src="https://static.blogg.se/shared/js/script.js">

Doria

 
Japanska rätter som har inspirerats av väst kallas yooshoku, vilket jag tror betyder just väst. Med tanke på att de är tillagade med för oss välkända ingredienser så är det kanske inte så konstigt om de här rätterna går hem även här. Jag har tidigare skrivit om omurice och okonomiyaki och idag är det dags för en ny rätt, Doria.
 
Kortfattat så är Doria en gratäng med smaksatt ris och bechamelsås samt olika sorters fyllning. Eftersom jag gör rätten för första gången börjar jag enkelt med ett smaksatt ris jag behärskar, gör som följer:
 
1. Koka upp ris enligt instruktionerna på paketet.
2. Undertiden, fräs på lök och morot i olja. När både moroten och löken fått färg tillsätt en skvätt sesamolja i pannan och rör ut den så fort som möjligt, sänk värmen efter 1min.
3. När riset är klart, häll av det och tillsätt det i pannan med lök och morot, rör kraftigt tills löken och moroten är jämnt fördelade i riset och sänk temperaturen ifall riset börjar bränna fast.
Morot och lök i en stekpanna, en bra början till många rätter
 
Efter detta la jag i all enkelhet riset i botten på en ungnsform och täckte med en bechamel till vilket jag tillsatt en skvätt soya istället för salt. Det sista momentet innan allt åkte in i ungnen var att täcka allt med riven ost, men innan det ett hemligt vapen i sammanhanget, mayonäs, inte mycket, men tunnt ringlat över bechamelen inunder osttäcket.
Till gratängen passade kombucha som måltidsdryck
 
Resultatet blev en smakrik och mättande gratäng trots att det saknades någon egentlig fyllning. I alla recept eller beskrivningar jag sett har dessa gratänger varit fullproppade med fisk, räkor och musslor, så om du äter det lär du hitta ett passande recept på nolltid. Jag kommer experimentera vidare med vegetariska varianter och återkommer om jag lyckas med någon riktigt hit.

Pimp my Onigiri 4

 
För ett tag sedan skrev jag om Chirashi Sushi, som var fantastiskt gott, och eftersom jag efter mycket letande fått tag i grönsaksblandningen till riset funderade jag på vad mer den kunde användas till. Och, eftersom onigiri är något av det bästa jag vet så kändes det ganska naturligt att göra risbollar med grönsaksblandningen i.
 
 
Eftersom riset blir så smakrikt med grönsakerna i fyllde jag inte bollarna med något, men i efterhand hade det nog varit på sin plats med en klick rom som fyllning. Bollarna blev riktigt smaskiga, men ... eftersom blandningen är så smakrik blev bollarna ganska matiga, och jag har alltid tänkt risbollarna som mer av ett mellanmål ... så kombinationen var inte självklar. Gör jag dessa bollar igen ska de nog vara del av en måltid snarare än ätas för sig själva som nattamat eller mellanmål.
 

Chirashi Sushi

Som jag skrivit tidigare krävs det en hel del detektivarbete för tilltagandet av japansk mat. Förutom att försöka översätta krånglig recept krävs tillgång till ingredienser och råvaror som inte direkt väller över på de inhemska butikshyllorna. En rätt som jag varit nyfiken på ett bra tag är Chirashi Sushi vilket närmast kan beskrivas som en öppen sushi, det vill säga riset i botten och tillbehören uppanpå. Så, om inte sushirullningsfärdigheterna är på topp, eller om köksknivarna tappat skärpan är denna rätt ett bra alternativ, och ett bra sätt att pynta av lite rester.
 
 
Första steget är att förbereda riset. Detta går till som vanligt sushiris, gärna med en bit kombu i under svällandet. När riset är färdigt tillsätts istället för socker och vinäger en grönsaksröra, som är boven i dramat då speciellt en av ingredienserna, kampyoo, är krånglig att få tag på. Kampyoo är strimlor av, nån slags pumpa, tror jag. Istället för pumpan har jag hittat en färdig röra som förutom kampyoo innehåller lotusrot, morot, bambuskott och shiitake som har fått bubbla ihop med mirin, dachi och lite annat. 
 
