Låt sedan mjölken koka i 10-15min under omrörning och passning för det här kokar över vansinnigt fort.
Jag börjar med att koka upp 1l vatten och häller sedan på den mixade bönvätskan och låter detta koka upp under konstant omrörning. Låt sedan mjölken koka i 10-15min under omrörning och passning för det här kokar över vansinnigt fort.
4. Sila bönjox.
Låt koket stå någon minut och sila sedan genom duk.
5. Låt mjölken svalna.
Ställ undan kärlet med den färdigsilade mjölken svalt och låt det svalna helt innan användning.
Det som hänt nu är att all smaskig protein i bönan har tagits till vara men alla svårsmälta växtdelar avskiljts. Så om man är lite pryd, eller jobbar i ett öppet kontorslandskap, och därför helst undviker frekvent förekommande gasutsläpp kan denna metod att konsumera baljväxter vara att föredra. Mjölken kan användas på olika sätt, men om man tänker dricka den kan jag rekommendera en tillsats av en mindre mängd rörsocker då detta lyfter fram den naturliga sötman i bönan. Om man fortfarande efter det tycker att bönorna smakar lite mystiskt så kan svart sojamjölk vara att föredra. Mjölken håller någon dag i kylen, men inte så länge som en vecka.
Barley Water
Jag fortsätter tipsa om lämpliga svalkande drycker som kan lindra plågan såhär i sommarvärmen. Barley Water är en lätt sötad dryck baserad på avkok från korngryn och smaksatt med frukt, oftast citron. Det du behöver är:
Korngryn 1dl
Vatten 3l
Honung 2 skedar
Citron 1st
Följ sedan följande steg:
1. Koka upp hälften av vattnet (1,5 l) och häll i 1 dl korngryn. Låt grynen koka i 30 minuter.
2. Koka upp resten av vattnet (1,5 l), gärna i vattenkokare. Riv citronens skal och lägg det i ett lämpligt kärl tillsammans med två stora skedar honung, slå på resten av vattnet och rör tills all honung har löst sig. Tillsätt sedan saften från citronen.
3. Sila både kornen och honungs-citronvattent genom en silduk så att de blandas och tappa sedan upp vätskan i lämpliga kärl.
4. Ställ kallt så att drycken svalnar och blir kyld.
5. Servera drycken med isbitar och någon skiva citron.
Varianter: Personligen är jag inte överförtjust i citron så de flesta skulle nog uppskatta lite mer citron i. Citronen kan även bytas ut mot valfri annan citrusfrukt såsom apelsin eller lime. I de flesta recept används socker som sötning, om du är allergisk mot honung eller inte har någon hemma så använd 1-1,5 dl socker till detta recept.
1. Koka upp hälften av vattnet (1,5 l) och häll i 1 dl korngryn. Låt grynen koka i 30 minuter.
2. Koka upp resten av vattnet (1,5 l), gärna i vattenkokare. Riv citronens skal och lägg det i ett lämpligt kärl tillsammans med två stora skedar honung, slå på resten av vattnet och rör tills all honung har löst sig. Tillsätt sedan saften från citronen.
3. Sila både kornen och honungs-citronvattent genom en silduk så att de blandas och tappa sedan upp vätskan i lämpliga kärl.
4. Ställ kallt så att drycken svalnar och blir kyld.
5. Servera drycken med isbitar och någon skiva citron.
Varianter: Personligen är jag inte överförtjust i citron så de flesta skulle nog uppskatta lite mer citron i. Citronen kan även bytas ut mot valfri annan citrusfrukt såsom apelsin eller lime. I de flesta recept används socker som sötning, om du är allergisk mot honung eller inte har någon hemma så använd 1-1,5 dl socker till detta recept.
Svart sojamjölk
De sojabönor vi får tag i här borta i väst är framförallt den gula sojabönan och den gröna edamame. I kylhyllan finns en lång rad sojabaserade ersättningsprodukter till mejerivaror som framförallt baseras på den gula bönan, gemensamt för dessa produkter är att de har en lätt bismak av, ja, sojabönor. En del tycker om smaken, en del lyckas bortse från den men ofta får sojamjölkprodukter en lite fadd ton som är svår att bortse från. En vacker dag kommer vi till hur man gör egen sojamjölk, men idag vill jag tipsa om färdig sojamjölk, gjord på svarta sojabönor.
Den svarta sojabönan har till skillnad från den gula en ganska mild sojabönssmak, just den här drycken är en aning utspädd med vatten och lätt sötad med rörsocker. Frisk, törstsläckande och faktiskt förvånansvärt nyttig. Så, om du har smakat sojamjölk och inte var helt övertygad, ge gärna den svarta sojabönan en chans om du springer på den.
