Bera

Då var julen och ledigheten över för den här gången. Även julgodiset börjar tryta, förutom den nya Aladdin

asken som lär förbli intakt till följd av högst ifrågasättbara val beträffande nya smaker. Så, istället för att smaska julgodis tar jag en titt i mitt förråd med japan-godis.

 

Idag blir det Ramune från Morinaga, som jämte Meiji har blivit en klar personlig favorit bland godistillverkare. Förpackningen bjuder på försvinnande lite utmaning i form av språk, under Morinagas logotyp står det i all enkelhet ラムネ, eller Ramune. Läsken Ramune har jag redan behandlat här på bloggen och jag har även sprungit på annat ramune-smaksatt godis tidigare. På baksidan av plasthöljet över korken står det あけくち eller ake kuchi vilket jag får till öppen mun. Om det betyder att paketet öppnas där, eller om det är en uppmaning till att vara beredd med munnen öppen när förpackningen öppnas är inte så noga då båda alternativen är fullt rimliga och rent av går att kombinera. Dags att öppna.

 

En söt, ganska mild doft med citrusinslag möter mig på andra sidan korken. Den första associationen jag får är godishalsband snarare än läsk, men friskheten från citrusen känns bekant. Pastillerna är hårda och påminner i sin textur om Coris ramune godis från länken ovan. Dags att smaka.

 

I munnen känns till en början ingen smak alls. Höljet upplevs som en aning mjöligt, samt lite strävt mot tänderna. När pastillen börjar lösas upp dyker citrusen upp tillsammans med en mild sötma, ganska lik en dextrosol. Ganska trevligt i all sin enkelhet och kanske rent av ett alternativ till druvsocker med tanke på att förpackningen torde klara sig bättre i en ficka eller väska under t.ex. en vandring. Enkelt, men gott.