Bera

 

Jag har dragit ner rejält på min konsumtion av japanskt godis de senaste veckorna. Anledningen är att min prenumeration hos Candy Japan har upphört och jag väntar nu på att ett nytt anonymt fan ska bjuda mig på en prenumeration. Fritt fram, den som känner sig manad.

 

Dagens godis är av den sötsliskiga varianten, vad beträffar paketering, smaken vet jag ingenting om än.

Som ni ser är hjärtan och färgen rosa överrepresenterade på förpackningen. Texten jag kan läsa är Pure samt GUMMY. Frågan är om förpackningen skryter om att den innehåller rent vingummi, eller om det är en referens till ren kärlek eller liknande, vi får se. Uppe till höger finns varumärket Kanros logotyp och på baksidan finns adressen www.kanro.co.jp/pure/. Följer man länken hittar man mängder av godissorter under namnet Pure men även ett reportage om en ung japansk kvinna som efter att ha hittat ett rött hjärta i sin Pure - GUMMY -förpackning vunnit en träff med riddaren på förpackningen. Hmmm, plötsligt hoppas jag innerligt att mitt paket inte innehåller några röda hjärtan, nu öppnar jag.

 

En mycket stark doft slår ut från förpackningen, påfallande söt och fruktig. En ton av päron slår igenom och efter att ha luktat direkt i paketet färdas jag längs ett Proust-minne tillbaka till barnkalas och bubbliga glas med Herrljunga-cider. Till min lätnad skymtar jag ingenting rött i förpackningen och kan därför provsmaka i lugn och ro.

 

Pulvret på ytan är surt, citronigt. Det stramar bak vid kindknotorna och det dröjer, länge ... men till sist kommer där en en söt ton av, ja vad då? Så fort den söta smaken är nära att bryta igenom tar syran över igen. Jag hade väntat mig betydligt mer baserat på doften, men å andra sidan gillar jag sura godisar. Det är inte första gången japanskt godis ger helt olika intryck vad beträffar doft och smak, och man ska nog tänka på de olika företeelserna som komplement till varandra snarare än det ena som en bieffekt av det andra. Smarrigt det här.