RX-78-2 & Char Custmize ZAKU II
Jag har återkommit till Gundam lite nu och då på senaste tiden, senaste gången här då jag även filmade monteringen av en modell och här där jag skrev något mer om vad Gundam är för något. Allting har lett fram till monteringen av de två modeller jag har petat ihop idag. I alla fall för en gamling som mig som framförallt har starka band till orginalserien känns det lite extra tillfredsställande att få bygga ihop hjälten och antagonistens mecha.
Först ut är Chars special Zaku, och jag lovar den ser mycket bättre ut i verkligheten, idag har mina kamerafärdigheter verkligen nått ett lågvattenmärke. Men, trots det har vi här hjältens största motståndare: Char. Det är fel att säga att han är en skurk eller att han är ond, likt hjälten Amuro gör han vad han kan för att slåss för den sida han hamnat på i kriget och varje avsnitt liksom laddar mot det ögonblick då hans vinröda Zaku dyker upp.
Modellen skiljer sig på några punkter från en reguljär Zaku, se framförallt de nedre bensköldarna, jet-packen och huvudet. Vad beträffat monteringen så är de identiska och modellen pusslades ihop på rekordtid.
Höjdpunkten är naturligtvis Amuros RX-78-2, som är en fantastisk modell även om den knappt syns på bilden. I förhållande till en kraftigt bepansrad och förhållandevis robust Zaku är RXan nätt och mer atletiskt byggd och framstår som värdig en hjälte.
Sveper vi runt till ryggen så syns även här ett jet-pack och handtagen på de båda energisvärden som sticker ut längst upp. Trots att jag inte lagt någon tid på att städa upp efter gjutningen syns knappt några misstag och springorna mellan panelerna är helt klart mindre än på de flesta färdigmonterade leksaker som finns att köpa.
Skölden går att ta av och fästa på ryggen och pickan kan då bytas ur mot ett av svärden. Jämfört med modernare modeller så är höftpartiet och benen ganska stela vilket gör de fräsigaste stridsposerna svåra, men återigen, för något jag nyss byggde ihop själv så är modellen makalös. Så, det enda som återstår är att plocka ihop alla modellerna och återksapa någon av alla strider från den första serien ... vilket jag naturligtvis inte kommer göra, eftersom jag är vuxen och så ... hrhm.
Moeagare moeagare moeagare Gandamuuuuuuu!
Sailor Jupiter
Som ett komplement till mitt förra inlägg om Sailor Moon kommer här ett klipp med hjältinorna och en ny kamrat, Sailor Jupiter.
Zaku II
Idag prövar jag en ny grej, kanske fortsätter jag på den här linjen, kanske inte. Istället för att läsa så får ni lyssna på mig idag.
Sailor Moon
Sailor Moon är ett 90-talsfenomen som började som manga, tog klivet över till anime och fick en hel drös med spel till Sufami. Ungefär så långt har jag hängt med, sedan dess har det blivit hopplöst dålig live-action och nya projekt. Den korta versionen av handlingen är att ett gäng tonårsflickor får veta att de är utvalda att bli hjältinnor och med hjälp av nyvunnen kraft och teamwork slåss de mot demoner. Serien fick en riktigt bra dubb till svenska och gick på TV här under två säsånger, väl värt att kolla in.
Till att börja med är det värt att notera den led-upplysta basen som möjliggör att hjältinnorna poseras tillsammans, som under introsekvensen till orginalserien.
"En liten tjej med jättelånga flätor ..."
Sen kan vi titta lite närmre på Sailor Moon. Huvudet är chibbifierat men i övrigt har kroppen ganska naturliga, nätta, proportioner. Detaljnivån är hög, med transparenta block som representation för smycken och ögon. Notera särskilt de långa flätorna och stenarna i håret. Flera gånger under bygget ledde små missöden till att detaljer lossnade och föll av, men slutresultatet blir en figur som tillåter viss posering och som definitivt är snäppet vassare än någon figur jag stött på tidigare.
"Bubbel-spraaaay ..."
Nästa hjältinna, enligt seriens kronologi, är Mercury. Det som skiljer modellerna åt är färgerna och frisyrerna, och med tanke på att Mercury har den enklaste frisyren så är här inte mycket att tillägga, notera vänster ben som vridits något i poseringssyfte.
"Eldsjääääääl!"
