Gundam SD
Sist ut bland julklapparna är en Gundam-byggsats.
Om vi börjar med vad en Gundam är så är det en stor robot med en pilot i, ungefär. Fenomenet Gundam är enormt i Japan och olika serier har gått på TV sedan sent 70-tal och har snurrat iväg och blivit mängder av fristående spin-off-serier, filmer och spel m.m. En av dessa sidoserier är Gundam SD som är en del av Compati Heroes vilket i sin tur är en blandning av olika välkända serier där hjältarna tolkas i en lite sötare version än vanligt med överdrivna proportioner. I vanliga fall kallas detta för chibi men termen SD som står för Super Deformed förekommer också. Om ni ser bilden ovan så har roboten dels ovanligt stort huvud och även ögon som tillåter olika ansiktsuttryck, något som saknas på förlagan.
Några av alla Compati Heroes spel som finns
Gundam byggsatser är en hobby i sig självt och flera hundra modeller har släppts. Förutom modellerna så finns specialfärger och pigmentpulver samt pennor och dekaler att tillgå för att smycka de färdiga modellerna. Det som gör modellerna extra intressanta är att alla delar passas samman utan att lim används. Detta medför att delarna kan plockas isär igen vid behov samt att den färdiga figurens leder är rörliga som på en action-figur.
Instruktionerna är på japanska men är så pass superpedagogiska att man förmodligen reder ut det ändå. Det är makalöst hur välgjutna bitarna är och hur väl de passar ihop. Ledkulorna är tillverkade i ett mjukare material vilket dels gör att modellen är lättare att både montera och plocka isär men det tillåter även en led att stanna i den vinkel man vrider den vilket underlättar posering.
Färdig!
Efter ungefär en och en halv timma är figuren klar. Det utan tvekan pilligaste momentet var klistermärkena som antingen skall passas in på en liten yta eller ännu oftare vikas så att de täcker en utstickande detalj, se till exempel de ljusgröna detaljerna. Med några enkla handgrepp kan figuren med viss demontering nu förvandlas till:
En Core Fighter, vilket är ett litet attack skepp. Efter ytterligare meck och nyttjande av någon specialbit så blir det en:
Core Booster, vilket är en tyngre variant av attack skeppet ämnat för strid mot markmål.
Sammanfattningsvis är det en fröjd att mecka ihop bygget. Gundam modellerna är indelade i olika svårighetsgrader och tanken att beställa hem någon mer avancerad modell känns tilltalande.
Skrivutmaning på anime.se
Jag har tidigare nämnt en skrivartävling på det mycket trevliga forumet anime.se och just nu pågår det en ny tävling. Tävlingen pågår fram till mitten på januari så du hinner både skapa ett konto, bekanta dig med forumet och skriva ihop ett alster tills det är dags. För mer detaljer se: länk
Micro block - Mario
Till att börja med så ska vi reda ut begreppen. Igår skrev jag om systemet Diamond blocks från företaget Loz, idag är det systemet Micro block från BOYU som gäller. Förpackningarna har vissa likheter, som ni ser, och bitarna är lika stora, så gissningsvis är det ett uppköp eller en rebranding i farten. Strunt i det, vidare till bygget.
Något jag inte nämnde så mycket om igår var hur själva byggprocessen gick till, eller hur instruktionerna var utformade. Till att börja med så är det bara "standard"-bitar, d.v.s. fyrkantiga bitar med olika antal pluttar. Själva byggandet efterliknar skulpterande på så sätt att de kantiga bitarna används för att efterlikna organiskt rundade former. Har du spelat Minecraft eller pysslat med pixlar så vet du vad jag pratar om.
Instruktionerna visar inte vad du ska göra steg för steg utan ger dig ett tvätsnitt av varje lager att arbeta utifrån. Vissa steg är ordentligt pilliga och man behöver ha ett visst mått av 3D-tänk för att passa ihop de olika färdigbyggda sektionerna. Det här kräver koncentration och lite tankeverksamhet och slutresultatet blir riktigt trevliga figurer som lämpar sig bättre som prydnad än för lek. Om du söker efter Micro block på Amazon eller liknande finns det gott om figurer från olika filmer och annat samt kända byggnader från hela världen. Ge det en kik.
Diamond blocks - Spiderman
Att Lego är en av de bästa leksakerna och mest uppskattade julklappar någonsin är ingen nyhet, jag kommer ihåg ganska många byggen av episka proportioner som ägt rum under natten till juldagen eller under juldagens morgon. Något jag bara har vaga minnen av var steget från duplo till vanligt Lego, helt plötsligt var alla bitar lite för små för att med klumpiga fingrar manövereras på plats och klämmas åt tills de med ett klick fastnade på rätt plats.