 
Övriga ingredienser för dagen är ungefär samma som jag använder till ramen. På tallriken uppe till vänster ligger förutom stekt tofu en fräst blandning av savoykål, mangold och purjolök, resten förklarar sig själv.
 
 
Allting läggs ihop med riset i botten och toppas med en klick rom och kizami nori, vilket är tunna strips av nori. Riset i grunden är riktigt smakrikt och utgör en bastant grund i paletten, och de fräsha ingredienserna, eller gu om vi ska prata japanska, är trevliga i sig men smäller extra högt tillsammans med norin och romen. Under resan nedåt i tallriken alterneras blandningen av ris, tillbehör och topping så att varje munfull blir en ny upplevelse. Smakrikt, trevligt och mättande.
 
Om någon av er sitter på ett lager kampyoo så är det fritt fram att höra av sig. Det skulle vara roligt att laga rätten från grunden istället för att förlita sig på, förvisso trevligt, halvfabrikat.

Ätpinnar

 
 
Man kanske inte behöver ha ätpinnar när man äter asiatiskt, men på samma sätt som man plockar fram glöggmuggarna till jul så blir det genast lite trevligare om man omger måltiden med lite mysiga tillbehör. Så, vilka pinnar ska man välja, kan man fråga sig ... 
 
Den första gruppen är enkla träpinnar. Längst upp riktigt gamla lackade pinnar och under dem lite grövre olackade pinnar, även de med med massa år på nacken, 50-tal för att vara exakt. Längst ner enkla engångspinnar från den lokala sushi-baren. Personligen tycker jag att engångspinnarna är lättast att äta med, de är nättare och har en strävare yta vilket underlättar för att få grepp. Problemet är naturligtvis att de är ämnade för just engångsbruk, de slår sig gärna och blir skeva vilket försvårar fattningen. Dessutom medför engångspinnar en inte obetydande belastning på naturen.
 
Nästa grupp pinnar är onödigt fina pinnar. Längst upp pinnar med motiv från Totoro och nederst i bild ett gåvoset från Japan. Totoro-pinnarna har skåror längst ner för att ge extra grepp, men är fortfarande lite meckiga då de är lackade.
I händelse av besök från kunglighet eller liknande finns även pinnar med pärlemorinläggning, men jag tycker nog ändå att motivet med Mei smäller högst.
 
Så, när väl lämpliga pinnar har valts ut och införskaffats kommer nästa bekymmer, att lära sig äta med dem. Jag ska inte ens försöka beskriva processen i skrift, men med lite övning så kan alla få i sig sin måltid. Det stora problemet här hemma har varit att förklara för ungarna hur pinnarna ska fattas. 
 
Min första lösning var en low-tech/hemmarfixar/MacGyver-variant. Papperstussen håller gapet öppet och gummibandet får pinnarna att fjädra tillbaka. De funkar, men behöver ständigt korrigeras och i slutändan efterliknar de sättet man äter med pinnar, det lär inte ut det. Så:
 
Den bästa lösningen blev ett par "lärasigätamedpinnar-pinnar". De utskjutande partierna och mjuka gummiringarna visar tydligt hur pinnarna ska ligga i handen och gångjärnet ser till att de möter varandra när de knips ihop. Pinnarna finns både för barn och vuxna och i både vänster- och högerutförande. Till en början ser de lite lätt överarbetade ut, men de funkar utmärkt.
 

Pimp my Onigiri 3

Det var ett tag sedan jag lagade lite mat här, men med lite nya ingredienser kommer ny inspiration. Jag har kommit över lite olika sorters vinäger bland annat en umeboshi vinäger som förutom ume-plommon innehåller shiso-alg och havssalt. När riset är färdigt tillsätter jag en skvätt vinäger som har fått koka upp tillsammans med socker, som smaksättning till riset.
 
 
Nästa ingrediens är rödkål som i det här sammanhanget bara kommer användas för att ge färg åt anrättningen. Jag tog i all enkelhet ungefär en näve rödkål och kokade i tio minuter i ungefär en halvliter vatten. 
 