Sist har vi Mars, som utan tvekan är den häftigaste hjältinnan, i alla fall i animen, i mangan är hon bara mystisk. I bygg-beskrivningen saknades ett lager av hennes hår så det krävdes lite frifräsande för att få ihop figuren och frisyren blev i slutändan något mindre välordnad än förlagan, men det går bra det med. Det syns inte riktigt på bilderna med frisyrerna är osymetriska, vilket skapar betydligt mer "liv" hos figurerna. Det är två hjältinnor kvar att bygga för att spegla serien, men de tre första är ju häftigast, så jag får återkomma med de två andra när de blir färdiga.
Vi avslutar med introt till den nyaste serien, som jag inte hunnit se, men introt har gått varmt i högtalarna. Framfört av Momoco, som jag nämnt tidigare.
TMNT
Jag tror året var 1990, jag och min familj åkte på semester till England och resan satte djupa spår i mig. Idag undervisar jag i engelska och en stor del av det kulturutbud jag konsumerat har varit från England. Den mest omedelbara kulturförändringen för mitt tio-åriga själv skulle dock i och med resan komma från ett helt annat håll, i vartenda skyltfönster fans under resan någon form av produkt prydd av de nu välkända ninja sköldpaddorna. Här hemma i Sverige hade fenomenet inte tagit fart än och när jag kom hem och pratade oavbrutet med mina kamrater om fräsiga sködpaddor med svärd möttes jag av väldigt lite förståelse, men efter ungefär ett halvår dök serien upp på TV och leksaksbutikerna svämmade över av turtles.
"Heroes in their half shells ..."
Jag kan inte påstå att sköldpaddorna är något jag burit med mig under åren, ganska snart tröttnade jag, liksom de flesta av oss här i Europa. Jag har nyligen börjat titta på den nya serien från Nickelodeon med ungarna och den är riktigt trevlig, och ligger närmre den ursprungliga serietidningsförlagan än den TV-serie jag själv växte upp med, men nog om det. Ämnet för dagen är kloss-versioner av de fyra hjältarna.
Om vi börjar med Donatello och Raphael så ser vi att figurerna är i stort sett identiska förutom färgen på ögonbindlarna och vapnen. Benen är väldigt korta, kroppen är tydligt uppbyggd kring skalet och bälte, ben- och arm-bindlar syns tydligt. Huvudet är tydligt skulpterat med ögonbindel och ett bistert ansiktuttryck. Jag är osäker på vilken itteration av serien figurerna representerar, i all enkelhet är de kanske generiska gestaltningar av sköldpaddorna.
När jag byggde Leonardo och Michelangelo hade jag hunnit bli lite rastlös, så vissa avvikelser i konfigureringen av armar och ansiktsuttryck smög sig in. På Leo försökte jag mig på de tomma, hårdkokta, antihjälte-ögonen från seriens ursprung och på Mike försökte jag mig på en överraskad min, men den landade snarare på dyster. I bakgrunden ser ni även lite av detaljerna på ryggen och ögonbindelns knut på Raph. Figurerna är trevliga och detaljerade med en tydlig känsla för dimensioner och volymer ... Turtle Power!
Wolverine
Ny helgmorgon, några koppar kaffe och en ny figur.
Why not try your luck --- against The Wolverine
Idag blev det Wolverine, som ju utan tvekan är den tuffaste superhjälten någonsin. Extra roligt, tycker jag som har några år på nacken, är att figuren har den klassiska dräkten från 80-talet istället för sin X-men dräkt som annars hade varit mer tippad. Jämfört med de andra hjälte-figurerna jag byggt är Wolverine lite babbigare och fokus ligger som sig bör på klorna och hans ... hmm ... snarl? Finns det något ord för det på svenska? Ansiktsuttrycket i alla fall.
Snikt!
I am Ironman.
Det var lite tunt bland superhjältarna på hyllan, så som inledning på sportlovet fyller jag på med ett nytt tillskott.
Ironman, rent tekniskt inte en superhjälte, men här använder vi termen lite löst, blir nästa superhjälte på hyllan. Både masken och de sparsamma detaljerna på dräkten är lyckade och känns lämpliga detta kantiga format. De transparenta bitarna gör sig väl och även om det inte är helt tydligt vad bitarna i slutet av vänsterarmen föreställer så är det trevligt med lite posering.
