Sjörövarön
När jag för ett tag sedan skrev några rader om Dinosauriernas glömda dal formligen rasslade det till i besöksstatestiken, så varför inte följa upp med ännu en klassiker fylld med äventyr, spänning och fantasi. Från Alga och året 1984: Sjörövarön Spelet om Kapten Kidds skatt ...
Efter att ha plundrat haven under många år har Kapten Kidd fått ihop nio fulla skattkistor. Skatterna grävs ned på en avlägsen ö och i takt med att de behövs grävs de upp. När kaptenen är på väg tillbaka för att hämta den nionde kistan blir han plötsligt sjuk, kanske rent av förgiftad. Han samlar sina närmaste mannar i sin hytt och tar fram kartan där den sista skatten finns utmärkt. Sedan river han kartan i nio bitar, delar ut åtta av bitarna för att sedan svälja den sista biten som visade var skatten fanns. När skeppet anländer till ön begravs Kapten Kidd och alla män i besättningen tänker samma tanke, kan jag komma över alla åtta bitar kan jag lista ut vilken bit som saknas och på så sätt hitta skatten.
Råttan från Marsailles, även kallad Månskäran, har precis klivit i land mellan höga klippor
Som spelare väljer man en av de sex besättningsmedlemmarna och en av de sex olika landningsplatserna för att påbörja äventyret. På ön finns båda öppna ytor och smala passager där man riskerar att bli trängd av motspelare. Det finns även platser där man tvingas vada över floder eller hoppa mellan klippor. Att hoppa eller vada tar en hel omgång och om man misslyckas med tärningskastet riskerar man dessutom att svepas med strömmen eller störta ned i en klyfta och hamna på en helt annan plats mot vad man tänkt sig. Målet i den första fasen är att jaga efter de andra piraterna och ta deras kartbitar, antingen genom att skjuta dem eller passa på när de ligger i vattnet och inte kan försvara sig. Blir man sårad i eldstrid får man stå över tre kast innan man är på fötter igen och kan jaga efter de stulna kartbitarna.
Markisen tar sig fram över ett dubbelt vadställe, tidskrävande och lite halvfarligt
När en spelare tillsist har fällt den siste motståndaren och lyckats norpa åt sig alla kartbitar är det dags att pussla ihop kartan och på så sätt lista ut vilken del som saknas, och var skatten följdaktligen är nedgrävd. Spelaren med kartan har nu fem frislag på sig att bege sig i riktning mot skatten och försöka hinna gräva upp den innan alla motspelare tar upp jakten.
Kartbitarna pusslas ihop
När skatten väl är uppgrävd ska den föras tillbaka till den roddbåt där spelaren började utan att någon av motspelarna lyckas ta den. Denna fas blir ganska kaotisk och mycket kan hända. Spelaren som flyr med skatten kan misslyckas att vada och tappar då skatten för att själv driva iväg nedströms, spelaren själv eller någon av motspelarna kan då dragga efter den tappad skatten vilket är minst sagt nervkittlande då vadställena lätt blir flaskhalsar där många skjutglada pirater samlas.
Markisen flyr med skatten mot sin båt, Svullo är hack i häl
Ytterligare ett scenario är att en spelare som fått tag i skatten istället för att följa landvägen försöker fly med hjälp av en flotte. Flotten följer floden som rinner över ön och följer sedan öns sydvästkust innan man kan driva ut på havet och i säkerhet. Under tiden kommer de andra piraterna springa längs stränderna och försöka genskjuta flotten vid vadställena. Blir piraten på flotten nedskjuten driver flotten och skatten vidare själva och då gäller det att någon hinner ikapp den innan den driver ut till havs. Mitt på ön finns till sist även en mörsare från vilken flyktbåtar och flotten kan bombaderas precis innan skatten är förd i säkerhet. Med andra ord är varje tärningsslag viktigt och det är spännande ända in i sista sekund.
Svullo flyr på flotten, Cho Pang och Månskäran står och väntar på att han ska komma inom skotthåll. Ute på ön skymtar även mörsaren
Reglerna är busenkla men tack vare en klurigt konstruerad karta och hur platsen för skatten slumpas fram finns här oändliga möjligheter, att man dessutom kan vara upp till sex stycken spelare är ett stort plus. Efter några rundor med familjen sitter jag och minns min barndoms bataljer och eldstrider på ön och sniffar på mina tennfigursdoftande fingertoppar. Undrar om inte detta var något av en inkörsport till Necromunda och 40K.
Kommentarer
Trackback