Iskaffe
Då var det sommar igen och därmed dags att återuppliva en feature som såhär i värmen är mer än aktuell: svalkande drycker. Jag kan börja med att tipsa om att Ayran, som jag gav recept på för ungefär ett år sedan, numer finns att få tag på i en del större mataffärer. Håll utkik efter de här förpackningarna i sommar, passar utmärkt till picknick och grillat.
Ayran!
Vidare till dagens huvudattraktion: iskaffe. Det hela börjar egentligen med att jag ofta köper en kall kaffe i kyldisken när jag är och handlar och att de kostar ganska mycket, och smålänning som jag är går tankarna: "Det här måste man ju kunna göra själv." Efter lite experimenterande har jag fått fram ett recept som smakar precis lika gott som köpekaffe, gör som följer.
1. Kaffe
När det gäller kaffet finns det två lösningar, ställ in svalnat bryggkaffe i kylen över natten eller kallbrygg. Om du vill kallbrygga kaffet ställer du helt enkelt in en laddad kaffepress i kylen, alltså utan att ha kokat vattnet, över natten och pressar ner den på morgonen när det är dags att använda kaffet. Någon extra sked kaffepulver kan behövas för att få upp styrkan.
2. Mjölk
I mjölken (2dl) blandar jag i ungefär en tesked florsocker och en tesked kakao för att sedan vispa ihop den ganska hårt så att det blir skum på ytan. Kakaon är i sammanhanget väldigt viktig för utan den blir drycken ganska blaskig och riskerar att bli söt i överkant. Med lite kakao får man tillbaka både lite beska och must i botten av smakpaletten utan att drycken smakar choklad.
3. Blanda
Lägg i isbitar i ett glas och slå på det kalla kaffet och den preparerade mjölken. Vad gäller proportionerna så spelar naturligtvis den personliga smaken stor roll och här finns utrymme för att experimentera. Om du har hittat en favorit i kyldisken eller på något café, försök helt enkelt att matcha färgen för att hitta samma blandning.
4. Variationer
För en lyxigare variant kan hälften av mjölken bytas ut mot vispgrädde, passar kanske inte på morgonen men till eftermiddagsfikat. Olika varianter av smaksatt kaffe kan användas, t.ex. irish cream, men du kan även tillsätta olika kryddor vid själva bryggandet, t.ex. kardemumma och kanel.
Hoppas det smakar!
Basilikefröteläsk?
Hur katten smakar det? Ja, det finns bara ett sätt att ta reda på.Till att börja med så är ju konceptet med teläsk intressant i sig, men å andra sidan vet jag av erfarenhet att asiatisk läsk brukar vara sliskigt söt, så jag hoppas att denna variant är lite mer "teeig" än "läskig". Om inte smakkombinationen i sig är tillräckligt intressant så väckte alla de små slirviga fröna som svävar runt min uppmärksamhet.
Smaken är en aning teeig och ganska så söt, men en honungsaktig sötma snarare än en sockrig vilket är ett plus. Alla små frön påminner om fiskögon eller grodägg när de halkar runt i munnen och de är kärnan i upplevelsen. Så, är detta en höjdare, njä. Men sägas bör ju att jag egentligen inte gillar läsk särskilt mycket till att börja med. Grabbarna mina hjälpte mer än gärna till att tömma flaskan under rikliga kommentarer om grodögon och ålägg.
Buljong
På bilden ovan ser ni några salta plommon som genomgått torken. Med tanke på att smaken i dem har koncentrerats så kan de vara det saltaste som finns i hela världen och totalt oätliga, jag hade dock en teori om vad de kunde användas till och om en stund får ni veta ifall jag hade rätt eller ej, men först lite mer torkade grejer.
Några champinjoner och två tomater fick ligga i tork över natten.
Och nästa dag fick en spetspaprika och en zuccini ta över.
Och även om de inte kommer till användning i dagens projekt måste jag nämna päron, att något kan ha så mycket smak i sig som de här små slirvorna har är nästan overkligt, pröva!
Hursomhellst, jag körde svampen, tomaten, zuchinin och paprikan i en mixer tills alla grönsaker var reducerade till ett mycket kompakt och lite klumpigt pulver. Sedan tillsatte jag, försiktigt, lite saltplommon i taget och smakade av mellan varven tills jag tyckte att smakerna var väl avvägda.
Pulvret (som ligger i tupperware-burken) går dels att använda som buljong men även som "varmakoppen". Sältan blev lagom med plommonen och alla grönsaker ger ifrån sig fantastiskt mycket smak. Jag tycker att smaken blev en aning söt, från tomaterna, och det saknas lite hetta. Nästa gång kommer jag nog ha i en nypa svartpeppar eller slänga med en bit chilli i torken för att göra smaken lite matigare. En annan variant jag är nyfiken på är att blanda i lite färska kryddor, e.g. basilika, för att medelhavsa till smaken lite.
