Bera

 

 

Serien fortsätter som den började, i ett vansinningt tempo och med drösvis av döingar i sitt spår. Sedan Hellsings högkvarter blev överfallet har organisationen tvingats hyra in en grupp legosoldater, the Wild Geese (en referens till filmen med samma namn gissar jag), ledda av kapten Pip Bernadotte. Undertiden de gör sig hemmastadda är Alucard på väg till Brasilien för att ta reda på mer om organisationen Millenium.

 

 

 

Pip Bernadotte (bilder hämtade från hellsing.wikia.com)

Millenium visar sig vara en slags Plan B som nazisterna drog igång i slutet av kriget. I sydamerika har organisationen hållt sig gömd och utvecklat en metod att framställa både vampyrer och varulvar. Fjärde boken avslutas med att majoren som är ledare för Letzes Batallion (den sista bataljonen) förklarar att Operation Sjölejon 2 (nazisternas invasionsplan för Storbritanien) är inledd och i enorma V2-bestyckade zeppelinare beger de sig mot England.

 

 

 

Något jag inte noterade förens i bok 3 är att varje kapitel lånat sitt namn från dataspel. Ofta finns det någon, om än vag, koppling till spelet ifråga. T.ex. inleds bok 3 med Elevator Action, ett klassiskt gammalt 8-bitars pangpang-spel vars gameplay till viss del påminner om den blodiga shootout som i boken utspelar sig på ett hotell i Brasilien. Lägg till detta några lager av referenser till europisk militärhistoria, Wagner, filosofer och germansk mytologi så finns det mängder av små detaljer att fästa sin uppmärksamhet på förutom all action. För action är huvudreceptet i denna serie, det finns lite story här och där men framförallt går serien ut på välkoreograferade och blodiga actionsekvenser.

 

Stilen är i de första böckerna lite skissartad med efter några volymer når stilen Neon Genesis Evangelion-nivå. I de första böckerna förekommer bilder där proportionerna och vinklarna på kroppsdelar är lite underliga men med tanke på att författaren har arbetet fram alla teckningar på egen hand utan assistenter så får man nog ha lite överseende. Alucard påminner i början om Vash the Stampede från serien Trigun men några volymer in får vår vampyr en mer vitctoriansk framtoning som för tankarna till Castlevania - Symphony of the Night. Googla lite om ni vet vad jag pratar om, det är det värt.

 

 

Just stilen på teckningarna är unik, den påminner om många andra 90-tals mangor i sin detaljrikedom och inslag av mörker och gotik. Utan att bli allt för långrandig beträffande stilen så behöver jag även nämna en detalj som roar mig, jag har aldrig gissat fel på karaktärers kön så många gånger som i den här serien.