Yu-Gi-Oh 1-2
Yu-Gi-Oh betyder något i stil med storspelare på japanska och huvudpersonen Yugi är som titeln antyder ett spelfreak. Hans farfar har en spelbutik där Yugi spenderar mycket tid och på rasterna i skolan sitter han hellre vid sin bänk och håller på med ett pussel än umgås med kamraterna. Yugi går på gymnasiet och liksom alla andra skolor i mangaböcker har Yugis skola fått sin beskärda del av mobbare bland eleverna. Yugi blir i egenskap av ensamvarg utsatt för ett elakt hyss när en av skolans busar tar en bit från Yugis favoritpussel och slänger den i skolans pool. Senare på kvällen när Yugi efter 8 års pusslande tillslut löser pusslet och upptäcker att biten saknas blir han så klart ganska ledsen.
Men genom att bete sig hyggligt får Yugi människorna runt omkring sig att uppföra sig hyggligt och snart får han tillbaka den saknade pusselbiten av, och blir vän med, bråkstaken Jonouchi och machokillen Honda. Till gänget sluter sig även en tjej, Anzu, som får utstå både det ena och det andra i sällskap med de hormonstinna pojkarna.
Hela gänget Anzu, Honda, Yugi och Jonouchi
Efter att ha löst pusslet, som tagit formen av en pyramid, bär Yugi det runt halsen som ett smycke och snart förstår vi att pusslet bär på en inneboende kraft som då och då besätter Yugi. Den oskuldfulle blyge killen blir plötsligt en sammanbiten hårding som tar itu med alla översittare som besvärar honom eller hans vänner genom att utmana dem på olika spel. Ibland utklassar han sina motståndare men ibland är det nära att han åker dit och han tvingas att kämpa för att inte förlora. Priset för att förlora är nämligen högt, olika former av tortyr som leder fram till galenskap eller död väntar förloraren.
Ett straffspel av det mer horibla slaget
Dessa spel utgör de annars i genren vanliga striderna och de är intressanta och genomtänkta och ger serien en unik prägel. Både spelet och straffet är utformat efter vem Yugi spelar mot så att skurken ofta faller på eget grepp och ofta får smaka på sin egen medicin.
I första boken är varje kapitel fristående och avslutat och i den andra boken förlängs äventyren till tudelade avsnitt. Men fortfarande är varje äventyr fristående och det har inte dykt upp någon ondskefull organisation som behöver stoppas och det har inte organiserats någon turnering som kommer löpa över 3-4 böcker. Detta är hyfsat unikt för genren och trots att en av anledningarna till att jag gillar manga är de långa sammanhängande historierna så var det ett välkommet avbrott med lite chunk-size äventyr som omväxling.
