Bera

I bok 3 får vi, precis som omslaget antyder, lära känna piloten Rei lite mer. Hon verkar ha varit med i projektet sen början och hon har fått en närmre relation med Gendo (Shinjis pappa) än vad Shinji lyckats med. Rei verkar ha ungefär samma sinnelag som Shinji, d.v.s. nattsvart. De finner varandra på sätt och vis, men det är inte riktigt klart ifall de är "vapenbröder", rivaler eller ifall det är deras gemensamma arbetsuppgifter som håller dem samman. 
Striden i denna bok är ödesmättad och efter en smärre kris tvingas Rei och Shinji att lita på varann fullt för att tillsammans kunna rädda hela Japan undan undergång.


Rei Ayanami (bild från animen)

Något som besvärar mig är sexualiseringen av Rei. Vi får se henne naken, visserligen inte i något erotiskt sammanhang, men likväl naken i några sidor. Gör en bildsökning i google på hennes namn så dyker det upp teckningar, bilder på miniatyrer m.m. i diverse poser. Flickebarnet är 14 år i serien, vilket jag tycker blir ganska obehagligt. Än så länge tycker jag inte att serien har gått över gränsen och jag hoppas att den inte gör det, som karaktär är hon nämligen intressant, speciellt i kombination med Shinji.

Om du är debattlysten och känner att objektifieringen av unga flickor i manga är ett viktigt ämne, kila över till anime.se där det förs en intressant debatt som tangerar detta ämne: http://www.anime.se/forum/topic/5322-man-falld-for-barnporrinnehav-pga-mangabilder/

I bok 4 introduceras, precis som omslaget antyder, en 3:e pilot: Asuka Soryu Langley. Till skillnad från Shinji och Rei är hon framåt och karriärslysten. Shinji ser dock snart att den tuffa ytan är en fasad och att det döljer sig ännu en sårbar 14-åring med krånglig familjebild bakom hennes attityd.


Asuka Soryu Langley

Shinji tvingas motvilligt att sammarbeta med Asuka i ännu en viktig strid och man kan väl säga att de båda lär sig av varandra under förberedelserna. Inför kommande volymer hänger det för Shinjis del en lojalitetskonflikt i luften som med tanke på karaktärsutvecklingen kommer att bli spännande. Shinji har även försökt att närma sig sin pappa, men blivit avvisad.

Nu har jag vant mig vid designen på EVA-robotarna och jag slås återigen av hur väl Yoshiyuki lyckas fånga storleken på maskinerna och skurkarna. Vi får även se andra stridsfordon och olika servicefordon i samband med striderna, jag gillar speciellt de fordon som fraktar fram strömkablarna till robotarna och den enorma bössan som fraktas med hjälp av bandvagnar. Även i de övriga bilderna är det en hög detaljnivå, allting känns genomtänkt och noggrant utfört. Allt från fästleder på bygnadsställningar till handtagen på EVA:arnas nödkapslar är noggrant återgivna. Nu är jag helt klart medryckt i denna serie.

I bok 5 sker är det återigen ett tempobyte. Striden i denna bok är kort och utan särskilt mycket action. Istället får vi veta mer om, eller snarare ana, vad som sker i bakgrunden medan piloterna slåss mot fienden. Vi anar att de som ligger bakom organisationen NERV har fler mål än att bara bekämpa omedelbara hot och sista bilden i boken slår an en obehaglig okult ton. Samtidigt har Shinji utvecklats en del, han kommer ihåg saker från sin barndom som förklarar lite om relationen till pappa, han har varit på sitt livs första fest och nääääääästan blivit kysst. Nu när jag vet lite mer om karaktärerna och fått se lite annat än bara strider hoppas jag att det snart brakar lös igen, hoppas på lite pang pang i nästa volym.