Bera

 

 

I tredje och fjärde boken får vi veta lite mer om hur Rosette och Chrono träffades. Rosette var tillsammans med sin bror Joshua placerade på ett barnhem och en dag när de var ute i skogen snubblade de ner i ett gammalt gravvalv. I graven mötte de Chrono som suttit inspärrad där under väldigt lång tid. De blir snabbt vänner men deras lycka blir kort. Joshua är, ja vad ska man säga, skör, och Rosette tvingas ta hand om honom. En blandning av skörhet, växande galenskap och demoniska krafter förvandlar Joshua tills det slår över och en "olycka" inträffar på barnhemmet.

Rosette, Chrono och Joshua tillsammans som barn. (Bilder hämtade från http://chronocrusade.wikia.com)

 

Joshua är ett bra exempel på en karaktär man inte stöter på här borta i väst. Han påminner mig och Gaara från Naruto och Kaworu från Neon Genesis Evangelion. Trots att de är absolut livsfarliga och kapabla till vad som helst så är de tillräckligt sköra och sårbara för att man ska tycka synd om dem. Karaktärer som gör fel saker av fel anledningar tilltalar mig för alla pekpinnar och moraliska resonemang utifrån handlingen faller och som läsare vet man inte riktigt hur man ska förhålla sig till dem.

 

Vi får även stifta bekantskap med Aion och några av hans anhängare. Aion är en mäktig demon som har stora planer, precis vad de planerna är inte helt tydligt men att de inbegriper både Azmaria, Chronos och Joshua förstår vi snart. Vi förstår även att Rosette blev demonjägare först och främst för att få möjlighet att leta efter sin bror som försvann efter barnhemsincidenten och att Chrono och Aion har mer gemensamt i sitt förflutna än vad Rosette vet.

 

 

Det här är en av de bästa serier jag har läst, ruta efter ruta sitter jag med öppen mun och förvånas över detaljrikedomen i bilderna. Det finns tillräckligt mycket humor och sentimentala scener för att man ska fästa sig vid karaktärerna snabbt och settingen fungerar mycket bra trots min initiala tveksamhet. När det dessutom levereras Poe-referenser så är jag såld. Bra grejer det här.