Hatt-Jakten
Under sent 70-tal och tidigt 80-tal kom ett antal spel av Ravensburger i en mycket behändig och smidig liten ask, bland dem Hatt-Jakten som är ämnet för dagen. Spelplanen kommer i tre delar som efter att de vikts ut pusslas ihop, vilket är ett smart sätt att få ner storleken på kartongen. Jag förknippar detta spel framförallt med familjesemestrar då det tillsammans med en kortlek fick följa med då de var lätta att få ner i packningen.
I vart hörn på spelplanen har respektive spelare sitt bo. Spelplanen är symetrisk trots att de enkla men fantasifyllda motiven lätt ger ett lite rörigt intryck och de oranga fälten utgör "pax". Varje spelare har fyra hattar och målet med spelet är att tillfångata de andra spelarnas hattar och föra tillbaka dem till boet. Vid en spelares tur slås tärningen och en pjäs får flytta det antal steg tärningen visar, busenkelt!
Trots den enkla mekaniken krävs faktiskt en hel del strategi och planering, och tur så klart. Ju fler pjäser du har ute ju högre är chansen att någon av dem kommer i läge att fånga en motståndare, å andra sidan ökar det samtidigt chansen att någon av motspelarna fångar in en av dina pjäser.
Blå och Gul spelare i en Mexican Standoff, för dem är de kommande två-tre rundorna en fråga om överlevnad. Undertiden avvaktar Röd spelare lungt i bakgrunden
En god taktik är att förflytta så många pjäser som möjligt till pax-rutor ute på fältet där de kan agera sovande-celler tills det att de behövs. Om man lyckas smyga en pjäs till ett av paxen utanför en fiendes bo har man en god möjlighet att lyckas fånga tillbaka en hatthög ifall motspelaren försöker lämna av den och om man bara degar runt kan motspelarna desimera varandra kraftigt innan man sveper in och rensar ut. Spelet är förvånansvärt underhållande och passar även de riktigt unga spelarna, mitt exemplar kommer få följa med på familjesemestrar tills det faller i bitar.
Världsbokdagen
Färgglada bokmärken och bra böcker
Idag är det den 23 april, vilket betyder att 200cc läget till Mario Kart 8 släpps, det betyder också att Georg och Göran har namnsdag. Lite viktigare betydelse har Världsbokdagen som i år har funnits i tio år. Dagen instiftades av Unesco som bland annat arbetar för ett internationellt sammarbete kring kultur och utbildning. Denna dag passar bra ifall man vill ha en extra ursäkt att sätta sig ute i vårsolen med en god bok, eller om man vill passa på att hylla någon av sina favoritförfattare lite extra. Dagen rymmer även viktigare frågor, som att belysa det faktum att tryck- och yttrandefriheten globalt sett faktiskt är mer begränsad idag än för tio år sedan. För många människor är det inte en självklarhet att få skriva eller läsa vad de vill och begränsningar av yttrandefriheten förekommer allt oftare även i demokratier.
Grovt räknat finns det idag 760 miljoner analfabeter, två tredjedelar av dem kvinnor, och i år hindras mellan 50 och 60-miljoner barn av olika anledningar från att gå till skolan. Läskunnighet och en grundläggande utbildning är både en väg ur fattigdom och ett sätt att minska tillväxten av extremist-rörelser. Vill du veta mer så besök Unescos hemsida.
Så, vill du passa på att läsa några sidor extra, blogga ännu en gång om din favoritförfattare eller uppdatera dig om situationen i världen idag så är detta rätt dag att göra det. Jag och mina elever uppmärksammade dagen genom att placera ut lite läsvärda böcker med Världsbokdags-bokmärken i på lämpliga busshållplaser längs vår väg hem från skolan. Håll extra utkik så kanske du hittar en.
RX-78-2 & Char Custmize ZAKU II
Jag har återkommit till Gundam lite nu och då på senaste tiden, senaste gången här då jag även filmade monteringen av en modell och här där jag skrev något mer om vad Gundam är för något. Allting har lett fram till monteringen av de två modeller jag har petat ihop idag. I alla fall för en gamling som mig som framförallt har starka band till orginalserien känns det lite extra tillfredsställande att få bygga ihop hjälten och antagonistens mecha.
