Bera

1989 släpptes Game Boy i Japan och USA, året efter i Europa. Systemet var nytt och revolutionerande på så sätt att det var bärbart och att man kunde byta spelkasett. Tidigare hade bärbara spel, bl.a. Nintendos Game & Watch serie, haft väldigt enkel grafik och även om vi rynkar på näsan åt gamla GB spel nu för tiden så var de enastående 1989. Trots konkurens från många andra företag som släppte system med färgskärm eller bättre hårdvarespecifikationer skulle GB komma att dominera den bärbara marknaden under lång tid framöver och systemet såldes under sin livstid i nästan 120 millioner exemplar. Utvecklaren bakom systemet var ingen annan än skaparen av Kid Icarus, Gunpei Yokoi.

Spelen jag nämnde i förra inlägget, de fem giganterna i genren plattformsspel, hade vid det här laget fått ett antal uppföljare och snart skulle de färdas från den trygga NES:en till det nya handburna systemet. Mario var först ut med Super Mario Land 1989, som släpptes samtidigt som GB, även det ,som jag tidigare nämnt, utvecklat av Gunpei. Samma år släppte Konami Castlevania och 1991 kom Capcoms Megaman samt Metroid och Kid Icarus från Nintendo. Den här gången var Gunpei dock inte inblandad i Kid Icarus, han hade fullt upp med succén Metroid II, inte heller skulle Kid Icarus till GB släppas i sitt hemland Japan. Är det månntro dags att ana ugglor i mossen?

Kid Icarus Of Myths and Mosters (alla bilder är hämtade från http://www.kidicaruswiki.org)

Spelets struktur är taget direkt från förlagan och vi känner igen både gameplay, banor, fiender och till och med layouten på vissa rum i palatsen. Storyn skiljer en del men eftersom handlingen inte påverkar gameplay, och eftersom den är ganska intetsägande, så är den inte ens värd att nämna. Mycket av humorn och de skruvade detaljerna är borttagna, t.ex. är Speck nose ersatt av generiska fladdermöss. Kontrollen är inte lika exakt och musiken är irriterande, kortfattat är spelet inte lika bra som sin förlaga. Jag skulle kunna sitta här och gnälla ganska länge men för att undvika detta ska jag försöka att sammanfatta gnället i tre punkter:

1.   Perspektivet. Eftersom skärmen är mindre på GB så tvingades speltillverkarna att kompromissa mellan små intetsägande sprites eller stora sprites som täcker halva skärmen. I detta fall valde utvecklaren det sist nämnda allternativet. När fienderna dyker upp är de alltså precis bredvid dig och du tvingas ofta att hoppa ut i tomma intet och hoppas på att du inte landar i lava eller en grop med spikar. För att kunna ta sig genom världen har Pits hitbox förminskats så trots att man ibland bevisligen är i kontakt med projektiler eller taggar så tar man ingen skada och det blir svårt att i förväg gissa vad som kommer göra ont och inte.

För att få in några träffar ska du springa mellan eldbollarna, lycka till!

2.       Svårighetsgraden. När man väl vant sig vid det snäva perspektivet, vilket händer ungefär efter första bossen, blir spelet plötsligt busenkelt. Istället för ett har man nu tre liv, man springer oftare på ny hälsa ute på banan och fienderna gör inte lika mycket skada på dig. Både andra och tredje världen, palatsen inkluderade, sprang jag på första försöket rakt genom utan att dö en enda gång (tredje bossen går enkelt att spöa genom att stå nere i höger hörn vänd mot vänster och skjuta, that’s it, han försöker inte ens komma åt dig). Sista världen är istället hopplöst svår. Här har du vingar och kan flyga hela tiden och kontrollen känns seg och besvärlig, dessutom kryllar det av insekter som flyger rakt genom geometrin och alltså är utom räckhåll för dina pilar det mesta av tiden. Ojämnt är det minsta man kan säga.

3:e bossen som inte ens försöker.

3.       Det är inte Kid Icarus. Om jag ska försöka vara objektiv så är spelet inte så dåligt, men jämfört med sin förlaga är det sämre och när man spelar en uppföljare förväntar man sig lite mer. 1991 var det tillräckligt häftigt att man kunde ha spelet i sin ficka men 2012 har vi vant oss vid det. Spelet är betydligt bättre än många andra GB spel men det mäter sig inte med förlagan till NES.

Snart är det dags för Kid Icarus Uprising, stay tuned.