Bera

 

 

 

En serie som jag följt i snart 70 volymer, men ändå inte lyckats skriva något om, är One Piece. Kanske för att det är svårt att riktigt sammanfatta serien. Vi följer piraten Ruffy (i svensk översättning) på hans väg att bli kungen av pirater. Längs vägen stöter han på hejdlöst många riktigt skruvade och skumma skurkar och skaffar dessutom bra många följeslagare till sin besättning. Vart besättningen än lyckas bege sig dras de snabbt in i lokala bryderier och får en central roll i en hel nations eller folks öde. Striderna tar aldrig slut och spänner över flera volymer medan dötiden däremellan rafsas av på några sidor innan nästa skurk dyker upp.

 

Ett centralt begrepp i serien är jävulsfukter som ifall de äts ger den modiga äventyraren oanade krafter. Ruffy har ätit gummifrukten vilket ger honom förmågan att tänja sin kropp till nya proportioner. Den som ätit en frukt förlorar dock sin förmåga att simma, vilket ställer till bekymmer om man är pirat och spenderar den mesta tiden ute på öppet hav. Tidigt under sina äventyr stöter Ruffy på hårdingen Lolonoa Zoro (svensk översättning) som bemästrat tekniken att kunna slåss med tre svärd samtidigt. Han träffar även flickan Nami vars navigationsförmåga är ovärderlig i okända vatten. Därefter blir skaran knasigare och knasigare med en mytoman, en talande ren, en strandraggar-cyborg och ett musikalisk benrangel. När en ny karaktär, vän eller fiende, introduceras irriterar jag mig på hen i ungefär en bok, sen flyter det på och den nya karaktären är en i gänget.

 

Serien bygger på utdragna strider med många vändningar och fylls mellan smockor och hugg av dråplig slap-stick med många running-jokes. Skaparen Eiichiro Oda är en mästare på att fånga rörelse i sina bilder och inkluderar ofta ofantligt många figurer i varje ruta. Serien följer i mångt och mycket samma tradition som Dragon Ball och Naruto med en tallangfull naiv hjälte som lockar till sig både fiender och följeslagare, efter lång träning kan hjälten uppnå ett nytt mäktigare tillstånd och en bit in i serien är det en lucka i tiden då karaktärerna utvecklas och blir något äldre. Jag har inte gjort någon vetenskaplig studie men skulle baserat på hur ofta man stöter på merchendise av diverse serier säga att One Piece verkar vara en lika populär serie som Naruto och Dragon Ball, tätt följt av Bleach. Så vad tycker jag? Jo jag gillar det, men i måttliga mängder. Efter att ett äventyr som spänner över flera volymer är avslutat så dröjer det oftast ett halvår innan jag ger mig på serien igen, och jag kommer nog läsa vidare till slutet.