Först ut är Chars special Zaku, och jag lovar den ser mycket bättre ut i verkligheten, idag har mina kamerafärdigheter verkligen nått ett lågvattenmärke. Men, trots det har vi här hjältens största motståndare: Char. Det är fel att säga att han är en skurk eller att han är ond, likt hjälten Amuro gör han vad han kan för att slåss för den sida han hamnat på i kriget och varje avsnitt liksom laddar mot det ögonblick då hans vinröda Zaku dyker upp.
Modellen skiljer sig på några punkter från en reguljär Zaku, se framförallt de nedre bensköldarna, jet-packen och huvudet. Vad beträffat monteringen så är de identiska och modellen pusslades ihop på rekordtid.
Höjdpunkten är naturligtvis Amuros RX-78-2, som är en fantastisk modell även om den knappt syns på bilden. I förhållande till en kraftigt bepansrad och förhållandevis robust Zaku är RXan nätt och mer atletiskt byggd och framstår som värdig en hjälte.
Sveper vi runt till ryggen så syns även här ett jet-pack och handtagen på de båda energisvärden som sticker ut längst upp. Trots att jag inte lagt någon tid på att städa upp efter gjutningen syns knappt några misstag och springorna mellan panelerna är helt klart mindre än på de flesta färdigmonterade leksaker som finns att köpa.
Skölden går att ta av och fästa på ryggen och pickan kan då bytas ur mot ett av svärden. Jämfört med modernare modeller så är höftpartiet och benen ganska stela vilket gör de fräsigaste stridsposerna svåra, men återigen, för något jag nyss byggde ihop själv så är modellen makalös. Så, det enda som återstår är att plocka ihop alla modellerna och återksapa någon av alla strider från den första serien ... vilket jag naturligtvis inte kommer göra, eftersom jag är vuxen och så ... hrhm.
Moeagare moeagare moeagare Gandamuuuuuuu!
Doria
Japanska rätter som har inspirerats av väst kallas yooshoku, vilket jag tror betyder just väst. Med tanke på att de är tillagade med för oss välkända ingredienser så är det kanske inte så konstigt om de här rätterna går hem även här. Jag har tidigare skrivit om omurice och okonomiyaki och idag är det dags för en ny rätt, Doria.
Kortfattat så är Doria en gratäng med smaksatt ris och bechamelsås samt olika sorters fyllning. Eftersom jag gör rätten för första gången börjar jag enkelt med ett smaksatt ris jag behärskar, gör som följer:
1. Koka upp ris enligt instruktionerna på paketet.
2. Undertiden, fräs på lök och morot i olja. När både moroten och löken fått färg tillsätt en skvätt sesamolja i pannan och rör ut den så fort som möjligt, sänk värmen efter 1min.
3. När riset är klart, häll av det och tillsätt det i pannan med lök och morot, rör kraftigt tills löken och moroten är jämnt fördelade i riset och sänk temperaturen ifall riset börjar bränna fast.
Morot och lök i en stekpanna, en bra början till många rätter
Efter detta la jag i all enkelhet riset i botten på en ungnsform och täckte med en bechamel till vilket jag tillsatt en skvätt soya istället för salt. Det sista momentet innan allt åkte in i ungnen var att täcka allt med riven ost, men innan det ett hemligt vapen i sammanhanget, mayonäs, inte mycket, men tunnt ringlat över bechamelen inunder osttäcket.
Till gratängen passade kombucha som måltidsdryck
Resultatet blev en smakrik och mättande gratäng trots att det saknades någon egentlig fyllning. I alla recept eller beskrivningar jag sett har dessa gratänger varit fullproppade med fisk, räkor och musslor, så om du äter det lär du hitta ett passande recept på nolltid. Jag kommer experimentera vidare med vegetariska varianter och återkommer om jag lyckas med någon riktigt hit.
Drakriddarna och Spelkult
Ett tag nu har jag följt och läst artiklar och recensioner på Spelkult.se. Sidan har en betydligt mognare, ibland rent av akademisk, framtoning jämfört med mycket annat man snubblar över här på nätet och skribenterna behandlar gärna ämnen som ofta kan vara lite obekväma för gamers och för på så sätt fram debatt gällande t.ex. mångfald och könsroller inom spelvärlden.
