Shaman King 1-2
I Shaman King får vi följa den tvärhand höge huvudpersonen Manta Oyamada. En dag när han skyndar sig hem från skolan tar han en genväg över en kyrkogård och märker till sin fasa att den tvärtemot vad han trott är ganska välbesökt även sent på kvällen, av spöken. Nästa dag försöker han berätta om händelsen för klasskamraterna som inte tror honom och precis när han börjar ge upp presenterar klassens lärare en ny elev, Yoh Asakura, som Manta känner igen från kyrkogården kvällen innan.
Manta Yoh (hämtade från http://www.animecharactersdatabase.com)
Det visar sig att Manta har ett sjätte sinne som låter honom se spöken och andar och Yoh är en shaman som har kontakt med andevärden och kan överlåta sin kropp åt spöken när det behövs. Manta som är studieinriktad tycker att situationen är otroligt orättvis när Yoh enkelt kan kalla på hjälp från ett spöke med relevant information under ett prov, men ganska snart kommer han märka att Yohs förmåga att överlåta sin kropp till den sedan 600 år döde samuraien Amidamaru visar sig vara ett effektivt sätt att ta sig ur många knipor.
Amidamaru
Om jag gick in för det skulle jag möjligen kunna presentera 3-4 figurer till, men det behövs inte Manta, Yoh och Amidamaru verkar vara de tre ständigt återkommande figurerna och i varje kapitel, som är ett avslutat avsnitt, presenteras ytterligare några figurer som sedan lämnar handlingen. Precis i slutet av boken dyker en annan pojke, Ren, och tillika shaman som har en betydligt mer cynisk inställning till andevärlden, upp och möjligen kommer han figurera i handlingen även fortsättningsvis. Precis som en god första volym av en manga slutar denna bok mitt i en strid, denna gång mellan Yoh och Ren.
Stilen på teckningarna är modern och påminner om serier här i väst (t.ex. Mort de Trouille, som är en ruggigt bra serie som jag borde skriva om) och om en rad dataspel riktade mot yngre år. Överhuvudtaget upplever jag att den ganska grunda storyn, de korta äventyren och den städade våldsskildringen är en anpassning mot yngre läsare, men kanske även mot västerländska läsare. Till viss del påminner storyn om Inu Yasha då en person i vår egen värld plötsligt får upp ögonen för alla övernaturliga saker som händer runt omkring honom/henne men överlag har serien mer gemensamt med t.ex. One Piece.
Bok 2
I den andra boken bräddas perspektivet ganska rejält. Det jag skrev om en anpassning mot väst är ju bara att fetglömma. Den kortfattade versionen är att det med jämna mellanrum krävs att en kung av shamaner utses för att verka som en kanal mellan mänskligheten och det högsta medvetandet. Vår tid är synnerligen kaotisk och eländig och det krävs alltså en kungen av shamaner för att ställa allt tillrätta, därför har shamaner från hela världen börjat resa till Tokyo för att slåss om titeln. Det hintas att både Jesus och Budha är tidigare innehavare av titeln så pressen på Yoh vrids genast upp några snäpp. Genom handlingen återkommer mängder av referenser till heliga titlar inom budhismen och taoismen samt japansk och kinesisk folktro, dock hänger man med fint även om man rör till begreppen en aning.
Två nya figurer introduceras, dels Yohs fästmö Anna och dels Rens syster Jun Tao. Anna visar sig vara väldigt hård och är även hon en sorts shaman, så även Jun Tao som slåss med hjälp av ett animerat lik. Liket kommer från kampsportsexperten Pailong Lee, som uppenbart är baserad på Bruce Lee, och huvuddelen av boken är en strid mellan Jun Tao och Yoh.
Striderna är faktiskt inte så dumma, just finessen att Yoh upplåter sin kropp till någon annan i kombination med alla vanliga besvärjelser och sigill och prylar gör striderna unika. Inskjutet i action-sekvenserna finns små lektioner i respekt och värdet av kamratskap och vänner m.m. Jag läser gärna vidare några volymer till, med tanke på att all världens shamaner är på väg till Tokyo så lär det inte vara svårt för författaren att koka ihop intressanta karaktärer att förgylla serien med.