Mat lagat på stormkök smakar alltid bra, men pasta i hemgjord buljong träffade i överkant.
Så, både som en matig "varmakoppen" och som buljong var de hemtorkade grönsakerna en tiopoängare. Om jag inte sagt det tidigare, köp en svamp/frukt-tork snarast, det går att trolla ihop riktigt roliga grejer. Hemtorkade blandingar kommer ha en given plats i alla mina utomhusäventyr ett bra tag framöver.
Lämmin Kuppi
Mina äventyr med frukttorken har fortsatt och mynnat ut i några spännande resultat sedan sist. På bilden ovan ser ni en näve russin, som smakar fantaaaaastiskt. Tillsammans med torkade äpplen prövade jag att göra en laddning "varma koppen". Jag började med att köra en näve torkade äpplen, 1/2 dl socker, en nypa kanel och en nypa kardemumma, i mixer tills äpplebitarna var stora som knappnålshuvuden, sedan blanade jag i en halv näve russin och några lite större äpplebitar.
Två skedar av socker/krydd/frukt-blandningen i en kopp kokande vatten visade sig vara en fantastisk smakupplevelse. Jämfört med vanlig varma-koppen blev hemmabygget betydligt syrligare och rikare i smaken i all sin aromatiska kryddighet och efter en kvällspromenad en regning höstkväll smakar det fantastiskt. Jag gjorde även en mer matig variant som jag återkommer med om ett tag. Om ni inte redan har gjort det, köp en tork omgående!
Bubbelte
Bubbelte , eller buba-te, är ett samlingsnamn på tedrinkar, varma eller kalla, ibland smaksatta med frukt, som alla innehåller tapioca-pärlor. Tapioca är en växt vars rot innehåller kopiösa mängder stärkelse, stärkelse som ofta används som förtjockningsmedel i mat, eller baltas ihop till små bollar som kallas tapioca-pärlor.
Det du behöver är:
En kopp te, så stark som möjligt.
En skvätt mjölk.
Valfri smaksättning i form av frukt, bär, eller jos.
Tapioca-pärlor.
Socker.
1. Förbered pärlorna genom att koka upp rikligt med vatten i en kastrull. När vattnet kokar lägger du i 1dl pärlor och rör runt så att de varken fastnar i botten eller i varandra. När alla pärlor flutit upp till ytan låter du dem koka 3-4 minuter till innan du sänker värmen och låter dem puttra under lock i 10-15 min.
2. Under tiden förbereder du sockerlag, genom att röra ut 1/2 dl socker i 1/2 dl kokande vatten. När pärlorna har kokat färdigt fiskar du upp dem och lägger dem i kallvatten en stund. Häll sedan av dem och blanda dem med sockerlagen.
Lite bär, färdiga pärlor i skålen och obehandlade till höger
3. Jag körde bären och en skvätt mjölk med stavmixer, vilket förutom att finfördela bären även skummade mjölken en aning.
4. Bland ihop allting. Börja med pärlorna och sockerlag i botten på ett högt glas, häll sedan på den smaksatta mjölken och te efter behag. Jag blandade ungefär 50/50 och bestämde mig för att det var pecis lagom.
5. Profit!
Jag gjorde både en varm och en kall variant på samma recept och njöt ungefär lika mycket av de båda glasen. Egentligen bör drinken avnjutas genom ett sugrör tjockt nog att släppa igenom pärlorna men något sådant hade jag inte. Våga er nu på den här drinken och höll ögonen öppna efter tapiocapärlor nästa gång ni handlar i en asien-livs-butik.
Hur smakar krysantemum?
Jag har mer än en gång halkat in på sidor med listor över konstiga läsksorter, typ den här. Jag gillar att pröva nya grejer men vissa drycker, t.ex. Bilk (half milk half beer = bilk) eller energidryck med ålextrakt övergår även min äventyrslusta. Krysantemumläsk var jag dock tvungen att plocka på mig när jag sprang på en burk idag.
Första intrycket var frånvaron av kolsyra, vilket i alla fall jag förväntar mig när jag knäpper upp en burk. Själva smaken visade sig vara väldigt söt och inte vidare läskande vilket jag hade hoppats på. Exakt vilken del av sötman som kommer från blomman är svårt att säga men det finns ett anslag av nektar någonstans i allt det sötjolmiga, njä, den här inhandlar jag inte fler gånger.