Efter att kålen avgett sin färg i vattnet lät jag riset svälla i det för att sedan kokas i det. Riset kan lukta lite av kålen under tillagningen, men får ingen smak alls. När riset var färdigkokt var det snarare lila än rosa, men när jag slog över vinägern ljusnade färgen. Efter detta rullade jag helt enkelt mina risbollar av det rosa riset, fyllda med umeboshi. För en lite utförligare beskrivning av detta steg kika här
 
Resultatet blir riktigt trevligt, ume-vinägern ger bollarna en riktigt trevlig karaktär och smaken blir förvånansvärt rik, speciellt som kontrast till mison. Vi får se om det blir några fler färg-kombinationer framöver.
F! Onigiri!
 
 

Pimp my Onigiri 2

För ett tag sedan tipsade jag om lite nya ingredienser till maträtten onigiri, (här), och idag blir det ytterligare några tips. Vi kan börja med smaksatta noriark.
 
De här har dykt upp i ganska många av de mer välsorterade butikerna på sistone. Arken är tänkta att ätas som tilltugg men är precis lagom stora för att användas som omslag till risbollar. Den ena sorten är smaksatt med sesamfrön och den andra med kimchi. Kimchi, som syns i skålen till höger, är en koreansk syrad kål som förtjänar några egna inlägg längre fram. Norin med sesamsmak gör inte någon enorm skillnad smakmässigt, men är ganska trevlig, kimchi-varianten har mer smak och bidrar även med lite hetta.
Den andra ingrediensen jag vill tipsa om är wasabi-tång-kaviar. Jag har tidigare använt svart tång-kaviar till onigiri, vilket blir riktigt smaskigtt, men det här blir ett strå vassare. Håll utkik i lite större Ica-butiker.
 
 

Pimp my Onigiri

Vissa av maträtterna jag har skrivit om här på bloggen har blivit till ständigt återkommande vardagsrätter här hemma. Framförallt ramen och omurice äter vi iband en gång i veckan. Andra rätter dyker upp lite då och då och framförallt en rätt sparar jag och plockar fram när jag vill skämma bort mig själv lite, onigiri.
 
Jag har tidigare skrivit om några olika varianter och tänkte att jag lika gärna kan fylla på med ännu några tips på ingredienser. I det här inlägget finns den mest detaljerade beskrivningen av hur risbollarna tillagas, så om du är sugen på att prova är det ett bra ställe att börja.
 
Jag har provat många olika fyllningar vid det här laget, men inget kan mäta sig med umeboshi. Lyckligtvis har jag efter ganska mycket letande hittat en outtömlig källa för denna superingrediens: KawaE där det också finns mängder av andra godsaker annars svåra att få tag på.
 
Så, till dagens tips: Fhurikake och kombu. Kombu är en alg som jag tidigare använt i dashi buljong. Här låter jag en bit av algen ligga med riset när det sväller innan kokning, det ger inte ifrån sig några enorma mängder smak, men riset blir en aning saltare och får lite med karaktär.
 
Fhurikake, eller furikake, eller hurikake, eller hur det nu stavas med det latiska alfabetet, är en slags strössel som används för att smaksätta ris och det finns en uppsjö olika blandningar. Den jag har fått tag på är baserat på olika alger och sesamfrön. Enklast är att helt enkelt strö ut blandningen på en tallrik och sedan vända risbollarna i "strösslet".
 
Om du gillar sushi tror jag att du även kommer uppskatta de här risbollarna, jag tycker att de är fantastiska. Jag återkommer med tips på fler ingredienser som nyligen dykt upp i "vanliga" butiker.
 
 

Dashi 2.0

Som utlovat kommer ett lite fräsigare dashirecept, om man nu tycker att recept på vegetarisk buljong kan vara fräsig...
 
 
Förutom kombu och shitake som jag använde i grundreceptet så har jag denna gång slängt i lite annat smått och gått från grönsakslådan. Receptet är som följer:
 
1,5 l vatten
10 cm kombu
2 morötter
1 selleriskälk
1 gul lök
 
Morötterna och sellerin skär jag i 1-1,5cm bitar. Löken skär jag på hälften och sedan får allting ligga i vattnet en timme och dra innan det är dags att ta ur kombun för att sedan låta buljongen sjuda i en kvart. Efter det silas grönsakerna bort i en silduk och kvar är en ritkigt smaskig vegetarisk dash. Nämnas bör att dashin får en ganska påtaglig karaktär av selleri och att de recept buljongen är tänkt att användas till kan behöva modifieras en aning till följd av detta. Jag gillar det i alla fall, trots att jag inte är någon sellerifantast.
 
