Bera

 

2012 kom remaken med samma namn, denna gång med Colin Farrell i huvudrollen. Handlingen föjer Farrells karaktär Douglas Quaid som befinner sig i något av en livskris. Han får avslag på sin befodran och sittar fast i ett montörsjobb med taskiga arbetstider som han dessutom måste pendla till via en hiss genom jordens medelpunkt. På nätterna drömmer han att han är en hjälte med ett viktigt uppdrag som en kontrast till sin vanliga gråa vardag och till slut bestämmer han sig för att gå till företaget Rekal som erbjuder inplanterade minnen. Han blir övertalad att ta ett minne där han är en hemlig agent på ett viktigt uppdrag men när minnet ska planteras stöter de på ett problem, det uppstår en konflikt mellan minnet som håller på att planteras och Quaids egna minnen då han i själva verket redan är en hemlig agent. Förvirrad och osäker på vad som är verklighet eller inte försöker Quaid nu fly undan ordningsmakten som plötsligt är efter honom och längs vägen hittar han fler och fler ledtrådar till vem han verkligen är ... en hemlig agent med ett viktigt uppdrag.

 

Den värld filmen utspelar sig i har upplevt kemiska krig vilket lett till att det numer bara går att leva i delar av Europa och i Australien. The United Federation of Britain styr de australiensiska kolonierna med en järnhand och tillåter arbetare att varje dag pendla genom jorden medelpunkt. En grupp frihetskämpar vill slå sig fria från UFBs styre och bekämpar därför federationen. Quaid befinner sig plötsligt mitt i denna konflikt då han bär på information som i ett slag skulle slå ut hela federationens militära potential. Båda delarna av planeten är överbefolkade och stora delar av filmen utspelar sig antingen i den gigantiska hissanordningen eller i den överlastade arkitektur som utgör de överbefolkade städerna. Jag kan komma på få filmer som både lyckas bygga upp en lika intressant miljö och sedan utnyttja den så väl som här. Rent visuellt påminner filmen mer om Blad Runner än sin förlaga, vilket är naturligt då även den är baserad på ett verk av K. Dick.

 

Colin Farrell gestaltar rollan som Quaid väl och framstår som mer sårbar och förvirrad än han vanligtvis gör och mot slutet av filmen liknar han en yngre Brad Pitt mer än någonsin. Då Len Wiseman är regisör för filmen så är det ingen större förvåning när Kate Beckinsale dyker upp och får ägna större delen av filmen i atletiska närkamper blandat med skjutvapen. Hennes karaktärs roll ersätter 2-3 karaktärer från orginalet och den andra kvinnliga huvudrollen, gestaltad av Jessica Biel, försvinner nästan. Bill Nighy dyker upp i en betydande roll en bit in i filmen men får även han ganska lite skärmtid, tyvärr.

 

Så, hur förhåller sig denna film till förlagan? Många viktiga scener är återskapade nästan rakt av och det finns några fyndiga detaljer som är insmugna som en nick till orginalet (damen i passkontrollen t.ex.). Det faktum att filmen så tydligt fokuseras kring Farrell och Beckinsale ger den en egen dynamik och ger filmen ett annat tempo. Den nya filmen är även skriven för en lägre åldersgräns vilket ger den en helt annan ton än det råa klimat som råder i förlagan. Innan filmen gick upp på bio kommer jag ihåg att många pratade om att denna film skulle ligga närmre novellen än förlagan, men den är tydligt strukturerad efter den första filmen och inkluderar inte detaljer som utomjordingar och resor till mars, vilket otvetydigt för den längre bort från novellen än någonsin. Något jag saknar, även om det finns planteringar, är frågan på slutet; är filmens handling verklig för huvudpersonen eller är den bara ett konstgjort minne. Jag satt in i det längsta och väntade på att remaken skulle göra en extra twist kring filmens centrala begrepp, men det rann liksom ut i sanden. I slutändan är filmen en bra action-rulle med riktigt maffiga miljöer och en god insats från Farrell, men den är inte lika unik som förlagan ... och världen känns inte riktigt komplett utan Michael Ironside.