Vad gäller Drakriddarna så har jag redan skrivit om spelet för inte så värst länge sedan. Lite halvnyligen öppnade jag även en Youtube-kanal som jag kanske kommer fortsätta använda då och då men mest var det ett steg i vad som beroende på mottagandet kan vara början på lite nya projekt. Följ länken så hamnar ni på en video-recension hos Spelkult där sammanhanget blir tydligare, mycket nöje.
International TableTop Day - Ticket to Ride
Idag är det inte bara lördag, vilket brukar betyda en förmiddag vid spelbordet, det är också The International TableTop Day vilket betyder att folk runt om hela världen träffas idag för att spela lite extra och umgås tvärsöver spelplaner med tärningar och kort i beredskap. Har du inte rullat några tärningar idag, plocka fram ett spel från garderoben, koka en panna kaffe och bjud över en kamrat. Jag passar på att skriva några rader om Ticket to Ride.
Jag har redan skrivit om spelet här, så jag ska inte upprepa mig allt för mycket. Den kortfattade versionen av vad spelet går ut på är att man som spelare ska bygga tåglinjer mellan olika städer för att därigenom få poäng och att man tvingas förlänga sina rutter eller bygga i omvägar ifall en annan spelare har hunnit bebygga en sträcka du behöver innan dig. Reglerna är busenkla men varje runda blir unik tack vare att det är slumpen som avgör vilka städer du ska binda ihop. Spelet på bilden är en specialutgåva från spelets tioårsjubileum från 2014.
Den största skillnaden från orginalutgåvan är de mer påkostade vagnarna som kommer förpackade i plåtlådor med riktigt tjusig artwork. Kartan är över Nordamerika som jämfört med Europakartan har fler långa resor och tack vare geografin erbjuder fler möjligheter till olika sträckningar mellan mål. Det kan kanske kännas överflödigt att köpa ett helt nytt spel för att få tillgång till en ny karta, än så länge har jag spelat i Europa, Norden och Nordamerika och varje karta erbjuder lite olika typer av möjligheter vilket kräver lite olika strategier. För att sammanfatta så rekommenderas alla versioner av spelet varmt då de är trevliga, busenkla även för nya spelare och passar för alla åldrar. Happy TableTop Day!
Kombucha
Kombucha har jag skrivit om tidigare, bland annat här, och har då nämnt att det finns ett bryggeri i Stockholm. I ett av mina påskägg gömde sig två flaskor från Svensk Kombucha. Följer ni länken hittar ni egentligen allt ni behöver veta om dryckan inklusive var den säljs, så allt jag har kvar att göra här är att skriva något om hur drycken smakar.
Idag har jag smakat äpple - ingefära och det första som slår mig när flaskan öppnas är att drycken verkar vara kolsyrad. Smaken göms lite bakom bubblet, vilket är synd, och utan vare sig någon direkt sötma eller syrlighet från vinäger så blir den kvarvarande smaken lite platt. Missförstå mig rätt, det är fortfarande riktigt smaskigt, men jämfört med tidigare sorter står sig inte denna sort lika väl. Vi får se om jag återkommer med ett utlåtande beträffande den andra flaskan.
Bilbo - En hobbits äventyr
Bilbo är en av mina absoluta favoritböcker, och kanske den roman jag läst flest gånger. Nyligen har den fått samma behandling som Sagan om ringen med en filmatisering, eller tre, och mycket av magin har tvättats bort med hjälp av specialeffekter och förvanskade karaktärer. Lyckligtvis finns ju boken kvar, och rent av ett spel sedan tiden innan filmatiseringen. Från Alga, utgivet 2001: Bilbo - En hobbits äventyr.
I spelet får var och en av deltagarna spela som en ej namngiven hob och ta sig från Fylket vidare genom Mörkmården, Långa sjön och så vidare tills man nått Smaugs ödemark. Väl där är det dags att försöka norpa åt sig så mycket av Smaugs skatt som möjligt och till sist besegra draken, den spelare som roffar åt sig mest vinner. För att klara detta krävs det att man har samlat på sig både erfarenhet och utrustning längs vägen.
Läs en vers för alverna, fly från spindlar, idka handel vid Långa ajön eller svara på en av Gollums gåtor. Skrin utan gångjärn, nyckel utan lock, gyllene skatt, rymmer det dock.