Förutom grönsakerna redan nämnda har jag experimenterat med lite andra prylar som legat och skräpat:
 
Rädisor - Funkar, men bör plockas ur samtidigt som kombun, ger dashin en trevlig rödaktig ton samt en aning sträv smak.
 
Chilli - Funkar fint samma dag dashin satts då grönsakssmaken i chillin går fram, när dashin stått till sig över natten smög sig hettan fram vilket bara blev märkligt.
 
Vitlök - En eller två klyftor bidrog men en ganska subtil smakton tillsammans med den gula löken och sellerin.
 
Lime blad - Nja, luktade gott men märktes inte i smakbilden.
 
Återkommer med något mer recept att använda dashin i.

Dagens misosoppa - solrosskott

Utgångspunkten till dagens recept är en klar dashi och mörk miso. Proportionerna är de samma som jag använt tidigare men här toppar jag med en näve solrosskott som tillsammans med en vitlöksklyfta har fått steka i olivolja på riktigt hög värme en liten stund. Oljan med viss vitlökssmak lägger sig i små pärlor över ytan och skotten ger ett visst tuggmotstånd.
 
 
Ett recept på lite fräsigare dasi kommer inom kort tillsammans samt några fler recept på misosoppa. När jag ändå har er uppmärksamhet kan jag passa på att ställa en fråga, de senaste dagarna har besöken här på bloggen ökat markant, så jag är bara lite nyfiken på hur ni som är nya här har hittat hit, välkommna!
 

Dagens misosoppa - sushisoppa?

Dagens soppa har säkert något tjusigt namn men jag kallar den kort och gott för sushisoppa. Inte för att den innehåller sushi utan för att de brukar ha den som förrätt på sushihak. Grunden är en ljus miso och en dashi med hör och häpna, riktig bonito i. Som jag nämnt tidigare så äter jag inte fisk, men i små mängder så tycker jag att det faktiskt kan smaka ganska gott. Det jag har svårast för är konsistensen men eftersom fisken här (boniton) bara är en ingrediens i buljongen går det bra (för den nyfikne är det alltså ingen fisk i sushin heller, bara tofu, avokado och gurka). En annan ingrediens som krävs och som kan vara svår att få tag på är algen wakame. Om du hittar en förpackning ser denna alg ut ungefär som te, men när de små torkade flagorna läggs i vatten sväller de ganska rejält så det är lätt att råka ta för mycket. Algen har en väldigt mild smak och skulle i princip kunna användas på samma sätt som spenat.
 
Soppan tillreds som följer:

1. Koka upp 1,5 dl dashi och rör ut en sked ljus miso i buljongen.
2. Slå upp i en mindre skål.
3. Tillsätt en nypa wakame och tre nypor salladslök.
4. Låt stå någon minut innan servering så att wakamen får svälla.
5. Soppan avnjuts med fördel tillsammans med sushi.
 
Notera wakamen nere till vänster i bild
 

Dagens misosoppa - svamp och nudlar

Misosoppa med svamp och nudlar
 
 
Till dagens recept behövs förutom dashi och miso 7-8 skogschampinjoner och lite nudlar av valfri variant.
 
1. Dela varje champinjon i fyra "klyftor". Stek svamparna sedan i smör och tillsätt några droppar sesamolja precis innan de börjar få färg, låt dem sedan steka vidare i 30 sekunder innan de placeras på ett fat medan resten av rätten förbereds.
 
2. Koka nudlar.
 
3. Blanda 5 dl dashi med 1 dl vatten och koka upp. Rör sedan ut 2 tsk miso i buljongen.
 
4. Lägg nudlarna i botten av en tallrik, lägg sedan dit svamparna och häll till sist över misosoppan.
 
5. Färdigt.
 
Musten i champinjonerna tillsammans med musten i genmaimison fyller paletten men inte förens konbun har gjort ett kort gästspel i form av arom då man lutar sig fram över den ångande skålen. Sista gästen kvar i munnen blir en lätt nötig ton av sesamoljan medan värmen av soppan sprider sig från magen ut i kroppen och vidare bort genom höstmörkret. Det här är gott.

