src="https://static.blogg.se/shared/js/script.js">

Elemental Gelade 1-2

 
 
 
 
Coud Van Giruet gick som 5 åring med i ett gäng luftpirater och när vi lär känna honom 10 år senare är han en djärv äventyrare som svingar sig fram genom luften med sin änterhake, men som är hopplöst dålig på att flyga någon form av fordon. Efter en lyckad räd kikar Cou i en rövad kista men upptäcker istället för juveler och ädelstenar en flicka. Flickan, Reverie Metherlence, visar sig vara en Edel Raider, ett slags levande vapen. Ren, som hon även kallas, vill tillbaka till en plats som kallas Edel Garden men tre figurer dyker plötsligt upp och försvårar denna plan.
 
Cisqua uppger att hon är ledare för en grupp regeringsagenter under namnet Arc Aile. I gruppen ingår även Rowen och Edel Raidern Kuea. Cisqua skjuter först och ställer frågor senare, Rowen är lugn och samlad och Kuea är alltid hungrig. Nöden kräver att de tre agenterna sammanbetar med Cou och Ren och ganska snart stöter de på skurkar som specialiserat sig på att fånga och sälja Edel Raiders.
 
Kuea, Cisqua och Rowen till vänster. Cou och Ren till höger. (Hämtad från http://elementalgelade.wikia.com)
 
Stilen på teckningarna är ofta lite skissartade, vilket funkar fint. Däremot tycker jag att det är lite irriterande att t.ex. Cou ser ut att vara 30 år när han är bestämd men 8 när han är förvånad, men det vänjer man sig vid. Miljön är härligt steampunkig med luftskepp, enorma ångkraftverk och victorianska detaljer i både arkitektur och kläder. Huvudpersonen Cou påminner mig om både Indiana Jones och Luftens Hjältar när han i öppningsscenen svingar sig från en flygande fästning i sin änterhake rakt in i mitt hjärta. Ett återkommande tema i de strider som uppstår mellan huvudpersonerna och skurkar är att skurkarna använder Edel Raiders enbart som verktyg och inte ser dem som levande varelser. Detta känns bekant både från Shaman King och Pokemon m.m. och det funkar som vattenskiljare mellan goda och onda här också. Ett slutgiltigt omdöme, som inte blir särskilt tydligt, är att denna serie har det jag saknade i Full Metal Alchemist.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Matbloggstoppen RSS 2.0
RSS 2.0