Bera

 

En av mina favoritböcker sen tonåren är The Ludi Victor av James Leigh. Korfattat handlar den om en hal typ som lagar scrambled eggs och löser mysterier. Runt om Europa dyker massa döingar upp och vår hjälte börjar se ett mönster, t.ex. är alla döingar unga män som befinner sig långt hemifrån och är utrustade med lite överlevnadsutrustning och nyinköpta kartor. Långsamt förstår vi att de är spelare i ett modernt gladiatorspel där två anonyma spelare skickas ut till någon avlägsen plats för att slåss tills den ena stryker med.

I samma veva läste jag en hög böcker, bl.a. David Morell, där huvudpersonerna hela tiden är förföljda och övervakade av någon mystisk fiendeorganisation med tillgång till spionsateliter, telefonavlyssning, polisregister o.s.v. Hollywood har tröskat sönder konceptet men back in the day tyckte jag att det var otroligt spännande.

 

När jag fick höra om boken Geim av Anders De La Motte fick jag en känsla av att de här båda pespektiven var på väg att mötas, och dessutom utan massa lösa trådar och fantasiteknik, i vårt moderna samhälle omges ju faktiskt av en hel del teknisk utrustning som har hanska bra koll på var vi befinner oss och vad vi pysslar med.

Bokens huvudperson HP är en småfifflare utan större ambitioner, på väg hem med bussen får han en dag syn på en övergiven telefon i borstat stål och i hopp om att tjäna lite snabba pengar plockar han på sig den. Den annorlunda designen gör honom intreserad och när han undersöker den dyker ett meddelande upp på skärmen: Wanna play a game? HP trycker bort meddelandet men det kommer tillbaka, när han väl klickar på YES dras han in i ett Reality Game som visar sig vara betydligt mer medryckande än han kunnat ana. HP får en rad olika uppdrag där han med telefonen fäst på sin jacka knycker paraplyer och sprayar meddelanden på dörrar, allt medan telefonen filmar hans framfart. Filmerna hamnar på ett forum med en topplista där användare bedömer hans insatser och berömmer honom och när hans ranking stiger triggas han att göra värre och värre grejer för att få bekräftelse.

 

Boken är skriven dels ur HPs perspektiv och dels ur hans systers, som råkar vara polis, och deras vägar korsas lite då och då. Tempot är högt och det är mängder av cliff hangers där det faktiskt inte alltid går att gissa vad som ska hända. Det är mängder av förvecklingar och plot twists och man blir överraskad ända in på slutet. Det som gör boken extra intressant är insprängda chat-dialoger och HPs frekventa användning av slang, engelska uttryck och mängder av referenser till filmer och dataspel m.m.

 

I vanliga fall kan böcker som utspelar sig här hemma i Sverige kännas lite pajjiga men den här funkar. Om man tar boken för vad den är och inte är alltför kritisk eller cynisk så är den riktigt bra med ett unikt upplägg, intressanta karaktärer och ett rasande tempo. Dessutom behandlas en rad aktuella fenomen som hur vi törstar efter bekräftelse via sociala medier eller den dubbelmoral som finns i fildelares led.

Boken har även två uppföljare: Buzz och Bubble. Uppföljare blir bekant sällan lika bra som den första boken men jag ska ge dem en chans och återkommer ev. med ett utlåtande. Om ni inte läst Geim så gör det, den var betydligt bättre än jag vågat hoppas.