X Japan
För någon vecka sedan frågade en av mina elever ifall jag inte lyssnade på något annat än sån där konstig japansk musik, ni får lägga till en niondeklassares tonfall och intonation till frågan själva. Visst gör jag det, men rätt mycket japanskt blir det, så varför inte tipsa om några av mina favoritband här.
![[IMG]](http://i708.photobucket.com/albums/ww83/Sakura_MYV_Fan_Girl_1/X-Japan.jpg)
Först ut blir bandet X Japan som förutom att de är riktigt bra även har varit stilbildande och banat väg för många mer moderna band. Bandets sångare, Toshi, och bandets trummis och tillika ledare, Yoshiki, hade några band tillsammans redan när de var små. När de kom upp i tonåren och satsade allt mer på musiken och påbörjade ett nytt projekt efter att ännu ett band gått i graven saknade de ett namn på det nya bandet, de valde att kalla bandet X i väntan på ett bättre namn, men X:et fick stanna kvar.
Yoshiki och Toshi
Efter att ha kämpat sig genom 80-talet kom till slut bandets genombrott med skivan Blue Blood (1989), som lyckligtvis finns på Spotify. Två år senare kom plattan Jealousy, även den finns på Spotify, och ytterligare två år senare kom konceptskivan Art of Life som består av en enda halvtimmeslång låt. Bandets sista skiva kom 1996 då bandet redan slagit av ordentligt på takten då de olika medlemmarna satsade på solokarriärer och andra projekt. 1997 splittrades bandet efter en hejdundrandes avskedsspelning på Tokyo Dome.
Året efter hittades en av bandets två gitarister, Hide, död i ett hotellrum. Den officiella förklaringen var att han hade tagit självmord men en mängd olika teorier om hur hans död inträffat spreds snabbt. Bl.a. Yoshiki har sagt att det var mer troligt att hans död var en olycka till följd av alkoholkonsumtion. Minst tre av bandets fans följde sin idol genom självmord och när Hides bagravning hölls bevistades den av mer än 50.000 fans.
Hide
Förutom musiken så har bandet lämnat avtryck genom sin visuella stil. Influerade av västerlänsk glam-rock kom smink, frisyrer och kläder att bli nästan lika viktigt som musiken. Yoshiki har sagt att den visuella stilen var en del i att uttrycka ett utanförskap från den mer strikta japanska kulturen och musikmarknaden.
Från att från början varit okända till att ha varit rebeller som media vägrade befatta sig med har bandets medlemmar efter att ha sålt miljontals skivor både prisasts av framstående politiker och spelat för själve kejsaren.
Från att från början varit okända till att ha varit rebeller som media vägrade befatta sig med har bandets medlemmar efter att ha sålt miljontals skivor både prisasts av framstående politiker och spelat för själve kejsaren.
Bland bandets låtar finns låtar som låter väldigt mycket 80-tal och inte befinner sig allt för långt bort från amerikansk Glam-Metal i soundet: Easy Fighting Rambling och Desperate Angel t.ex.
Mer imponernade är dock de mer orkestralt uppbyggda låtarna med drag av power balader, såsom Kurenai och Rose of Pain. Värt att notera är att bandet redan 1991 turnerade med full symfoniorkester, och en kyrkorgel.
Favoriterna är nog ändå de riktiga rock-rökarna som Orgasm och Stab in the Back med drag av trash och speed, och naturtligtvis X:
Här har vart lugnt
Naruto Ramune
Sommaren är här och mellan regnskurarna hinner det ibland bli så pass varmt så att det krävs något svalkande. Jag har lite recept på lager som jag tänker ge mig på när det blir lite ledighet på schemat, så i väntan på det nöjer jag mig med lite köpedricka.
Village
Med den svenska sommaren kommer också det svenska sommarvädret. Följdaktligen var det en fullkommligt legitim aktivitet att sitta inne under nationaldagen och spela brädspel.
Spelet Village låter dig styra en familj som börjar med en en enkel bondgård för att sedan sakta men säkert slå sig fram inne i byn där prestigefyllda yrken och rikedomar lockar.
Hemma på gården har du dina familjemedlemmar samlade innan du skickar ut dem i världen, här kan du skörda vete från fälten vilket underlättas om du skaffar dragdjur och plog. Ute runt kanten syns tio moln med timglas i, de representerar den kanske viktigaste mekanismen i spelet, tiden. Många av de olika aktiviteterna i spelet kostar resurser och en av resurserna är just tid. Varje gång du gör något som kostar tid flyttas en markör längs molnen och varje gång du tar dig runt ett helt varv så dör en av dina älsta familjemedlemmar.
När en familjemedlem dör placeras den, beroende på vilket yrke den hade, i byns krönikebok. När boken är full är spelet slut och förutom de poäng man samlat på sig under spelets gång får varje spelare poäng för familjemedlemmar i krönikeboken och familjemedlemmar som innehar en prestigefylld postion inom t.ex. kyrkan eller rådhuset.
Den andra resursen i spelet är de olikfärgade kuberna som förutom att fungera som betalningsmedel även styr vilka aktiviteter du kan ägna dig åt i byn. I början av varje runda slumpas kuberna ut på de olika aktiviteterna. Om man t.ex. vill utnyttja en av förmånenerna i rådhuset tar man först en av kuberna som är placerade där. Ibland leder detta till att man får ägna sig åt aktiviteter man egentligen inte vill, för att få vissa kuber, ibland får man skynda sig för att hinna före en annan spelare till de aktiviteter där det är ont om kuber. På bilden här ovanför finns bara två kuber kvar, en utanför kyrkan och en utanför rådhuset. De är svarta pestkuber och den spelare som tvingas att plocka upp dem får flytta fram tiden för sin familj, så hur försiktig man än är med vilka val man gör så tvingas man till slut att flytta fram tiden.
Den blå spelaren satsar på att ge sig ut i världen på resor, en aktivitet som kan ge vinster både direkt och vid sammanräkningen i slutet av spelet.
Och det är detta som gör spelet intressant, en ständig avvägning av ifall en handling lönar sig för familjen i det långa loppet. Som spelare har man en instinkt att skydda och ta hand om familjemedlemmarna, men här kan det faktiskt löna sig att bringa dem om livet för att få in dem i krönikeboken. Det kan också löna sig att slita ut en första generation i verstäderna för att sedan ha resurser att kunna skicka in en medlem ur andra generationen i politiken. Man behöver dessutom vara vaksam på vad de andra spelarna satsar på då det är lättare att lyckas med en aktivitet om man slipper konkurens. Spelet är riktigt trevligt men krångligt. Det krävs några genomspelningar innan man har riktigt koll på de olika mekanismerna och det är svårt att planera långt i förväg. Så, trots att det krävs lite blädder fram och tillbaka i regelhäftet så är spelet Village perfekt för regninga sommardagar.