Misoshiru

Miso är något man antingen gillar eller inte gillar. Tillverkningsprocessen lockar antagligen inga nya anhängare till misoklubben - sojabönor får ligga och jäsa samtidigt som de möglar, sen ätar man det ... Hursomhellst så är miso fantastiskt gott och supernyttigt. Om du inte redan har prövat miso så tycker jag att det börjar bli dags för det.
 
Under mognadsprocessen tillsätts vanligen någon slags spannmål, såsom ris, vete eller korn. Grovt räknat kan man säga att de sorters miso som är mörka i färgen har en kraftigare smak än de som är ljusa. Miso går naturligtvis att få tag på i "asien-butiker" men börjar faktiskt dyka upp i ICA-butiker lite varstanns, så håll ögonen öppna. T.ex. så hittade jag en riktigt mörk och mustig genmaimiso på ICA i Lidköping.
Bästa ICA-fyndet någonsin, får du syn på en burk så ta med den hem
 
Så, grunden till misoshiru, eller misosoppa, är busenkel:
 
1. Koka upp 3 dl dashi.
2. Rör eller vispa ut 1-2 rågad tesked misopasta i dashin.
3. Förbered ev. tillbehör i en tallrik och slå därefter över den heta misosoppan.
4. Färdigt.
 
Om man inte har ingredienserna till dashibuljong, eller inte har tid att göra den, så går det röra ut miso direkt i kokande vatten. Vad gäller tillbehör så hade jag kunnat göra en lista med möjliga ingredienser som jag har gjort vid tidigare recept, men jag tror jag suger lite på karamellen och gör detta till en feature - dagens misoshiru!
 
Så, först ut blir misosoppa med rädisa:
 
 
 
 
 

Dashi

 
När det gäller matlagning och japanska recept så är det framför allt två besvärande faktum som ställer till det för mig. Nr 1 - det är svårt att få tag på ingredienserna. Nr 2 - jag är vegeterian. Samtidigt är det det som gör att jag tycker det här är roligt, dels krävs det lite sakletarfärdigheter och dels lite vegispåhitteri.
Den första viktiga ingrediensen i dagens recept är konbu, ett slags sjögräs som odlas på långa rep och förekommer i matkultur i hela sydostasien. Den andra nödvändiga ingrediensen är ett slags fiskflingor, vilket jag byter ut mot några shitakesvampar.
 
 
Det du behöver är:
Konbu - svårt att beskriva mängden, se bilden ovan med min hand som referens 
Torkade shitakesvampar - 3 blev precis lagom
Vatten - drygt 1liter.
 
1. Lägg konbun och svamparna i blöt i vattnet i en gryta i ungefär en timme.
 
2. Ställ grytan på spisen på låg värme och låt vattnet börja sjuda, låt sjuda någon minut men ej koka.
 
3. Ta ur algerna och svamparna och låt vätskan svalna.
 
Nu har du en förenklad vegetarisk variant av dashi, en buljong som utgör grunden i många japanska maträtter och soppor. Buljongen går att spara i kylen någon dag men smakar bäst samma dag som den tillretts. Jag återkommer snart med lite recept där dashi utgör grunden.
 
 
 
 
 
 
 

Omusoba

Dagens inlägg beträffande mat kommer bli ganska kort, jag har nämligen i princip redan beskrivit rättten omusoba i två tidigare inlägg. Läs på om yakisoba och omurice lite snabbt, gör sedan en omelett fylld med yakisoba-nudlar istället för ris, färdigt.
 
 
Krånglig och snoffsig mat i all ära, men vanlig snabblagad vardagsmat är fantastisk. Snabbt, gott och enkelt!
 

Seitan och yakisobapan

För några dagar sedan påbörjade jag en laddning seitan och idag är det dags att avnjuta den. Rätten jag tänker använda den i är yakisobapan, vilket inte är något konstigt alls: yakisoba i bröd.
 
Jag har i all enkelhet skurit seitan-bitarna i minde bitar och stekt på dem tillsammans med allt annat.
Och när allt var färdigt knölade jag ner lagom mycket nudlar och tillbehör i ett korvbröd, färdigt.
Gott, enkelt och smidigt. När väl okonomiyaki-såsen och seitanen är färdig vill säga. Varianten i bröd var förvisso god men jag föredrar ändå att avnjuta rätten på vanligt sätt, i en skål.

