Seikima II
Jag fortsätter att tipsa om lite band som förvisso är superkändisar, men som kanske inte är så kända här borta i väst. Nästa band kom jag först i kontakt med via ett famicom-spel, men det är först i och med Youtube som jag flera år senare har kunnat lyssna till bandet Seikima II.
Seikima II har en lång och brokig historia med mer än ett dussin bandmedlemmar som kommit och gått sedan starten 82 fram till att bandet gick in i en portal en minut i midnatt den sista december -99 för att aldrig ses igen ... förens de återförenades för lite jubileumskonserter. Den enda bandmedlemmarna som varit med hela vägen är Demon Kogure som genom åren lett sina akuma, eller demoner, mot målet; att med hjälp av heavy metal bana väg för Satan som skulle ta över världen vid milleniumskiftet.
Demon Kogure, bandets sångare och ständiga medlem
Bandets namn, Seikima II, eller 聖飢魔 II, betyder ungefär helig hungrig demon nummer två. Namnet är också en ordlek då uttalet låter som seikimatsu, eller årtusendets slut. När man ser bandet är det lätt att tänka sig att de är Japans svar på Kiss, vilket inte stämmer helt. Bandets sminkning kommer från den japanska kabuki-teatern med rötter ner till 1600-talet, dock kan man kanske ana att silvermantlar, platådojjorna och nitarna har hämtats från Kiss. Bandet är ett live-band och sångaren Demon Kogure har en slående teatralisk scenpersonlighet som bygger på den mytologi bandet har skapat kring sig själva. Förutom att likt Blackie dricka blod ur avhuggna huvuden kan han även sjunga i falsett medan han står på händer. Bandet men framförallt Kogure har dykt upp i mängder av olika spel, mangor, filmer m.m. och Kogure har gjort sig känd genom att aldrig bryta illusionen genom att framträda utan smink.
Bild från en av bandets konserter, eller Black Masses som de kallas
Rent musikaliskt finns många olika stilar representerade under bandets karriär med många skivor. Jag kommer nämna några av guldkornen och mina personliga favoriter.
Jack the Ripper är inte en cover på Judas Priests låt med samma namn, men det är inte svårt att tänka sig Halford på sång och delar av gitarrsticken kunde vara hämtade direkt från Brittish Steel.
Inget hårdrocksband är komplett utan en låt med titeln Kill the King. Seikima II går till och med så långt att de utmanar Godzilla i att ta sig an det trehövdade monstret Gihdra med låten Kill the King Gihdra. Låten finns med på bandets debutplatta och är en del av en symfoni på fem stycken. Introt och solona hade kunnat vara dueller mellan Kiske och Weikath från Helloween och bitvis hade Udo från Accept kunnat stå för sången.
Sist har vi min absoluta favorit, Big Time Changes. En video som likt W.A.S.P använder filmat material från verkliga strider för att rikta kritik mot makthavare världen över. Också en video från den tiden då det rymdes en berättelse i formatet, och tyvärr även ljudeffekter. Om man undantar sången och bara lyssnar på ljudbilden med ett ovanligt effektivt riff och behagligt 80-tals solo utan utsvävningar och skalor så hade låten passat utmärkt på Dios Holy Diver.
Kommentarer
Trackback
