Bera

 

 

Det var ett tag sedan och min vana trogen är det dags att plocka upp en av mina favorit features så här på höstkanten , godis.

 

Idag blir det Botan Rice Candy, en liten mjukstart då förpackningen inte bjuder någon japansk text. På omslaget syns på ena sidan ett barn i skumma kläder och på den den andra en blomma och en katt. Det framgår att paketet förutom godiset även innehåller ett klistermärke för barn och hela förpackningen ger ett intryck av att  vara från en svunnen tidsålder, jag gissar att förpackningen har sett likadan ut sedan 60-talet eller kanske ännu längre. Namnet Botan betyder pelargon, tror jag, och jag hoppas att det är just ett namn och inte smaksättningen. 

När skyddsplasten avlägsnats avslöjas ingen doft överhuvudtaget så det är dags att öppna paketet utan vidare reflektion. Förutom klistermärken faller sex stycken portinonsförpackade godisar ur paketet. Efter att plasten avlägsnats tycks ytterligare ett lager plast täcka karamellen, men vid en närmare inspektion visar det sig vara rispapper, som är fullt ätbart och ganska trevligt. 

 

Så, först löses rispapper runt karamellen upp sig i munnen och ger en smak av, ja ,ris. Sakta bryter citrus igenom och när pappret är helt upplöst framträder en tydlig apelsinsmak. Vid en försiktigt tuggning fylls munnen först av en djupare blommig sötma som sedan viker undan för en syrligare citronarom och när den gryniga riskolan lösts upp dröjer sig en lätt parfymerad ton av citrus kvar. Om jag fick bestämma skulle all mat i hela världen komma förpackad i ätbart rispapper.