Bera

 

Dags för lite godis igen. Idag blir det någon slags pastill från Puccho, eller ぷっちょ om man ska följa förpackningens stavning. Vad pastillerna heter står med stora gula bokstäver på tvärsen över förpackningen: あわわわわ, vad det betyder har jag dock ingen aning om. Läser man ut det blir det Awawawawa, kanske är det onomatopoeisk stavning för ljudet man gör när man smaskar i sig godiset? Längst ner i den blå ringen står det ボール ソーダ eller booru sooda vilket i all enkelhet blir läsk-kulor. 

Inuti asken ligger en påse med förvånande stora pastiller, om man ska gå på fingertopskänslan. När förseglingen bryts trillar mycket riktigt ett gäng väl tilltagna pastiller ut, doften finns där men är inte påtaglig. Den närmaste referens jag kan ge är de rosa Ahlgrens-bilarna. Varje pastill är mjölig på ett lätt kristallartat sätt, jag gissar surt pulver, dags att få svar.

Japp, surt, på ett läskaktigt sätt, och bubbligt. När pastillen ligger still på tungan både bubblar det och fräser om den, för att efterlikna kolsyra antar jag. Smaken är en aning basisk bakom citronen ... och plötsligt är det fräsande höljet borta, nu ligger en slät pastill på tungan. Citronen är kvar, och en lätt sötma, jag biter lätt i pastillen och finner att den spricker och efterlämnar förutom flisor en liten tuggvänlig kärna av fruktkola. Om kärnan har någon direkt smak är svårt att avgöra, munnen håller fortfarande på att hämta sig från det bubbliga höljet i början.

 

Njä, smakmässigt ingen hit. Jag har redan smakat och beskrivit ett antal godisarna med Ramune-smak och de har alla varit att föredra framför detta. Det bubbliga höljet ska nog ses som lite av en gimmick som tyvärr döljer den eventuella smak som finns där någonstans.