Bera

Dags för en ny påse godis, och inte bara godis, ett spel dessutom.

I rött och gult står det tvärs över paketet "asobou sakana tsuri" - Låt oss spela fiske. Strax över i samma typsnitt står det "hitori demo minna demo tanosh" vilket skulle kunna betyda - "Alla kan spela det, även själva." - Men här gissar jag friskt då jag inte blir klok på hur meningen hänger ihop rent grammatiskt. Under denna information står det dels "sofutokyandi", eller mjukt godis och "gureepu sooda aji" eller vindruvsläsksmak. Förutom de glada barnen som fiskar på bilden finns även lite glada havsvarelser avbildade.

Precis vad de glada djuren säger bjuder på en rejäl utmaning för mina begränsade kunskaper. Den glada fisken säger att "3 shurui no tsurigu de ... nånting" som betyder att man kan göra någonting med tre olika typer av fiskeredskap. Det andra djuret, som skulle kunna vara någon slags sjöborre säger "Umi no nakama-tachi Dorega haitte iruka na?" - som betyder någonting med kompisar i havet som är på väg någonstans, eller konpisar i havet på en delfin, följt av ett frågetecken. Jag har verkligen ingen aning, vilket kan vara nyttigt för en språklärare lite då och då.

På baksidan finns de tre olika fiskeredskapen avbildade. Den gula kallas för "biginaa" d.v.s. nybörjare, den gröna är för "puro" eller proffs och den röda är endast för "tatsujin" eller mästare.

Vi får även en liten bild av de fem bytesdjuren. Från vänster till höger har vi: Ika  -bläckfisk iruka-delfin kani-krabba sakane-fisk och sazae- som är den där mystiska sjöborren. Nu är det nog med språkkrångel och dags att öppna.

En stark sötsliskig doft slår ut ur paketet men klingar av ganska snabbt. I förpackningen ligger ett plasttråg, ett kartongkort med de olika fiskeredskapen och en påse med bytesdjuren, tydligt märkt med "kyandi" så man vet vad det är man ska äta och inte. När jag öppnar påsen med godisarna känns en svag doft av druvjos, men den är inte alls lika stark som då jag öppnade det yttre höljet. Nybörjar- och proffs-spöna är bara att stansa ut men mästarspöt kräver en viss montering och när allt är redo går det inte att notera annat än att det trots allt är ganska lite godis i förpackningen. Men eftersom jag inte tänker pröva på de mesiga nybörjarprylarna utan går direkt på mästarspöt så kan det kanske ändå ta en stund innan jag får provsmaka.

Eller inte, redan på andra försöker lyckas jag kroka en delfin, vilket inte känns helt hundra ur ett etiskt perspektiv, men nog om det. Dags att smaka. Druvan känns direkt, och en fruktig sötma. Det lilla djuret har en lätt seg konsistens men smakar inte särskilt mycket. Likt ett tidigare inlägg påminner smaken mig om tuschpennor från min barndom, vilket i och för sig är trevligt, men inte när jag är inställd på att äta något gott. Njä, de här sparar jag nog tills ungarna kommer hem så får de fiska bäst de vill.

 

Och till sist, magister Beras språkskola, med användbara fraser värda att lägga på minnet:

 

 

ソフトキャンディ - Sofutokyandi - mjukt godis