Bilbo är en av mina absoluta favoritböcker, och kanske den roman jag läst flest gånger. Nyligen har den fått samma behandling som Sagan om ringen med en filmatisering, eller tre, och mycket av magin har tvättats bort med hjälp av specialeffekter och förvanskade karaktärer. Lyckligtvis finns ju boken kvar, och rent av ett spel sedan tiden innan filmatiseringen. Från Alga, utgivet 2001: Bilbo - En hobbits äventyr.
I spelet får var och en av deltagarna spela som en ej namngiven hob och ta sig från Fylket vidare genom Mörkmården, Långa sjön och så vidare tills man nått Smaugs ödemark. Väl där är det dags att försöka norpa åt sig så mycket av Smaugs skatt som möjligt och till sist besegra draken, den spelare som roffar åt sig mest vinner. För att klara detta krävs det att man har samlat på sig både erfarenhet och utrustning längs vägen.
Läs en vers för alverna, fly från spindlar, idka handel vid Långa ajön eller svara på en av Gollums gåtor. Skrin utan gångjärn, nyckel utan lock, gyllene skatt, rymmer det dock.
Grovt räknat finns det fyra olika rutor att landa på. I slutet av varje område finns ett hus där man får stanna och vila upp sig och dit man kan få retirera om man misslyckas i strid mot draken. Det finns rutor där man får plocka till sig en ädelsten, som fungerar som valuta, och Gandalf-rutor där man kan köpa ett slumpvis valt utrustningskort för en ädelsten. Dessutom finns det äventyrsrutor där man har chans att samla ihop värdefulla äventyrspoäng. Varje äventyrskort återger i korthet någon av alla scener ur boken och ibland ombeds du att recitera en av Tolkiens verser efter att ha fått den uppläst bara en gång och ibland får du svara på en av Gollums gåtor. Oftast beskrivs en situation där du antingen kan rädda dig vidare, och få äventyrspoäng, med hjälp av något av Gandalf-korten, eller riskera ett milt straff efter att ha spelat trä-vatten-svärd.
Trä-vatten-svärd är en variant på sten-sax-påse, där trä flyter på vatten, vatten får svärdet att rosta och svärdet klyver trä. Spelaren får helt enkelt spela mot snurran i mitten av bilden och hoppas på att ha turen på sin sida. På bilden syns även spelarbrickan där man håller koll på äventyrspoäng och ädelstenar samt en rad med kort, i detta fallet ett rep, en fackla, Torin och en sköld som medför betydande bonusar under äventyren.
För att sammanfatta så är spelet inte direkt lysande rent spelmekaniskt. En viss strategi ligger i tärningsslagen då två sex-sidiga tärningar kastas för förflyttning och spelaren kan välja på att gå antingen enligt valfri tärning eller enligt totalsumman. För att lyckas i strid mot Smaug krävs det att man har balanserat antalet äventyr och ädelstensinförskaffande så man har gott om båda när man väl är framme. Genom spelet är det dock ytterst sällan man egentligen interagerar med motspelarna och det ska mycket till för att det ska vara spännande in på slutet. Spelets mekanik belönar gärna den spelare som har tur i början och låter övertaget hänga med hela vägen fram till slutet. Trots detta så finns här ett visst mått av Tolkien från en tid innan Peter Jackson fick tolkningsmonopol, som en ivrig läsare av böckerna finns här mängder av referenser och nickar tillbaka till alla de äventyr vår kära Bilbo varit med om, och det känns ovanligt tillfredsställande att kamma in ytterligare några äventyrspoäng genom att upprepa ett av Tolkines kväden eller svara rätt på en av Gollums gåtor. I slutändan så är detta antagligen ett spel som är ämnat för läsare av boken, istället fär att belöna strategi belönar spelet nördighet, and at the end of the day, I say, bring it on!
