Bera

Så har jag kommit fram till sista paketet i senaste sändningen från Cady Japan. Tidigare har jag skrivit att jag har lite dubbla känslor för denna förpackning och jag tror snart att ni kommer förstå varför.

 

Paketet pryds av en arg glamrockare och några luriga gubbar i konstiga hattar. genom ett fönster i förpackningen anar man att innehållet är några mystiska små plattor och om man klämmer lite så känner man att de har en mycket underlig konsistens. På förpackningen finns inga tecken jag kan tyda förutom på baksidan där jag finner  en adress: www.yotchan.co.jp. På hemsidan finns ingen text på engelska, i alla fall ingen jag kan hitta, däremot finns det fler glada gubbar i konstiga hattar. Vad är det då hattarna föreställer? Jo, bläckfiskar. Med tanke på maskottarna och den underliga konsistensen oroar jag mig för att paketet innehåller, just det, bläckfiskgodis. Men man kan ta fel och jag hoppas på en söt doft när jag öppnar paketet, here goes.

Det luktar inte sött ... det luktar fiskmat ... De små plattorna är mjuka på ett mycket underligt och illavarslande sätt och jag ser inte fram mot att bita i dem. Förutom att det här luktar apa så behöver jag påpeka att jag är vegeterian och alltså egentligen inte borde äta fisk, eller bläckfisk. Men mot mitt bättre vetande stoppar jag en av plattorna i munnen.

Konsistensen är som en disktrasa. Den lilla plattan innehåller en oroväckande hög vätskehalt och efter två provtugg så är munnen full av något unket och dött. Innan jag spottar i diskhon hinner jag förnimma en ton av chilli, men här avslutar jag dagens äventyr. Tvi väre.