Något jag inte har skrivit så mycket om är det utbud av figurer som finns. Superhjältar finns det fler av men kvaliteten varierar och det är inte riktigt alla figurer som gör sig. Så, trots att det finns många figurer att få tag på är jag lite petig med vilka jag plockar på mig, lite fler superhjältar blir det vid tillfälle.
Diamond blocks - Monsters Inc.
Dags för ett nytt lördagsbygge, Mike och Sully från Monsters Inc. Båda figurerna har rundade former vilket är roligt att bygga, båda figurerna är ihåliga vilket är pilligt.
Om vi börjar med Sully så är det en modell rik på detaljer, jag gillar speciellt ansiktet och nävarna. Knäna och fötterna ser lite ihoptryckta ut men i övrigt finns inget att anmärka på. Om vi kikar på Mike så är det tydligt att figurerna inte är i proportion till varandra, vilket ser lite avigt ut men samtidigt tillåter en betydligt högre detaljnivå för den uppblåste Mike. Efter ett tag var det lite tjatigt att bygga lager på lager med grönt och det ledde till några misstag som behövde rättas till, men slutresultatet är en trevlig figur där speciellt leendet känns lyckat.
Diamond blocks - Optimus Prime
Ny helg, nytt frukostprojekt. Idag blir det Optimus Prime, ledaren för Autobots i Transformers. Över bröstkorgen löper en transparent bit vilket utgör vindrutan till lastbilshytten. I övrigt är här inga direkta nyheter förutom en lösning där två detaljer i ansiktet ställs på snedden (se bilden nedan, strax under de vita pluttarna). Effekterna av de kantiga bitarna ter sig ganska naturliga när det är kantiga former som ska återges och speciellt huvudet käns ovanligt lyckat.
Diamond blocks - Minions
Ytterligare några helgmornar har passerat och ytterligare några figurer har sällat sig till skaran. Denna gång ett glatt gäng minions. Jämfört med tidigare figurer har de här varit riktigt pilliga och bångstyriga att bygga, framförallt då de är ihåliga. Mer än en gång har jag eller frugan fått plocka isär några lager och börja om efter att några bitar ställt sig på sniskan eller eller vridit sig.
Ganska många gånger under bygget gick det att justera lagren efter eget tycke för att låsa lagret under. Även ögonen har justerats genom att flytta pupillen, vilket jag tycker gav figurerna lite mer personlighet. Kortfattat så blev Minionerna trevliga och halvtokiga figurer som trots att de var lika att bygga ändå, tack vare att de har olika dimensioner, var tillräckligt olika för att inte bli tjatiga att fippla ihop.
Diamond blocks - Yoshi
I julas hade tomten med sig två olika byggsatser i vad som enklast beskrivs som mini-lego, en av dem var en Mario-figur som såg lite ensam ut på hyllan. Så ... dags att ge honom lite sällskap.
Dagens bygge är Marios polare Yoshi. De små bitarna erbjuder redan från början en utmaning med tanke på hur pilligt det är och dessutom är denna modell extra besvärlig då de olika lagren inte nödvändigtvis binder samman nedanstående lager. Gång på gång sitter jag alltså med en liten samling lösa delar som istället för att sitta ihop glider isär eller rent av hänger i luften i ritningens logik. Med andra ord krävs här ett visst planerande av byggaren och en inre mental karta för hur bitarna hänger ihop för att det hela ska lösa sig. Några gånger under bygget är de olika lagren osymetriska vad beträffar storleken på bitar, så det är lätt att tappa bort sig eller göra misstag. Pilligt, utmanande och underhållande.
Slutresultatet blir en mycket trevlig figur med organiskt rundade former. Storleksförhållandet till Mario-figuren är lämpligt och detaljerna, alltså färgskiftningar och annat gör sig ovanligt bra och ter sig naturligare än hos Mario, notera t.ex. kinderna eller taggarna på ryggen. Frågan är dock, kan Mario sitta på Yoshis rygg, bäst att pröva:
Gundam SD
Sist ut bland julklapparna är en Gundam-byggsats.
