Bera likes candy - Sushi
Look O Look gör en lång rad olika godisprodukter som kanske inte riktigt tilltalar de mer vuxna konsumenterna. Godis-hamburgare, godis-pizzor, godishalsband och så vidare. Senast ut i deras sortiment är godis-sushi.
När plasten är bruten presenteras godiset i ett take-away-plasttråg, komplett med pinnar. Efter att ha provsmakat godis från Japan så är frånvaron av doft påfallande. Redan när förpackningens bryts brukar de Japanska godisarna ge ifrån sig doft nästan lika stark som smaken, men här uteblir den fullständigt.
Längst upp kan man känna igen två nigiri bitar, med en mashmallow som riskudde och antingen en seg fisk eller ett surt band som toping. Längst ner till vänster syns en maki, bestående av fyllda band inlindade i en lakritsrem. Till vänster syns även "soya" och "wasabi", vilket i själva verket är godisremmar nedtryckta i en form. De två sista bitarna är jag osäker på huruvida de ska föreställa något, eller om det bara är godisar kort och gott. Alla bitar var färska och smakade ... godis. Maki-biten var en riktig höjdare då den kombinerade hallon och lakrits, vilket vi sedan tidigare vet är ett vinnande koncept. Nigiri-biten med surt band var även den ganska smarrig då det sura pulvret till viss del uppvägde den överväldigande sötman från mashmallow-biten. Överlag, ganska trevligt godis, men förutom makin ingenting att skriva hem om, men en rolig idé och rolig presentation.
Splods öga - Neil Gaiman
Jag tror att jag kan komma på max fem böcker som jag har läst under en enda sittning. Antingen har jag inte haft något annat för mig eller pågrund av ryggskott inte haft något annat val än att roa mig med saker inom en armlängds avstånd. Några titlar har behövt en snabb inläsning då ett litteraturseminarium ägt rum dagen efter, men nu har jag hittat en bok som, faktiskt, inte går att läsa på något annat sätt än från början till slut.
Bokens framsida är lätt förvirrande med ett glansigt tryck som gör det svårt att faktiskt se vad bilden föreställer, eller vad det står. I boken möter vi en helt ordinär familj där mamman ska åka iväg några dar och lämnar ansvaret för hushållet hos pappan i familjen. Det hela går hyfsat fram till frukosten dag två då barnen upptäcker att mjölken tagit slut. Pappan ger sig iväg för att köpa mjölk men blir borta länge. Barnen väntar och väntar och när pappan väl dyker upp avkräver de honom en förklaring till var han varit, och varför det tog sådan tid.
Pappan i boken upptäcker ett rymdskepp och äventyret börjar ... notera att pappan är påfallande lik Gaiman.
Resten av boken återger pappans berättelse med vissa frågor eller kommentarer ifrån barnen. På väg hem med mjölken i tryggt förvar blir han bortförd av utomjordingar, reser tillbaka i tiden till 1700-talet och träffar pirater, är nära att offras åt vulkanguden Splod, träffar på ett gäng blodtörstiga wumpirer och så vidare. Humorn är torr och absurd och karaktärerna är lagom likgiltiga och lakoniska. Med andra ord är verket väldigt Brittiskt och man känner igen sig om man läst Adams och Pratchett. Ett centralt tema i berättelsen är tidsresor och flera gånger pausade jag läsningen och försökte tillsammans med min 7-åring lista ut vad som skulle hända och hur de olika förvecklingarna skulle sys ihop.
Illustratör till boken är Chris Riddell och när man väl börjar bläddra i boken bidrar hans enastående bilder till att lyfta fram verkets humor. Boken är inte indelad i kapitel utan inbjuder till att läsas i ett streck, och eftersom nästan hela boken är en pappas berättelse för sina barn så är den klockren och rolig att högläsa. Så, tycker du själv om Gaiman, eller Adams, eller Pratchett, och har en villig lyssnarskara som kan tänka sig att sitta still en eftermiddag, läs den här boken för dem.
"Men det är inte sen än. Det är fortfarande nu. Det blir inte sen förren sen." - prof. Steg
Castlevania III - serie
Det är ett tag sedan det fanns anledning att glädjas över nyheter angående Konamis en gång ståtliga flaggskepp, snarare tvärt om, men rätt som det är händer det!
I början på 90-talet ska det ha funnits tankar på att skapa en tecknad serie baserad på Castlevania III, men av olika anledningar blev det aldrig någonting av projektet. Nu har ett liknande projekt presenterats under ledning av Adi Shankar, som bland annat gjort Dredd. Serien beskrivs som en mörk och våldsam anime med en vuxen publik i åtanke. Taggad än? När Shankar får frågan var han hämtat inspiration inför projektet nämner han filmerna Ghost in the Shell, Akira och Ninja Scroll!
Valet av spel att bygga en serie kring känns ganska givet eftersom spelet ifråga har fyra spelbara karaktärer att bygga handlingen kring. Castlevania: Judgement byggde vidare på de bakgrundshistorier som fanns för varje karaktär i den japanska manualen så det finns trådar att dra i för en manusförfattare. En ganska stor del av handlingen kan, och bör, ägnas åt Alucard och hans konflikt med sin far och även om det är naturligt för serien att skapa sig en ny visuell stil så hoppas jag innerligt att Ayami Kojimas tolkning av Alucard från Symphony of the Night ligger till grund för karaktären i serien.
