Bera

Sakura Gakuin är en slags popgrupp/musikskola/spektakel. Musikgenren kallas Idol och är en slags gullig TV-pop med band ihopplockade av skiv/TV-bolag. Medlemmarna i Sakura Gakuin är unga tjejer som är med i bandet några år tills de tar examen och lämnar bandet för att ge plats åt nya yngre tjejer.

 

 

Tjejen i mitten SU-METAL fick lämna bandet när hon var 16 och som en följd bildades gruppen BABYMETAL som en av många avknoppningar från Sakura Gakuin. Förutom sångerskan och frontfiguren SU-METAL så utgörs bandet av YUIMETAL och MOAMETAL som förutom att bidra med dans bidrar med för genren typiska hejjaramsor och glada tillrop. Till en början är det lätt att avfärda gruppen som en plojj eller en snabb cash-in från ett gigantiskt mediaföretag men om man tar sig tid att lyssna igenom bandets skiva BABYMETAL så finns där en hel del att uppmärksamma. Förutom de två genrerna idol-pop och metal rymms här både reggea och hiphop och nästan varje låt har både takt och genreskiften insprängda. SU-METAL som sångerska gör sig förvånansvärt bra i denna fusions-genre och denna smältdegel av experimentlusta och musikglädje bör kunna uppskattas som kuriosa även om det inte blir en personlig favorit hos alla musikälskare där ute. Som vanligt kommer jag göra några personliga rekomendationer och plocka ut guldkornen.

 

Megitsune har en hög intensitet med inslag av traditionella stränginstrument och mycket synth. Vid 1.50 bryter ledtemat av och ersätts av, ja vadå? Långsam tung Groove Metal som för tankarna till 90-talets sydamerikanska elborr-gitarrister, kanske. Låten är lite lätt tokig men svänger något vansinnigt.

 

Ijime, Dame, Zettai rymmer både tunga riff och smattrande synthar men vad vikitgare är betydligt mer melodi än övriga låtar, både i sången och i solon. Från ungefär 3:50 och frammåt finns låtens höjdpunkter med ett lungnare melodiskt parti följt av gitarrsolo i skalor för att sedan gå tillbaka till en vers med både skiftande taktmarkeringar och lick innan en höjning mot slutet. Beroende på hur van man är vid ... ehm ... Japan? ... så kan de båda yngre tjejernas tillrop störa en aning, men lyckas man se bortom detta så finns här en vansinnigt bra låt.

 

Headbanger vänder upp och ned på bandets söthet då framförallt SU-METAL får leka med en helt annan framtoning. Vid ca 2:30 brötar ett riktigt trash-solo loss och kontrasten till sången som tar upp där gitarren tystnar var det ögonblick då jag började gilla bandet på allvar.

 

För lite mer tokiga låtar med tydligare "smakbrytningar" mellan olika genrer finns Doki Doki☆Morning och Gimme chocolate där tunga riff blandas med sockersöt pop. Mycket nöje.