Om vi börjar med vad en Gundam är så är det en stor robot med en pilot i, ungefär. Fenomenet Gundam är enormt i Japan och olika serier har gått på TV sedan sent 70-tal och har snurrat iväg och blivit mängder av fristående spin-off-serier, filmer och spel m.m. En av dessa sidoserier är Gundam SD som är en del av Compati Heroes vilket i sin tur är en blandning av olika välkända serier där hjältarna tolkas i en lite sötare version än vanligt med överdrivna proportioner. I vanliga fall kallas detta för chibi men termen SD som står för Super Deformed förekommer också. Om ni ser bilden ovan så har roboten dels ovanligt stort huvud och även ögon som tillåter olika ansiktsuttryck, något som saknas på förlagan.
Några av alla Compati Heroes spel som finns
Gundam byggsatser är en hobby i sig självt och flera hundra modeller har släppts. Förutom modellerna så finns specialfärger och pigmentpulver samt pennor och dekaler att tillgå för att smycka de färdiga modellerna. Det som gör modellerna extra intressanta är att alla delar passas samman utan att lim används. Detta medför att delarna kan plockas isär igen vid behov samt att den färdiga figurens leder är rörliga som på en action-figur.
Instruktionerna är på japanska men är så pass superpedagogiska att man förmodligen reder ut det ändå. Det är makalöst hur välgjutna bitarna är och hur väl de passar ihop. Ledkulorna är tillverkade i ett mjukare material vilket dels gör att modellen är lättare att både montera och plocka isär men det tillåter även en led att stanna i den vinkel man vrider den vilket underlättar posering.
Färdig!
Efter ungefär en och en halv timma är figuren klar. Det utan tvekan pilligaste momentet var klistermärkena som antingen skall passas in på en liten yta eller ännu oftare vikas så att de täcker en utstickande detalj, se till exempel de ljusgröna detaljerna. Med några enkla handgrepp kan figuren med viss demontering nu förvandlas till:
En Core Fighter, vilket är ett litet attack skepp. Efter ytterligare meck och nyttjande av någon specialbit så blir det en:
Core Booster, vilket är en tyngre variant av attack skeppet ämnat för strid mot markmål.
Sammanfattningsvis är det en fröjd att mecka ihop bygget. Gundam modellerna är indelade i olika svårighetsgrader och tanken att beställa hem någon mer avancerad modell känns tilltalande.
Micro block - Mario
Till att börja med så ska vi reda ut begreppen. Igår skrev jag om systemet Diamond blocks från företaget Loz, idag är det systemet Micro block från BOYU som gäller. Förpackningarna har vissa likheter, som ni ser, och bitarna är lika stora, så gissningsvis är det ett uppköp eller en rebranding i farten. Strunt i det, vidare till bygget.
Något jag inte nämnde så mycket om igår var hur själva byggprocessen gick till, eller hur instruktionerna var utformade. Till att börja med så är det bara "standard"-bitar, d.v.s. fyrkantiga bitar med olika antal pluttar. Själva byggandet efterliknar skulpterande på så sätt att de kantiga bitarna används för att efterlikna organiskt rundade former. Har du spelat Minecraft eller pysslat med pixlar så vet du vad jag pratar om.
Instruktionerna visar inte vad du ska göra steg för steg utan ger dig ett tvätsnitt av varje lager att arbeta utifrån. Vissa steg är ordentligt pilliga och man behöver ha ett visst mått av 3D-tänk för att passa ihop de olika färdigbyggda sektionerna. Det här kräver koncentration och lite tankeverksamhet och slutresultatet blir riktigt trevliga figurer som lämpar sig bättre som prydnad än för lek. Om du söker efter Micro block på Amazon eller liknande finns det gott om figurer från olika filmer och annat samt kända byggnader från hela världen. Ge det en kik.
Diamond blocks - Spiderman
Att Lego är en av de bästa leksakerna och mest uppskattade julklappar någonsin är ingen nyhet, jag kommer ihåg ganska många byggen av episka proportioner som ägt rum under natten till juldagen eller under juldagens morgon. Något jag bara har vaga minnen av var steget från duplo till vanligt Lego, helt plötsligt var alla bitar lite för små för att med klumpiga fingrar manövereras på plats och klämmas åt tills de med ett klick fastnade på rätt plats.