Om du som vuxen vill återuppleva de där första stapplande stegen med ett nytt system så kan Diamond blocks vara något för dig. En klassisk "etta" mäter 5 gånger 4 mm, några vanliga Legobitar är med på bilden som referens. Att säga att det är pillig att bygga är ingen överdrift, bitarna har även en lite större (proportionellt naturligtvis) "ge och ta - zon" jämfört med sin större förlaga. Det är alltså inte självklart att en bit kan passas in mellan två redan utplacerade bitar utan ett bygge bör planeras så att bitarna placeras inifrån och ut, så att säga. Ytterligare något kan nämnas beträffande medföljande instruktioner men det spar jag till nästa figur, återkommer.
God jul
God jul hörni. Det har varit lugnt här ett tag men med anledning av lite av årets julklappar kommer jag återkomma i mellandagarna med en återupplivad feature från bloggens första stapplande steg. Idag nöjer jag mig med att visa en av presenterna som inte kräver montering, stans fräsigaste paraply! Frågan är om jag vågar ha det över ryggen på väg till jobbet eller om någon ringer sheriffen.
Färden till Västern
Färden till Västern är en kinesisk roman från 1500-talet som i asien har en roll liknande den som Odysseen har för oss i europa. Vad jag menar med det är att många av de ingredienser, berättardrag, konflikter, typiska karaktärer och motivationsfaktorer med mera som vi känner igen som typiska för vår kultur återfinns redan i Odysseen, och att det nästan alltid går att hitta en förlaga för en berättelse antingen i Odysseen eller i bibeln. På samma sätt har Färden till Västern inspirerat mängder av verk, inte minst drösvis med anime och manga och TV-spel. Verket är översatt ett antal gånger till svenska och engelska men har då oftast kortats ner, vilket inte är konstigt då orginalet är omfattande. På svenska känner jag till en komplett översättning, gjord av Göran Malmqvist, men då den kom ut i mitten av 90-talet är den svår att få tag på. Jag nöjer mig för tillfället med volym 1: Den Gyllene Cikadan.
Boken har en viss historisk förankring och bygger på berättelser nedtecknade av munken Xuanzang som på 600-talet reste från Kina till Indien för att införskaffa Budistisk-litteratur. Längs vägen har berättelsen vävts samman med folksagor och folktro och förvandlats till en fantastisk berättelse fylld med demoner och gudar inbegripna i häftiga strider.
Bokens första del handlar om hur apan Sun Wukong först föds fram ur en sten och sedan blir ledare för en grupp apor. Han tränas av en munk och vinner på så sätt ofantliga krafter och börjar bli lite för kaxig för sitt eget bästa. Sun Wukong avkräver en havsdrake ett mäktigt vapen, en stav så kan förlängas eller minskas på sin ägares befallning, och med staven i sin hand är han en så mäktig kämpe att till och med gudarna börjar oroas. Sun Wukong bjuds in till himmelen men istället för att sköta sina uppgifter hittar han på lite för många hyss och till slut tvingas Budha själv att ingripa och fängsla apan under ett väldigt berg.
Ett av de gamla träsnitt som åtföljer berättelsen
I nästa del introduceras, efter mycket om och men, munken Tripitaka som får i uppdrag att bege sig västerut för att hämta hem heliga sutror från ett fjärran land. Eftersom Tripitaka inte är mycket till kämpe tvingas han söka medhjälpare längs vägen. Förste medhjälpare blir Sun Wukong och lite senare ansluter sig Zhu Bajie, en före detta general som efter att ha druckit lite för mycket gjorde närmanden på en gudinna och fick lämna himmelen som straff. När har irrade runt lite på lyset dagen efter gick hans skäl vilse och hamnade i en gris. Tripitaka är pacifist och avskyr våld, Sun Wukong har kort stubin och spräcker gärna skallen på den som irriterar honom, Zhu Bajie har en glupande aptit - både vad beträffar mat och kvinnor, tillsammans ska de nu bege sig ut i världen.
Nya karaktärer, platser och strider skildras genom dikter, vilket är ovant men verkligen ger utrymme för fantasin att arbeta. Likt Odysseen eller Iliaden är det ett fasligt återberättande av hänelser vilket kan bli lite träligt, t.ex. kan apan ge sig iväg för att spöa upp en demon och efter att han gjort det berätta i detalj för Tripitaka hur det gick till, något Tripitaka kan ha nytta av, men inte jag som precis läste om det ... Berättelsen är även fylld av för oss obekanta tankar beträffande budismens läror, alkemi, astronomi m.m. och lägg till detta att måttenheter och tidsangivelser ges utifrån kinesiska mått så finns här mycket att klia sig i huvudet över. Å andra sidan är det ju precis det här som gör att boken blir spännande, det är något av en kulturkrock, men är det inte det man är ute efter när man läser en bok. Har du ett åtminstone svalt intresse för myter, legender, asien eller berättande, ge den här boken en chans. Storslagna strider, hejdlös humor, fantastiska vyer och avlägsna magiska platser, inom räckhåll bara genom att slå upp en bok.
Någon gång under det mörka 1900-talet kommer jag ihåg att den här versionen av berättelsens första del gick på TV, någon mer som kommer ihåg?
