Max Payne 3
Förra året var till stor del uppföljarnas år där många av de vräkigaste releaserna bara var ytterligare ett spel i serien. 2012 har sett sin beskärda del av uppföljare, men inte uppföljare på spel från 2011 utan nästa del i en spelserie de flesta trott varit utdöd.
Jag har redan skrivit om Pit i Kid Ikarus och nyligen släpptes ytterligare ett spel i Tom Clancy’s Ghost Recon serie och ett spel i Rainbow Six serien är på gång. Syndicate har blivit återupplivat och sci-fi-favoriten X-com får inte bara ett utan två spel i år. Hitman är på väg att strypa nya offer och Max Payne har precis annonserat sin återkomst med buller och bång.
Uppehållet i serien har inte bara drabbat oss spelare utan även Max själv. När vi återförenas med honom är han ett nedsupet vrak som synbart åldrats sen det förra spelet. En person som presenterar sig som en kurskamrat till Max erbjuder sig att köpa honom en öl i en bar. Max kommer inte ihåg den påstådda kamraten men innan de hinner reda ut det hela har Max skjutit ner den lokala maffiabossens son och han blir tvungen att fly med sin nyfunne vän. Kamraten berättar att han, liksom Max, slutat som polis och istället arbetar privat som livvakt åt en miljonär i Brasilien. Han erbjuder Max ett jobb och alla som sett filmen Man on Fire vet vad de har att vänta, frun till miljonären blir kidnappad och Max lägger ner hela sin själ i att återfinna henne. Ni som har spelat de tidigare titlarna i serien vet att Max har ett dåligt track-record när det gäller att rädda kvinnor och detta reflekteras genom hans beslutsamhet.
Storyn berättas genom cut-scenes som maskerar spelets laddtider mellan banorna och mer än en gång glider en cut-scene sömlöst in i nästa bana när du som spelare förstår att du plötsligt inte kan sitta bekvämt tillbakalutad framför skärmen och pusta ut efter en häftig strid, för plötsligt är du inne i en ny. Storyn är inget mästerverk men betydligt bättre och mer välskriven än vad man kan vänta sig av ett actionspel. Mitt största klagomål med spelet är en effekt som används frekvent i filmerna där bilden flimrar och färgerna förändras, ev. är tanken att detta ska ge spelaren en inblick i Max’s whiskey och smärtstilleindränkta psyke men jag tycker bara att det är irriterande.
Max’s ålder märks även i kontrollerna, jämfört med tidigare spel är han segare och inte lika kvick. T.ex. saknar man vid mer än ett tillfälle en sprint-key när man traskar runt på en öppen yta och kulorna börjar vina. Ett system där man kan söka och använda skydd är nytt jämfört med tidigare spel i serien och det påminner mycket om systemet i t.ex. Rainbow Six Vegas. Mycket av svårigheten i eldstriderna ligger i att använda skydd på rätt sätt och att ha koll på att fienden inte flankerar dig. En del reviews jag sett klagar på denna aspekt av spelet i kombination med de sega kontrollerna men jag tycker att detta är spelets behållning. Om du vill vinna behöver du dels kunna hålla huvudet kallt och vänta till rätt ögonblick att bryta skydd och dels kunna reagera snabbt och improvisera när ditt skydd blir flankerat. Att handla smart blir ännu viktigare när du inte regenererar din hälsa utan måste vänta tills du springer på en tablettburk som ligger och skräpar. Så, gillar du de senaste Call of Duty eller Halo där man är odödlig och aldrig får slut på ammunition och där fienden snällt väntar i skydd tills du pangar ihjäl dem, då kanske du ska undvika detta spel. Om du däremot kommer ihåg en tid då spel faktiskt var svåra att klara och där det krävdes lite ansträngning från spelarenas sida för att ta sig genom ett spel, ta dig en titt. Speciellt som spelet är snyggare än vad vi trodde någonsin skulle vara möjligt back in the day.
Jämfört med tidigare spel är det betydligt mer variation i 3:an. Förutom hyreshus och bakgator i New York får vi besöka Lyxklubbar, floddeltan och Sao Paolos favellor på vår jakt efter den kidnappade kvinnan. Det som de tidigare spelen har byggts runt, intensiva eldstrider, finns här i överflöd och även om variationen på vapen inte är överväldigande finns det tillräckligt mycket pickor för att uppmuntra experimenterande. Slow motion kameran och bullet time funktionerna funkar bra och många av animationerna och rag-doll-fysiken är så realistiska att man häpnar, gång på gång.
Jag har inte haft så här kul i ett pang pang spel sedan Rainbow Six Vegas 2 för några år sedan, go play it.
Länk till spelets officiella hemsida http://www.rockstargames.com/maxpayne3/
