Bera

 

För ett tag sedan skrev jag om Chirashi Sushi, som var fantastiskt gott, och eftersom jag efter mycket letande fått tag i grönsaksblandningen till riset funderade jag på vad mer den kunde användas till. Och, eftersom onigiri är något av det bästa jag vet så kändes det ganska naturligt att göra risbollar med grönsaksblandningen i.

 

 

Eftersom riset blir så smakrikt med grönsakerna i fyllde jag inte bollarna med något, men i efterhand hade det nog varit på sin plats med en klick rom som fyllning. Bollarna blev riktigt smaskiga, men ... eftersom blandningen är så smakrik blev bollarna ganska matiga, och jag har alltid tänkt risbollarna som mer av ett mellanmål ... så kombinationen var inte självklar. Gör jag dessa bollar igen ska de nog vara del av en måltid snarare än ätas för sig själva som nattamat eller mellanmål.

 

Övriga ingredienser för dagen är ungefär samma som jag använder till ramen. På tallriken uppe till vänster ligger förutom stekt tofu en fräst blandning av savoykål, mangold och purjolök, resten förklarar sig själv.

 

Nästa grupp pinnar är onödigt fina pinnar. Längst upp pinnar med motiv från Totoro och nederst i bild ett gåvoset från Japan. Totoro-pinnarna har skåror längst ner för att ge extra grepp, men är fortfarande lite meckiga då de är lackade.

 

Nästa ingrediens är rödkål som i det här sammanhanget bara kommer användas för att ge färg åt anrättningen. Jag tog i all enkelhet ungefär en näve rödkål och kokade i tio minuter i ungefär en halvliter vatten. 

 

De här har dykt upp i ganska många av de mer välsorterade butikerna på sistone. Arken är tänkta att ätas som tilltugg men är precis lagom stora för att användas som omslag till risbollar. Den ena sorten är smaksatt med sesamfrön och den andra med kimchi. Kimchi, som syns i skålen till höger, är en koreansk syrad kål som förtjänar några egna inlägg längre fram. Norin med sesamsmak gör inte någon enorm skillnad smakmässigt, men är ganska trevlig, kimchi-varianten har mer smak och bidrar även med lite hetta.

 

Vissa av maträtterna jag har skrivit om här på bloggen har blivit till ständigt återkommande vardagsrätter här hemma. Framförallt ramen och omurice äter vi iband en gång i veckan. Andra rätter dyker upp lite då och då och framförallt en rätt sparar jag och plockar fram när jag vill skämma bort mig själv lite, onigiri.

 

Jag har tidigare skrivit om några olika varianter och tänkte att jag lika gärna kan fylla på med ännu några tips på ingredienser. I det här inlägget finns den mest detaljerade beskrivningen av hur risbollarna tillagas, så om du är sugen på att prova är det ett bra ställe att börja.

 

Jag har provat många olika fyllningar vid det här laget, men inget kan mäta sig med umeboshi. Lyckligtvis har jag efter ganska mycket letande hittat en outtömlig källa för denna superingrediens: KawaE där det också finns mängder av andra godsaker annars svåra att få tag på.

 

Så, till dagens tips: Fhurikake och kombu. Kombu är en alg som jag tidigare använt i dashi buljong. Här låter jag en bit av algen ligga med riset när det sväller innan kokning, det ger inte ifrån sig några enorma mängder smak, men riset blir en aning saltare och får lite med karaktär.

Som utlovat kommer ett lite fräsigare dashirecept, om man nu tycker att recept på vegetarisk buljong kan vara fräsig...

 

Förutom kombu och shitake som jag använde i grundreceptet så har jag denna gång slängt i lite annat smått och gått från grönsakslådan. Receptet är som följer:

 

1,5 l vatten

10 cm kombu

2 morötter

1 selleriskälk

1 gul lök

 

Morötterna och sellerin skär jag i 1-1,5cm bitar. Löken skär jag på hälften och sedan får allting ligga i vattnet en timme och dra innan det är dags att ta ur kombun för att sedan låta buljongen sjuda i en kvart. Efter det silas grönsakerna bort i en silduk och kvar är en ritkigt smaskig vegetarisk dash. Nämnas bör att dashin får en ganska påtaglig karaktär av selleri och att de recept buljongen är tänkt att användas till kan behöva modifieras en aning till följd av detta. Jag gillar det i alla fall, trots att jag inte är någon sellerifantast.

