Bera

Efter att ha spelat ett antal spel i Castlevania-serien så har jag nu tagit mig fram till den innevarande generationen spel. Mirror of Fate är del av Lords of Shadow som i sin tur är en reboot av spelserien. Detta innebär att de förvisso bekanta karaktärerna har en annan bakgrundshistoria och även dyker upp vid lite andra tidspunkter i tidslinjen mot vad man kan förvänta sig, något som blir väldigt tydligt i detta spel men mer om det senare.

 

Det första man lägger märke till med Mirror of Fate är att det är i 3D. Dels att grafiken, till skillnad från tidigare titlar till handhållna system, är byggd av polygoner istället för sprites men också att spelet utnyttjar 3DS:ens 3D-funktion. Perspektivet är fortfarande från sidan likt de tidigare 2D titlarna och effekten blir att man som spelare får se slottet i genomskärning likt ett tittskåp eller ett diorama. Jag tycker 3D-effekten är trevlig och i detta spel ger den mer liv åt slottets skrymslen och vrår. Att alla objekt är i 3D utnytjas även i filmsekvenser och  beroende på omständigheterna kan kameran zooma ut och in för att visa mer eller mindre av rummet du är i. Det hela är en aning ovant till en början, men funkar riktigt bra.

 

Så vidare till själva spelet. I prologen till spelet får vi spela som Gabriel Belmont och när vi lärt oss kontrollerna får vi spela som Simon. Simon har som liten förlorat sina båda föräldrar som följd av Draculas hemskheter och som vuxen beger han sig mot Draculas slott för att utkräva hämnd. På sin väg stöter han på en mystisk svävande mask som visar honom vägen. Förutom alla de vanliga hemskheterna, som mer-men, skelett och flea-men, bor det även en riktigt skruvad leksakttillverkare i slottet. När det börjar köra ihop sig ordentligt och Simon blir attackerad av fler och fler marionett-dockor dyker plötligt Alucard upp för att hjälpa honom och efter en stund får vi som spela som Alucard istället för som Simon. De båda hjältarna lyckas så småningom ta sig fram till Dracula och strida mot honom och ... för att undvika några spoilers är det dags att lungna sig. Jag kan dock nämna att ett tredje kapitel av spelet följer Trevor Belmont och händelser som ligger längre tillbaka i tiden. I slutändan blir det en intressant story som vrider och vänder på den version av Belmont-släkten vi känner till sedan tidigare. Till en början var jag ytterst tveksam över vissa skillnader, men med tanke på hur välberättad storyn blir med sekvenser som överraskar så får jag i slutändan ge tummen upp.

Den mystiska svävande masken leder oss genom spelet och man vet hela tiden vart man ska. Jämför om du vill det öppna Metroid med det mer avgränsade Metroid Fusion. Masken som svävar runt påminner om Navi, eller någon av de andra medhjälparna ur Zelda. Man samlar fortfarande erfarenhet av strider och för varje ny nivå låses en ny attack eller kombo upp. Utöver det kan de olika karaktärerna förbättras genom att hitta kistor som ger en lite längre magi- eller livmätare. Det finns alltså ingen möjlighet att experimentera med olika trollformler, vapen eller utrustning för att därigenom försöka få ett övertag mot slottets invånare. Till viss del förklaras detta av att man som sagt följer fyra olika karaktärer genom spelet, men det känns lite fattigt. För en veteran som mig själv så känns spelet kraftigt neddummat rent spelmekaniskt.

3D istället för 2D. Ambient musik istället för igenkännbara melodier. Kombos istället för utrustning och pussel istället för utforskning. Detta är inte en värdig uppföljare till den långa rad av solida metroidvania-titlar till Nintendos handhållna system, det är ett nytt spel för en ny generation. Om jag slutar jämföra spelet och struntar i på vilket sätt de olika karaktärerna skiljer sig sedan tidigare, så är här kvar ett riktigt trevligt actionspel med intressant story och rikitgt bra röst-skådespeleri. Numer finns spelet även till konsoll och PC så det är inte svårt att få tag på, ge det en chans!