Hur du tränat din drake - Cressida Cowell
För länge sedan bodde vikingaklanen De Håriga Huliganerna på den kalla och blåsiga ön Dräggö. Bara de modigaste krigarna tilläts vara medlemmar av stammen och de som inte höll måttet tvingades i landsförvisning. Hicke Hiskelig Halvulk III är en ung pojke som förbereder sig inför det stora mandomsprovet som visar ifall man är värdig att upptas i klanen eller inte och första steget är att fånga sig en egen drake.
Ledda av den väldige Gape Rapkäft leds pojkarna till ett berg för att genom en grottöppning ta sig in till drakarnas vinteride. Hicke och hans kamrat Fiskfot är inte fullt så entusiastiska som till exempel SlöBjörn och SnorSlödder och Hicke känner ytterligare press eftersom han är hövdingason och förväntas överträffa de andra ynglingarna. Efter några missöden och snedsteg i mörkret väcks hela drak-kolonin och pojkarna tvingas fly ut ur grottan, Hicke lämnar i ett desperat ögonblick över sin nyinfångade Hus-och-hem-drake till Fiskfot och tvingas roffa åt sig en ny mer eller mindre i farten.
Väl i säkerhet visar det sig att Hickes drake inte bara är den minsta draken någon någonsin sett, den är också tandlös och visar inga som helst tendenser att lyda sin nye herre. Att fånga en egen drake är bara första steget, steg två är att träna den inför Tors Dag-Torsdagen då samtliga pojkar tillsammans med sina drakar under pompa och ståt genomgår ett sista prov, och fram till dess måste Hicke få sin drake att lyda honom.
Handlingen är ovanligt oförutsägbar för att vara en äventyrsberättelse för unga och de vanliga klassiska vändningarna uteblir eller snurrar iväg i en helt annan riktning mot vad man kunnat vänta. Bokens stora behållning, för mig som vuxen, är ändå humorn och språket. Att dra paralleller till Strindberg är nog att ta i, men på samma sätt som i t.ex. Röda Rummet får man läsa in karaktärers reaktioner och avsikter mellan raderna. En mer passande jämförelse är nog Frans G. Bengtssons Röde Orm vars språk är både korthugget och "mustigt" på samma gång. Ytterligare ett plus i kanten är alla de illustrationer som med jämna mellanrum förgyller historien ytterligare. Detta är en härligt tokrolig och charmig berättelse om en antihjälte som undviker alla ungdomsböckers klicheer och inkörda mönster.