Seitan

 
 
Dags för lite experiment igen. Seitan är ett substitut för kött påhittat av budhistmunkar någon gång för länge sedan. Grunden är en vetemjölsdeg som man sköljer tills det bara är gluten kvar. Jag har prövat detta några gånger med olika recept i grunden, men misslyckats totalt. Här följer mitt eget recept där jag lärt mig av misstagen.
 
1. Blanda degen
 
Gör en deg på 5-6 dl vetemjöl och 2 dl vatten. Knåda den ordentligt, d.v.s. i 10 minuter, annars riskerar degen att försvinna när vi kommer till steg 2. När degen är klar lägger vi den i en bunke med vatten och låter den vila i 2-3 timmar.
 
2. Tvätta degen
 
Börja nu knåda degen i bunken. Ganska snart kommer vattnet vara mjölkvitt av stärkelse och då är det dags att byta vatten. Håll på tills det är en seg och trådig massa kvar som inte längre innehåller någon stärkelse, det kommer krävas uppemot 10 vattenbad. Lägg nu klumpen som blir kvar i en bunke eller ett fat och låt den vila en stund.
 
3. Koka
 
Jag har förberett ett spad med en skvätt soya, några bitar ingefära och lite nerskuren vitlök. Låt spadet sjuda upp, inte koka, och lägg sedan i klumpen efter att ha skurit den i lagom stora bitar. Om bitarna får koka blir de luftiga och fluffiga, vilket inte är meningen, se därför till att spadet inte kokar upp. När bitarna flyter upp till ytan kan de få sjuda några minuter till innan de är färdiga. Ta upp och låt svalna.
 
4. Marinera
 
När bitarna svalnat la jag ner dem i en bunke och blandade ner en rejä lnypa pannsalt, pulvriserad nori, en skvätt risvinsvinäger och lite olivolja. Nu får bitarna stå i kylen några dagar så får vi se om de går att äta.
 
Jag återkommer med resultat.
 

Okonomiyaki

Okonomiyaki är japansk vardagsmat, med andra ord lätt att laga utan mycket krångel. Rätten påminner om vår raggmunk och bjuder in till att slänga i lite av varje som ligger i kylen och skräpar. Eftersom jag är vegeterian kommer min variant bli en aning fattig då alla recept jag sett innehåller massa djur som en gång levt i havet, så om du äter kött och fisk så är det fritt fram att experimentera. En av de viktigaste tillbehören är Okonomiyaki-sås som jag skrev om ganska nyligen när jag lagade Yakisoba.
 
Förutom såsen bör man även ha majonäs till, men jag orkade inte röra ihop en ikväll. Istället rörde jag ut en rejäl klick dijonsenap och en skvätt soya i creme fraiche.
 
Dags att blanda smeten. Smeten innehåller ganska mycket vitkål och trots att det inte står i nått av recepten jag sett så börjar jag med att steka den strimlade vitkålen.
 
Resten av smeten rörs ihop av:
 
4 dl vetemjöl
2 stora ägg
2,5 dl vatten
1 rejäl nypa hackad inlagd-ingefära
 
När allt är ihoprört är det bara att pysa i smeten i en stekpanna, den här laddningen räckte till fem plättar och var lagom till två personer.
 
 
När väl plätten är färdig så är dags för pålägg. Några klickar majonäs, eller senaps-creme fraiche i det här fallet, okonomiyaki sås, lite inlagd ingefära och pulvriserad nori (sånt sjögräs man har runt suchi). Resultatet, fantastiskt.
 
 

Yakisoba

 
Yakisoba är en från början kinesisk rätt som är vanlig i Japan. Det är en variant på stekta nudlar, och stekta nudlar har jag ätit kopiösa mängder av genom åren men då en Indisk-variant och inte den japanska. Det som gör det här receptet just japanskt är den sås jag kommer använda. Såsen kallas okonomiyaki-sås och det finns lika många varianter på den som det finns folk som lagar den, men här kommer min variant:
 
Okonomiyaki sås
 
4 msk ketchup
1,5 msk Worchestshire sås
1 msk mirin
1 knivsudd dijonsenap
1 tsk soya
1 tsk honung
3 msk muskavadosocker
1 msk hackad ingefära
 
Blanda alla ingredienter i en liten gryta och låt det koka upp, under konstant omrörning, och låt det sedan sjuda någon minut. När såsen har bubblat ihop är det dag att smaka och här spelar den personliga smaken stor roll. Balansera såsen med lite mer soya om den känns för söt eller med lite honung om den blir för syrlig.
 
