Bera

 

 

I volym 3 får Cisqua bekänna färg både en och två gånger. Från en karriärslysten glättig uniformsklädd opportunist förvandlas hon till en lojal pojkflicka som kämpar tappert för att försvara sina vänner och vidare får vi se henne väldigt ensam och sökandes efter mänsklig kontakt. Även de övriga medlemmarna i Arc Aile bryter stereotyper och roller, Kuea som är kurvig, lättklädd och vampig spelar aldrig på sexualitet utan är isället hungrig eller trött, som skalman.

 

Kuea, eller Kullweet Envatilia som hon egentligen heter, säg det 10 ggr snabbt. (Bilder hämtade från http://elementalgelade.wikia.com)

 

Vi får se skumma figurer från ett syndikat som verkar handla med edel raiders och vi får se mer av organisationen Arc Aile, men trots att vi får veta mer om världen får vi inte mycket mer information om vad en edel raider är. För att få ihop pengar för att resa vidare dras huvudpersonerna in i en olaglig turnering i hopp om att vinna prispengarna som står på spel. För att ha en chans tvingas Cou och Ren att träna tillsammans och öva sina förmågor. Mellan matcherna träffar Cou den topprankade Rasati som slåss för att kunna lösa ut sin syster som lever i fångenskap hos bossen för turneringen. När Cou vet vad som står på spel för Rasati börjar han fundera på hur han känner inför att möta henne i ringen. Samtidigt håvar Cisqua in pengar på att låta de hon borde skydda slåss i en olaglig turnering som hon borde förhindra...

 

I den första striden mellan Wolx och Cisqua får Cisqua verkligen skina och trots att emfasen på reaktioner går före koreografi är striden riktigt intressant. I turneringen är striderna istället representerade av en eller två röriga rutor som inte lyckas förmedla någon nivå av action - tyvärr.

 

Jag upplever att turneringen som löper en bit in i volym 5 är ett dåligt val med tanke på tempot i serien, men här finns potential. Vi får se om jag orkar vidare.