 

Förutom grönsakerna redan nämnda har jag experimenterat med lite andra prylar som legat och skräpat:

 

Rädisor - Funkar, men bör plockas ur samtidigt som kombun, ger dashin en trevlig rödaktig ton samt en aning sträv smak.

 

Chilli - Funkar fint samma dag dashin satts då grönsakssmaken i chillin går fram, när dashin stått till sig över natten smög sig hettan fram vilket bara blev märkligt.

 

Vitlök - En eller två klyftor bidrog men en ganska subtil smakton tillsammans med den gula löken och sellerin.

 

Lime blad - Nja, luktade gott men märktes inte i smakbilden.

 

Återkommer med något mer recept att använda dashin i.

Utgångspunkten till dagens recept är en klar dashi och mörk miso. Proportionerna är de samma som jag använt tidigare men här toppar jag med en näve solrosskott som tillsammans med en vitlöksklyfta har fått steka i olivolja på riktigt hög värme en liten stund. Oljan med viss vitlökssmak lägger sig i små pärlor över ytan och skotten ger ett visst tuggmotstånd.

 

Dagens soppa har säkert något tjusigt namn men jag kallar den kort och gott för sushisoppa. Inte för att den innehåller sushi utan för att de brukar ha den som förrätt på sushihak. Grunden är en ljus miso och en dashi med hör och häpna, riktig bonito i. Som jag nämnt tidigare så äter jag inte fisk, men i små mängder så tycker jag att det faktiskt kan smaka ganska gott. Det jag har svårast för är konsistensen men eftersom fisken här (boniton) bara är en ingrediens i buljongen går det bra (för den nyfikne är det alltså ingen fisk i sushin heller, bara tofu, avokado och gurka). En annan ingrediens som krävs och som kan vara svår att få tag på är algen wakame. Om du hittar en förpackning ser denna alg ut ungefär som te, men när de små torkade flagorna läggs i vatten sväller de ganska rejält så det är lätt att råka ta för mycket. Algen har en väldigt mild smak och skulle i princip kunna användas på samma sätt som spenat.

 

Soppan tillreds som följer:

1. Koka upp 1,5 dl dashi och rör ut en sked ljus miso i buljongen.

2. Slå upp i en mindre skål.

3. Tillsätt en nypa wakame och tre nypor salladslök.

4. Låt stå någon minut innan servering så att wakamen får svälla.

5. Soppan avnjuts med fördel tillsammans med sushi.

 

Misosoppa med svamp och nudlar

 

Till dagens recept behövs förutom dashi och miso 7-8 skogschampinjoner och lite nudlar av valfri variant.

 

1. Dela varje champinjon i fyra "klyftor". Stek svamparna sedan i smör och tillsätt några droppar sesamolja precis innan de börjar få färg, låt dem sedan steka vidare i 30 sekunder innan de placeras på ett fat medan resten av rätten förbereds.

 

2. Koka nudlar.

 

3. Blanda 5 dl dashi med 1 dl vatten och koka upp. Rör sedan ut 2 tsk miso i buljongen.

 

4. Lägg nudlarna i botten av en tallrik, lägg sedan dit svamparna och häll till sist över misosoppan.

 

5. Färdigt.

 

Musten i champinjonerna tillsammans med musten i genmaimison fyller paletten men inte förens konbun har gjort ett kort gästspel i form av arom då man lutar sig fram över den ångande skålen. Sista gästen kvar i munnen blir en lätt nötig ton av sesamoljan medan värmen av soppan sprider sig från magen ut i kroppen och vidare bort genom höstmörkret. Det här är gott.

Miso är något man antingen gillar eller inte gillar. Tillverkningsprocessen lockar antagligen inga nya anhängare till misoklubben - sojabönor får ligga och jäsa samtidigt som de möglar, sen ätar man det ... Hursomhellst så är miso fantastiskt gott och supernyttigt. Om du inte redan har prövat miso så tycker jag att det börjar bli dags för det.

