Bera

 

 

 

Om man ska vara petig, vilket jag för en gångs skull försöker att inte vara på den här bloggen, så är inte Ragnarök manga utan manhwa. Skillnaden är att manga är japanska serier som man läser "baklänges" och manhwa är koreanska serier man läser på "rätt" håll.

 

Hursomhellst ... Serien börjar med att en kvinna, Fenris Fenrir, letar igenom gamla ruiner på jakt efter Balders svärd när hon plötsligt stöter på valkyrian Sara som är utsänd av Freja för att döda Fenris. Samtidigt följer vi den mystiske krigaren Chaos och den unga flickan Iris Irine som i jakt på en prissumma bekämpar väldiga tusenfotsliknande maskar. På väg tillbaka efter striden stöter de på skattsökaren (läs tjuv) Lidia, som tillsammans med sin tvesvansade katt/räv/hund driver runt i jakt på skatter (läs andras ägodelar). Lidia är till en början sugen på att roffa åt sig prissumman Chaos och Iris är på väg för att hämta men när hon får syn på svärdet Iris bär med sig får hon andra planer, det är nämligen ovärderligt.

 

Chaos och Iris ger sig av tillbaka till sin hemstad Fayon, med Lidia i släptåg och vi förstår att Lidia i själva verket är prinsessa i Fayon, som är Midgårds huvudstad. Även Fenris är på väg mot Fayon då hon anar att den pånyttfödde guden Balder befinner sig där och sakta men säkert börjar vi ana att det i själva verket är Chaos som är Balder, men att han har tappat minnet. Även valkyrian följer med till Fayon, på jakt efter Fenris, och när hon kommer närmare förstår vi att hon är äldre syster till Iris och att hon har hämnd att utkräva på hennes och Iris far. Kort sagt är handlingen lite stökig och en episk strid hänger i luften.

 

Striden kommer, men vid det laget är jag redan lite less på serien. Jag hade höga förväntningar när jag började läsa men det är för mycket udda detaljer att hänga upp sig på. Inslagen från den nordiska mytologin är många, precis som namnet lovar, men likt Sagan om Ringen filmerna är det i princip bara namnen som är lånade. Isjättarna från Jotunheim liknar biomech-monster, miljöerna är europiska på det där fnuliga godtyckliga sättet jag tycker är träligt och jag får gång på gång känslan av att många av de potentiellt maffiga miljöerna inte alls är ritade utan istället utgörs av fotokopior av tyska vykort. Som språklärare måst jag även ondgöra mig över att översättarna inte har lagt mer mer arbete på att sätta sig in i materialet. T.ex. så kallas Balders borg Bredablick istället för Breidablick. Nu är jag inne och petar i larviga detaljer, jag vet, men det är för att serien, tyvärr, har få kvaliteter vilket gör att jag hänger upp mig på trams istället.

 

Jag läsar vidare, men lite nedslående tycker jag allt att det här var, speciellt som jag sett fram mot att läsa serien.

 

Btw, om ni vill uppleva manga och jättar från Jotunheim så är första avsnittet i säsong 2 av Cyborg 009 ett hett tips.