Fläderbärssaft
En av fördelarna med att göra saft på älggräs snarare än på fläderblom är att de skonade blommorna får utvecklas till fläderbär. Fläderbusken är giftig så var noga med att inte ta några bär som inte är fullmogna och rensa av dem från kvistarna så du får med så lite växtdelar som möjligt. En bieffekt av att bära in bunkar och kassar med bär är att det följer med mängder av insekter. När jag rensade rönnbär häromdagen satt jag på uteplatsen så att alla bärfisar, myror och spindlar enkelt kunde knäppas iväg ut i trädgården men idag kunde jag sitta inne för min fru har inhandlat ett ypperligt verktyg för att göra sig av med oönskade insekter.
Det du behöver är:
1l vatten
1l fläderbär
5dl socker
2tsk citronsyra
1. Låt bären koka i 20 minuter tills de är helt mjuka.
2. Häll av bären genom en silduk och ta tillvara på vätskan. Har man tid kan man låta bären stå och rinna över en natt men jag arbetar bären till fruktmos i en purévagga och vrider sedan ur all saften med hjälp av en duk. Se till att slabba så lite som möjligt för färgämnet i bären är starkt.
3. Tillsätt socker och citronsyra till saften och koka sedan upp under omrörning tills allt socker är löst.
4. Färdigt.
Saften får en trevligt röd färg och beroende på hur du spär den kan den nytjas både som saft och som måltidsdryck.
Inspirerad av mitt kanel-äppelmos som jag fick som en biprodukt av mitt senaste saftkok har jag även kokat ett riktigt kalasigt fusion-mos ikväll, det du behöver är:
10 äpplen
3dl vatten
1,5 dl socker
2 kanelstänger
1 dl snöplommon, eller liknande.
1 dl riven kokos
ingefära
1. Skala och kärna ur äpplena och skär dem i bitar.
2. Skär några (3 var precis lagom) skivor av en bit ingefära, lämna skalet på så att det går att skilja dem från äpplena senare.
3. Blanda samtliga ingredienser, utom sockret, i en stor gryta och låt koka under viss omrörning i 10 minuter eller tills äpplena är helt sönderkokade.
4. Använd en sked och plocka ur kanelstängerna, ingefärsbitarna och ev. plommonkärnor. Beroende på hur blött moset är kan det vara en god idé att låta det rinna av i en silduk en stund.
5. Arbeta äppeljoxet genom en purévagga och rör sedan ut sockret i moset.
6. Färdigt.
Kokosen och kanelen erbjuder en härlig feststämmning och plommonen och ingefäran bidrar med en eftertänksam syrlighet... ehm... Min fru påpekade för ett tag sedan att det låter som om jag beskriva hur man tippar grus när jag matbloggar, låter jag mer som Ernst nu tycker ni?
Rönnbärsdricka
Rönnbär innehåller mängder av nyttiga prylar. I de små sura bären finns ämnen som förebygger diabetes, hämmat tumörer och förhindrar hjärt- och kärlsjukdommar. Dessutom innehåller bären E och C-vitamin samt karoten om man vill bli solbränd och se i mörker. Njaa, det där med att se i mörker kanske är att ta i, det var en list hopkokad av RAF under kriget för att hålla en ny radar hemlig för tyskarna. Listen plockades sedan snabbt upp av The Food Ministry och husmödrar landet runt för att övertyga småpojkar om att äta mer grönsaker. "Go on now, remember that all the fighter pilots are eating carrots, indeed they are. If you don't eat your carrots now you wont be able to enlist when older, you wont... I wonder what all your friends will say then, maybe they'll think your a nazi..."
Efter att ha suttit och rensat bär en stund, och hittat minst tie nya sorters bärfisar ännu ej beskrivna av vetenskapen, har jag fått ihop en dryg liter bär som ska förvandlas till dricka enligt följande steg.
Det du behöver är:
1l vatten
4 äpplen
1 kanelstång
1 nypa kardemummakärnor
1l rönnbär
3dl socker
Koka upp rönnbären och låt dem koka under lock i ca 20 minuter.
Koka upp 1l vatten och lös sockret i det. Tillsätt kryddorna och urkärnade, skalade och klyftade äpplen. Koka lika länge.
Häll av äppelgrytan i en silduk och låt det rinna av i en bunke. Bärens vatten kan du hälla rakt ut i hon och endast spara bären. Bären gör jag fruktmos av med hjälp av en... Ja vad katten heter det, purévagga?
När bären är förvandlade till mos tömmer jag silduken på äpple och låter istället rönnbärsmoset rinna av.
Färdig. Spädes 1/4 och bör frysas in eller drickas omgående.
Slutresultat blev en aningen sträv och kryddig äppledricka med trevlig färg och full av nyttigheter. Som biprodukt av tillverkningen blev det dessutom en pyts med kaneläppelmos till frukost i morgon. Mycket trevligare än t.ex. potatisskal...