Och ja, det är fortfarande för tidigt att låta några förhoppningar skena fritt. Men ... kanske kan detta vara början på en nystart för serien. Kanske låter Konami ett annat företag sondera intresset för nya spel, kanske är det en medveten strategi för att skapa ett nytt intresse. Hoppas kan man i alla fall.
Inringad
Efter att ha lekt med min nya "vikingatida"-tärning så plockade jag nyligen på mig ett till "gammalt vikingaspel". Spelet kallas Inringad och har enligt tillverkaren en mångtusenårig tradition av att ha spelats runt om i världen. Jag har inte sett spelet tidigare och verkar inte hitta någon information om det någonstans. Spelplanens geometri påminner om Kvarnspel, som finns i mängder av varianter och likt Kvarnspel har varje spelare 9 pjäser som flyttas mellan hörnen på spelplanen. Det som skiljer är hur motspelarens pjäser elimineras, istället för att bygga sin kvarn på tre pjäser ska man här ringa in en motspelarpjäs från två sidor som i Othello, därav namnet Inringad.
I spelets första skede placeras pjäserna ut en och en och när alla pjäser är placerade på planen flyttas de en i taget från ett hörn till ett annat. Om du har spelat kvarn kommer du känna igen dig, men strategin att nässla sig in mellan motspelarens pjäser får du lämna bakom dig om du inte vill få alla dina pjäser ur spel. Likt Othello har du en klar fördel ifall du besitter spelplanens hörn. Om man när väl alla pjäser är ute lyckas ta mittenrutan kan man därifrån sakta pressa tillbaka motståndaren tills denne inte har något möjligt drag kvar. Händer detta har du vunnit, i annat fall vinner du när motspelaren reducerats till två pjäser.
Pjäserna är tillverkade i björk med inlagt renläder vilket även utgör spelplan. Detaljerna och de inbrända motiven är enkla och smakfulla och hantverket håller hög klass i all sin enkelhet. Spelet kommer likt Birrguu Matya hamna i närheten av mina "ute"-grejer då utseendet och de enkla mekanikerna passar bättre på en stubbe i skogen än på köksbordet. Hur gammalt och autentiskt spelet egentligen är vågar jag inte uttala mig om, men trevligt är det och eftersom bara naturmaterial använts skulle det säkert fungera väl i en lajv-miljö eller liknande. Trevlig hjärgympa för två spelare, som lämnar en doft av behandlat läder och en gnutta vikingatid på fingertopparna.
Mytologi: Gudar, Hjältar, Myter
Ytterligare en bok som står i bokhyllan på jobbet är Mytologi: Gudar, Hjältar, Myter. Boken har en gedigen uppslagsdel som visar en rätt ifall man redan vet vad man letar efter men är annars tematiskt ordnad över geografiska regioner. Som väntat ägnas kapitel åt Egypten, Grekland, Kelter och Indien men här finns även kapitel om regioner så som Arktis, Tibet och Oceanien som inte omnämns lika ofta. I varje kapitel tas saker som världens ursprung, religiösa högtider och sedvänjor upp och utöver detta ägnas längre stycken åt vilka källor kunskapen är hämtad ifrån vilket ger en viss akademisk tyngd till verket.
Till varje kapitel följer att antal myter som kort återberättas och viktiga personligheter eller gudar får ett eget stycke som ofta återföljs av bildmaterial hämtat från äldre konstverk eller statyer. Så, om man inte är på "fakta humör" finns här fortfarande mycket att läsa även om de berättande partierna är korthuggna och ganska sakliga. För högskolestudier lämpar sig boken inte, men för en snabb orientering och för att möta kulturområden som annars ofta glöms bort inom populärvetenskapliga publikationer lämpar sig boken väl. Kort sagt, en trevlig blädderbok till kaffepausen.
Hexikon
Då det gäller böcker som står och skräpar finns det en volym som jag värderar extra högt. Dels för att den tillhörde en bortgången släkting, men även att den erbjuder oändliga sitta-och-bläddra-möjligheter.
Hexikon är ett uppslagsverk som rymmer figurer, monster och karaktärer från en mängd olika verk. Bibeln, Homeros, Shakespeare, Dante, folksagor och mycket mer finns representerat i denna bok och allt presenterat med rik information och många illustrationer. Bildmaterialet är hämtat från en lång rad olika källor och är framförallt uppbyggt på äldre konstverk och statyer samt bilder från urnor och kyrkoväggar. Oavsett vilket uppslag jag bläddrar fram finns det något intressant att läsa och bilder att studera.
Bakom verket står Huskvarnasonen Alf Henrikson vars stil avslöjar att han själv är förstjust i materialet och skriver med glädje. Jämte honom finns Disa Törngren som en gång var drivande bakom att ge ut Tolkiens verk på den svenska marknaden. Med på skeppet finns även Lars Hansson från Bra Böcker som då boken skrevs (1981) bidrog med kunskap om då moderna(re) figurer från film och serier.
Förutom att vara ett utmärkt tidsfördriv så har boken tjänat mig väl både under mina studier och i mitt jobb som lärare då ett lösryckt namn snabbt går att kolla upp och efter det går det att läsa på mer om sammanhanget beroende på i vilket verk karaktären figurerar. Så, om du är litteraturintresserad, uttråkad eller behöver inspiration till eget skapande så finns det gott om information här att hämta. Med tanke på allt bildmaterial så kan volymen även passa för de som värderar gamla konstverk högre än matig brödtext. Boken är svår att få tag på numer men håll utkik hos välsorterade antikvariat.
