Ätpinnar
Man kanske inte behöver ha ätpinnar när man äter asiatiskt, men på samma sätt som man plockar fram glöggmuggarna till jul så blir det genast lite trevligare om man omger måltiden med lite mysiga tillbehör. Så, vilka pinnar ska man välja, kan man fråga sig ...
Den första gruppen är enkla träpinnar. Längst upp riktigt gamla lackade pinnar och under dem lite grövre olackade pinnar, även de med med massa år på nacken, 50-tal för att vara exakt. Längst ner enkla engångspinnar från den lokala sushi-baren. Personligen tycker jag att engångspinnarna är lättast att äta med, de är nättare och har en strävare yta vilket underlättar för att få grepp. Problemet är naturligtvis att de är ämnade för just engångsbruk, de slår sig gärna och blir skeva vilket försvårar fattningen. Dessutom medför engångspinnar en inte obetydande belastning på naturen.
Nästa grupp pinnar är onödigt fina pinnar. Längst upp pinnar med motiv från Totoro och nederst i bild ett gåvoset från Japan. Totoro-pinnarna har skåror längst ner för att ge extra grepp, men är fortfarande lite meckiga då de är lackade.
I händelse av besök från kunglighet eller liknande finns även pinnar med pärlemorinläggning, men jag tycker nog ändå att motivet med Mei smäller högst.
Så, när väl lämpliga pinnar har valts ut och införskaffats kommer nästa bekymmer, att lära sig äta med dem. Jag ska inte ens försöka beskriva processen i skrift, men med lite övning så kan alla få i sig sin måltid. Det stora problemet här hemma har varit att förklara för ungarna hur pinnarna ska fattas.
Min första lösning var en low-tech/hemmarfixar/MacGyver-variant. Papperstussen håller gapet öppet och gummibandet får pinnarna att fjädra tillbaka. De funkar, men behöver ständigt korrigeras och i slutändan efterliknar de sättet man äter med pinnar, det lär inte ut det. Så:
Den bästa lösningen blev ett par "lärasigätamedpinnar-pinnar". De utskjutande partierna och mjuka gummiringarna visar tydligt hur pinnarna ska ligga i handen och gångjärnet ser till att de möter varandra när de knips ihop. Pinnarna finns både för barn och vuxna och i både vänster- och högerutförande. Till en början ser de lite lätt överarbetade ut, men de funkar utmärkt.
Kommentarer
Trackback