Grovt räknat finns det fyra olika rutor att landa på. I slutet av varje område finns ett hus där man får stanna och vila upp sig och dit man kan få retirera om man misslyckas i strid mot draken. Det finns rutor där man får plocka till sig en ädelsten, som fungerar som valuta, och Gandalf-rutor där man kan köpa ett slumpvis valt utrustningskort för en ädelsten. Dessutom finns det äventyrsrutor där man har chans att samla ihop värdefulla äventyrspoäng. Varje äventyrskort återger i korthet någon av alla scener ur boken och ibland ombeds du att recitera en av Tolkiens verser efter att ha fått den uppläst bara en gång och ibland får du svara på en av Gollums gåtor. Oftast beskrivs en situation där du antingen kan rädda dig vidare, och få äventyrspoäng, med hjälp av något av Gandalf-korten, eller riskera ett milt straff efter att ha spelat trä-vatten-svärd.
Förutom The One Ring kan det nyinförskaffade tärningstornet skymtas bland spelprylarna.
Trä-vatten-svärd är en variant på sten-sax-påse, där trä flyter på vatten, vatten får svärdet att rosta och svärdet klyver trä. Spelaren får helt enkelt spela mot snurran i mitten av bilden och hoppas på att ha turen på sin sida. På bilden syns även spelarbrickan där man håller koll på äventyrspoäng och ädelstenar samt en rad med kort, i detta fallet ett rep, en fackla, Torin och en sköld som medför betydande bonusar under äventyren.
För att sammanfatta så är spelet inte direkt lysande rent spelmekaniskt. En viss strategi ligger i tärningsslagen då två sex-sidiga tärningar kastas för förflyttning och spelaren kan välja på att gå antingen enligt valfri tärning eller enligt totalsumman. För att lyckas i strid mot Smaug krävs det att man har balanserat antalet äventyr och ädelstensinförskaffande så man har gott om båda när man väl är framme. Genom spelet är det dock ytterst sällan man egentligen interagerar med motspelarna och det ska mycket till för att det ska vara spännande in på slutet. Spelets mekanik belönar gärna den spelare som har tur i början och låter övertaget hänga med hela vägen fram till slutet. Trots detta så finns här ett visst mått av Tolkien från en tid innan Peter Jackson fick tolkningsmonopol, som en ivrig läsare av böckerna finns här mängder av referenser och nickar tillbaka till alla de äventyr vår kära Bilbo varit med om, och det känns ovanligt tillfredsställande att kamma in ytterligare några äventyrspoäng genom att upprepa ett av Tolkines kväden eller svara rätt på en av Gollums gåtor. I slutändan så är detta antagligen ett spel som är ämnat för läsare av boken, istället fär att belöna strategi belönar spelet nördighet, and at the end of the day, I say, bring it on!
Tärningstorn
Ett paket damp ner i lådan igår och även om det inte är ett spel så är det spelrelaterat och kan förtjäna några rader här. Det är ett tärningstorn, det vill säga ett speltillbehör och om du inte har sett ett innan ska jag alldeles strax visa hur det fungerar, men innan det krävs viss montering.
Tornets olika delar är utskurna, gissar jag i alla fall, med laser ur en träskiva. Kanterna ser nämligen lite lätt brända ut och är inte lika fnasiga som kanterna i låt oss säga ett klassiskt träpussel. Bitarna lossnar lätt och en medföljande beskrivning visar hur de ska sitta ihop. Tornet är gjort för att kunna plockas ned inför eventuell transport och hela monteringsprocerduren är smidig och enkel. Efter en första montering märker jag dock att konstruktionen för en aning oväsen när tärningar rullas genom den, så jag försöker mig på en förbättring.
Med lite filtbitar och superlim vaderar jag de ytor där tärningarna kommer rulla för att därigenom dämpa ljudet. Detta steg är ju inte direkt nödvändigt och försvårar monteringen något, så det är ingenting som rekomenderas ifall man har tänkt sig kunna montera ned tornet för transport.
Och så är tornet färdigt, tärningarna släpps i öppningen på toppen och rullar sedan ned längs tre vinklade ytor innan de hamnar i uppsamlingsfickan längst ned. Eftersom hälften av spelarna här hemma är under sju år och inte har hundra koll på vart tärningarna tar vägen vid ett slag har det vid upprepade tillfällen hänt att tärningar hamnat på golvet eller vält omkull spelpjäser och annat. Tornet underlättar rejält för de yngre spelarna, speciellt när flera tärningar ska slås samtidigt. Så, ganska trevlig pryl att ha på spelbordet.