Om du som vuxen vill återuppleva de där första stapplande stegen med ett nytt system så kan Diamond blocks vara något för dig. En klassisk "etta" mäter 5 gånger 4 mm, några vanliga Legobitar är med på bilden som referens. Att säga att det är pillig att bygga är ingen överdrift, bitarna har även en lite större (proportionellt naturligtvis) "ge och ta - zon" jämfört med sin större förlaga. Det är alltså inte självklart att en bit kan passas in mellan två redan utplacerade bitar utan ett bygge bör planeras så att bitarna placeras inifrån och ut, så att säga. Ytterligare något kan nämnas beträffande medföljande instruktioner men det spar jag till nästa figur, återkommer.
Goliath
Stiliserade kroppar?
Sist ut av de regelrätta gängen från Necromunda är Goliath. De här figurerna är liksom de Orlocks jag visade för någon vecka sedan från grundboxen, och det syns. Överhuvudtaget är det väldigt låg detaljnivå på de här figurerna och själva målandet kan därför bli ganska monotont. Därför har figuren till höger i bild blivit en aning moddad då jag bytt ut vapnet i hans vänsterhand till en auto-pistol (från en kniv), för att försöka skapa lite mer variation. Förutom auto-pickan har han en hagelbössa och med andra ord är han en eminent närstridssoldat. Figuren med blå tuppkam längre bak har ett las-rifle, inte mycket mer att säga.
Ned, Ted, Ed?
Sen har vi bossen, med en chain.ripper och en stub-gun. Av alla mina leaders är han den med klenast utrustning. För att särskilja honom ser ni om ni anstränger er att jag försökt få till en regnbågseffekt på håret, med varierat resultat. Jag har lyckats betydligt bättre på senare figurer, men det kommer vi till en vacker dag. Jag kommer faktsikt inte ihåg vad denna figur hette, men alla figurer i gänget hade enstaviga namn av typen Bob, Rob, Ted & Ned o.s.v. So take your pick. Detta gäng är det av mina fyra som jag har minst anknytning till, jag har inte spelat många gånger med dem och jag tycker figurerna är ganska ledsamma.
Nästa vecka går jag vidare med lite olika specialkaraktärer, tänkte jag skriva, men jag är bortrest nästa vecka. Sååå, när nästa inlägg kommer vet jag inte riktigt i nuläget, det märker ni. Ni får en liten Preview att kika på så länge.
Cawdor
Idag blir det lite Cawdor, mitt favoritgäng i Necromunda. I alla fall var de det när jag spelade för 15 år sen, när jag tittar på figurerna idag är jag inte längre lika förtjust i dem. Deras kläder är medeltidsinspirerade med mycket läder och nitar och från figur till figur är det väldigt lite variation, de ser nästan likadana ut allihop vilket blev lite tjatigt när ett helt gäng skulle målas. Jag var säker från början på att jag ville ha blått tyg med rött trim (detaljer) på men jag kliade mig i huvudet länge över färgen på maskerna och hanskar m.m., jag valde mellan brunt och svart och bestämde mig till sist för brunt. Jag tycker att de här gubbarna turned out all right over all, de ser verkligen ut som ett gäng när de står uppställda sida vid sida, men jag hade nog trots det valt andra färger idag.
På bilen ovanför ser ni först ledaren för gänget, Melchior. Förutom auto-pickan som är ett monster i närstrid har han en chainripper (ett motorsågssvärd), även det ett monster i närstrid. Det syns knappt på bilden men han har en Bolter på ryggen, d.v.s. ett mycket pålitligt och effektivt avstånds-vapen. Just denna mini kan ta sig an i princip vilken situation som hellst med gott resultat. Nästa figur är en juve med en kniv och en stub-gun, stubben är riktigt kraftig, men inte överdrivet pricksäker, så varje gång man skickar fram denna knatte är det en kalkylerad risk. Sist ut är en ganger med en hagelbrakare.
Här är ytterligare en ganger med en auto-rifle. Notera de olika nyanserna i håret samt nitarna på luvan. På denna modell försökte jag mig på lite baseing - d.v.s. att fixa till plattan så att den ser ut som mark. Resultatet blev som ni ser ganska... meh.
Necromunda fick några år efter sin storhet en ny regelbok, som fortfarande finns till salu tror jag, med justeringar på vissa områden och lite nya regelavsnitt. Bl.a. gavs varje gäng vissa grundförmågor för att det skulle vara mer än en visuell skillnad på de olika gängen. Cawdor fick en drös med närstridsegenskaper, vilket är mycket märkligt då det inte finns en enda ganger-mini med närstridsvapen, dessutom är Cawdor-figurerna kända för att vara svårmoddade, så, om jag någon gång skulle få tillfälle att spela igen skulle jag undvika mitt gamla favoritgäng på grund av denna regeländring.
