Bera

 

Hösten kom både tidigt och plötsligt i år, med regn mot rutorna gräver jag vidare bland mina gamla brädspel och idag är det dags för 1984 års upplaga av Tjuv och polis.

 

 

Spelets upplägg är enkelt men likväl genialt. En spelare agerar polismakt och övriga spelare tar sig an rollen som bov. Polisen utgår från mitten av spelplanen och förutom att spelaren får tillgång till fler pjäser får polisen även en polisbil som tar sig fram fort längs stadens gator.

 

 

På bilden syns förutom polishuset även spårvagnslinjerna med vars hjälp såväl tjyvar som poliser kan ta sig fram mellan stationerna för att vinna tid. Ovanför polishuset ligger en av stadens banker vilka är målet för tjuvarna. Som tjuv får man välja ett tjuvläste och sedan börjar ett tassande längs gatorna där polisen försöker placera ut sina pjäser vid strategiska platser och tjuvarna väntar på ett bra tillfälle att göra en stöt. Banken på bilden ger ett byte på 20000, vilket är mycket pengar, och längre ut mot kanterna, längre bort från ordningsmakten, finns mindre banker och postkontor som ger ett mindre byte. Bästa tillfället att slå till är strax efter att en annan tjuv slagit till, då polisen alltså redan är upptagen. Hinner man tillbaka till sitt näste är bytet säkrat och polisen kan inte längre gripa dig, blir man gripen hamnar man i finkan och får stå över några slag. 

En en av tjuvarna i färd med att råna ett postkontor i stadens utkant.

 

För varje gripande polisen gör får spelaren en del av bytet och om alla tjuvarna lyckas buras in samtidigt är spelet slut. För tjuvarna gäller det att samla på sig så mycket pengar som möjligt i nästet för att sedan när kusten är klar hämta bytet och fly staden via båt, tåg eller flyg. Om en tjuv lyckas ta sig ombord på låt oss säga ett tåg har polisen en runda på sig att förflytta en av sina pjäser till ett telegrafkontor och därigenom hindra flykten (genom att skicka ett mail som mina barn säger). 

En av tjuvarna har nått fram till hamnen med sitt byte.

 

Jag fick spelet en jul av min farbror, som var polis. Det jag kommer ihåg tydligast var den känsla av svindel jag fick när mina storkusiner packade upp spelet och började förklara reglerna, man kunde gå vart man ville. Jag var van vid spel där man gick från ruta till ruta, ibland fick stå över och ibland fick ett extra slag. Att helt plötsligt ha en hel stad framför sig utan ett tydligt definierat mål var något helt nytt, lite som att gå direkt från Super Mario till GTA. Om man dessutom lägger till det asymmetriska förhållandet mellan tjuvarna och polisen, som alltså följer till viss del olika regler och har olika mål, så var mitt unga intellekt tvingat ganska långt bort från tryggheten och förutsägbarheten i Fia. För att spelet skulle bli riktigt roligt krävdes det en duktig spelare i rollen som polis. Jag kommer ihåg mer än ett parti där polisen koncentrerade sig på att punktmarkera en av tjuvarna och lät de andra spelarna löpa runt fritt bland stadens banker. Men när allting funkade var det hejdlöst roligt, och oförutsägbart. 

 

Under åren har jag återkommit till spelet då och då, och även gjort vissa "förbättringar" eller homebrew som det kanske kallas idag.

 

I asken hittar jag mängder av karaktärsblad med olika bonusar på förmågor som förflyttning, närstrid, dodge och ... ehm ... skuta [sic]. Ingår gör även olika vapen och utrustningskort som förvandlat det gamla hederliga och genuina familjespelet som stämmer ända från 40-talet till, ja något i stil med GTA. Spelet bör dock avnjutas enligt orginalreglerna, möjligen med en förutbestämd målsumma för att underlätta för nya och yngre spelare.