 
Sen är det dags för nudlarna och lite annat. Koka vanliga äggnudlar samtidigt som du steker upp kål och morötter i olja.
I en tredje panna steker jag även marinerad tofu i tärningar och när allt är färdigt ska det stekas en kort stund tillsammans på rejäl värme i olja. När det börjar bränna fast i botten är det dags att vrida av värmen och vända ner såsen i blandningen. Rör om tills såsen har genomsyrat alla de andra ingredienserna.
 
 
Färdigt, och riktigt smarrigt.
 

Omurice

Omurice är en modern japansk rätt som är lätt att anpassa efter vad som finns hemma i kylen och efter hur mycket pengar som finns i plånboken. Oftast är den fylld med kyckling men jag gör som vanligt en vegetarisk variant. Det du behöver är några ägg, lite riven ost och lite överblivet ris, sen kan man fylla på med vad man råkar ha hemma.
 
1. Fyllning
 
 
Jag börjar med fyllningen, en lök , bra delar av ett lite förgammalt kålhuve och några överblivna shitakesvampar får fräsa en stund i olja. För en matigare variant är det lämpligt att ha någon form av protein, förslagsvis tofu eller kyckling, annars är det fritt fram att experimentera och stoppa i lite av varje.
 
2. Riset
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Riset ska vara färdigt, och gärna dagsgammalt, innan det ska ner i en stekpanna. Ha på ordentligt med värme och rikligt med olja och rör i riset konstant i 1-2 minuter innan du tar av det för att blanda i smaksättningen. Här använder jag en skvätt soja och ketchup, några mängder är svårt att ange, fortsätt blanda i och rör ordentligt tills riset börjar klumpa ihop sig. Se även till att smaksättningen fördelas på allt riset.
 
 
 
3. Omelett
 
För en person är det lagom med två ägg, och gärna en skvätt mjölk, samt en nypa salt och peppar. Vispa i så mycket luft du orkar i ägget innan du slår i smeten i en panna med upphettad olja. Ha lite is i magen och gör omeletten så tunn som möjligt, när omeletten börjar "stanna" är det dags för det sista steget, nu blir det finlir.
 
4. Trolla ihop allting
 
Lägg en sträng med riven ost i mitten av omeletten, lägg sedan på ris blandat med fyllning. Ta inte för mycket.
 
Nästa steg blir att vika kanterna av omeletten över fyllningen. Nu förstår ni varför det är en god idé att vara sparsam med fyllningen.
 
5. Profit!
 
Resultatet blir en ganska matig och fantastiskt god omelett som är snäll mot plånboken och hjälper dig att rensa ut lite gammal bråte ur kylen. Blir det ris över någon gång, lägg det i en bytta och spara till nästa dag och pröva denna rätt, det här var smarrigt.

Okayu

 
God jul på er, det har varit lungt här ett tag mitt i allt firande men jag klämmer in det här inlägget innan nyår. Vi får se om det blir något mer under ledigheten, om inte återgår allt till det normala den 7:e då jag återkommer med Manga Monday.
 
Hursomhellst så är Okayu är slags risgröt som förkommer i mängder av varianter över hela asien. En variant äts med umeboshi och den sägs vara medicin mot det mesta och ger dessutom snabb energi om man är trött och sliten. Så här i juletider förekommer risgrynsgröt naturligt i de flesta hem och jag tänkte i korthet göra en svennevariant på Okayu, d.v.s. slänga i en näve plommon i vanlig risgröt.
Jag använder torkade och en aning sötade ume-plommon, men oroa er inte, de är rejält beska trots sötningen. Efter lite experimenterande kommer jag fram till att ungefär 4-5 hackade plommon är lagon till en tallrik gröt. Har ni några plommon liggande tycker jag att ni ska prova, det här var gott.