Nästa vecka tar vi en titt på Goliaths, det sista gänget jag har, och sen blir det några veckor med specialkaraktärer. Ses då.
Minis Escher
Idag blir det House Escher från Necromunda. Det som skiljer detta lag från de andra är att det utgörs av enbart tjejer. De flesta modellerna är lite punkiga i stilen och kläder och frisyrer är en rolig utmaning att måla med mängder av medaljonger, band och remmar. De tre figurerna nedan är de tre första jag någonsin målat, som ni kanske ser.
At the time var jag apnöjd med färgerna på frillorna m.m., jag hade nämligen blandat dem själv. Gemensamt för alla tre är att jag har använt alldeles för grov pensel. Längst ut till vänster är en ganger med specialvapen, en plasma-pistol, och en klubba. Till höger är två juves med stubbers. Kortfattat är juves budgetalternativet när du bygger ett gäng. De kostar mindre och är sämre och har aldrig kraftigare grejer än pistoler. Tillägas bör att just de här pistolerna är det riktigt bra klipp i.
Och här är en juve med klubba och auto-pistol samt en ganger med auto-rifle. Just de här två modellerna har ofta täckt varandra i intensiva strider med gott resultat.
Och här är Siuxie, ledaren för gänget. Hon släpar runt på ett bolt-gevär och en las-pistol samt två dolkar i kors över magen. Jag gillar posen på denna modell och ansiktsuttrycket, som nästan syns på bilden nedan. Dessutom har hon olika rustningsplåtar, långa flätor och de ovannämnda dolkarna som erbjuder många möjligheter att klabba färg på fel ställe. Notera hennes högra ben, d.v.s. vänster från vårt håll, där jag fyllt i taggarna med metallic-färg, inget mästerverk på något sätt men när jag just hade gjort denna modell var jag toknöjd. Just detta ben målade jag först med metall och fyllde sedan i svart mellan taggarna, hade jag gjort det idag hade målat benet först och lagt på detaljerna sist.
Minis
Som utlovat är det dags för en ny feature istället för Minecraft. Jag har tänkt att dela med mig av miniatyrer till figurspel som ligger i källaren och skräpar. Det är ett bra tag sedan jag spelade på allvar men för något år sedan målade jag en hel del. Jag kommer dela med mig både av figurer jag är helnöjd med och figurer som egentligen borde kastas.
En bra start på ett gäng, två gangers med las-rifles, en med en hagelbössa samt två närstridsexperter.
Först ut är House Orlock från Necromunda. För att sammanfatta spelet i sig kan man säga att det är en blandning av RPG och Warhammer, publicerat av Games Workshop bör tilläggas, där man inte skyfflar runt enorma arméer utan gäng på 5-15 gubbar. Varje enskild figur blir viktig i detta spel och inte bara kanonmat och det är lättare att fästa sig vid sina favoritgubbar i laget (nu börjar ni förstå hur nördig den här bloggen verkligen är).
Här är t.ex. Rusty, ledare för ett av de två fulla lagen Orlocks jag har. Trots att det inte är mitt favorit gäng så har jag spelat en del med den här gubben och han har alltid vunnit spektakulära närstider när det behövts, mycket tack vare sin bolt pistol som skjuter hål på det mesta.
Figuren är en plastis från grundboxen vilket syns på den ganska grundläggande detaljnivån. Måleriet håller ungefär samma klass som ni ser, så här up-close ser det ganska pajjigt ut men on the table top ser han helt ok ut.
Och här är delar av resten av grundbox gänget. De här tre snubbarna representerar de tre grundläggande rollerna i ett gäng. Den mångsidiga hagelbrakaren borta till vänster, därefter ett las-rifle som når lång och är det pålitiligaste vapnet i spelet. Närmast i bild en närstridsexpert med auto-pistol och kniv. Den observante ser att gubben närmast är samma grundmodel som Rusty, men med annat vapen. Måleriet håller ungefär samma nivå och vissa rejäla skavanker finns för de som vet var de ska kika. Tex. har jag inte tagit bort skarven på auto pickan och om ni kikar på gubben med hagelbössan ser ni att axeln hade behövt en green-stuff fog (green stuff=epoxy-model-lera).