 

Under mognadsprocessen tillsätts vanligen någon slags spannmål, såsom ris, vete eller korn. Grovt räknat kan man säga att de sorters miso som är mörka i färgen har en kraftigare smak än de som är ljusa. Miso går naturligtvis att få tag på i "asien-butiker" men börjar faktiskt dyka upp i ICA-butiker lite varstanns, så håll ögonen öppna. T.ex. så hittade jag en riktigt mörk och mustig genmaimiso på ICA i Lidköping.

När det gäller matlagning och japanska recept så är det framför allt två besvärande faktum som ställer till det för mig. Nr 1 - det är svårt att få tag på ingredienserna. Nr 2 - jag är vegeterian. Samtidigt är det det som gör att jag tycker det här är roligt, dels krävs det lite sakletarfärdigheter och dels lite vegispåhitteri.

 

Dagens inlägg beträffande mat kommer bli ganska kort, jag har nämligen i princip redan beskrivit rättten omusoba i två tidigare inlägg. Läs på om yakisoba och omurice lite snabbt, gör sedan en omelett fylld med yakisoba-nudlar istället för ris, färdigt.

 

För några dagar sedan påbörjade jag en laddning seitan och idag är det dags att avnjuta den. Rätten jag tänker använda den i är yakisobapan, vilket inte är något konstigt alls: yakisoba i bröd.

 

Jag har i all enkelhet skurit seitan-bitarna i minde bitar och stekt på dem tillsammans med allt annat.

 

Okonomiyaki är japansk vardagsmat, med andra ord lätt att laga utan mycket krångel. Rätten påminner om vår raggmunk och bjuder in till att slänga i lite av varje som ligger i kylen och skräpar. Eftersom jag är vegeterian kommer min variant bli en aning fattig då alla recept jag sett innehåller massa djur som en gång levt i havet, så om du äter kött och fisk så är det fritt fram att experimentera. En av de viktigaste tillbehören är Okonomiyaki-sås som jag skrev om ganska nyligen när jag lagade Yakisoba.

 

Förutom såsen bör man även ha majonäs till, men jag orkade inte röra ihop en ikväll. Istället rörde jag ut en rejäl klick dijonsenap och en skvätt soya i creme fraiche.

 

Dags att blanda smeten. Smeten innehåller ganska mycket vitkål och trots att det inte står i nått av recepten jag sett så börjar jag med att steka den strimlade vitkålen.

Yakisoba är en från början kinesisk rätt som är vanlig i Japan. Det är en variant på stekta nudlar, och stekta nudlar har jag ätit kopiösa mängder av genom åren men då en Indisk-variant och inte den japanska. Det som gör det här receptet just japanskt är den sås jag kommer använda. Såsen kallas okonomiyaki-sås och det finns lika många varianter på den som det finns folk som lagar den, men här kommer min variant:

 

I en tredje panna steker jag även marinerad tofu i tärningar och när allt är färdigt ska det stekas en kort stund tillsammans på rejäl värme i olja. När det börjar bränna fast i botten är det dags att vrida av värmen och vända ner såsen i blandningen. Rör om tills såsen har genomsyrat alla de andra ingredienserna.

 

 

Omurice är en modern japansk rätt som är lätt att anpassa efter vad som finns hemma i kylen och efter hur mycket pengar som finns i plånboken. Oftast är den fylld med kyckling men jag gör som vanligt en vegetarisk variant. Det du behöver är några ägg, lite riven ost och lite överblivet ris, sen kan man fylla på med vad man råkar ha hemma.

 

 

God jul på er, det har varit lungt här ett tag mitt i allt firande men jag klämmer in det här inlägget innan nyår. Vi får se om det blir något mer under ledigheten, om inte återgår allt till det normala den 7:e då jag återkommer med Manga Monday.

 

Hursomhellst så är Okayu är slags risgröt som förkommer i mängder av varianter över hela asien. En variant äts med umeboshi och den sägs vara medicin mot det mesta och ger dessutom snabb energi om man är trött och sliten. Så här i juletider förekommer risgrynsgröt naturligt i de flesta hem och jag tänkte i korthet göra en svennevariant på Okayu, d.v.s. slänga i en näve plommon i vanlig risgröt.