LasseMajas Detektivbyrå: Brått i Valleby!
För någon med en drös ungar hemma behöver man nog inte förklara vad LasseMajas detektivbyrå är för något. Det finns en lång rad böcker, några filmatiseringar komplett med en hel julkalender samt bok/skiva-kombinationer med mycket musik invävt i mysterierna. Böckerna är välskrivna med många återkommande karaktärer och kluriga gåtor för de båda barndetektiverna att lösa, allt levererat med en tillbakahållen bekväm nivå av humor som passar för både barn och vuxna. Så ... vad händer om det här översätts till formatet sällskapsspel?
Till att börja med får var och en av spelarna välja mellan de spelbara karaktärera Lasse, Maja och Polismästaren. Därefter tilldelas de varsitt mysterium med fyra misstänkta personer och en brottsplats. De misstänkta placeras ut runt stadens ytterkant och det är nu spelarens uppgift att föra alla sina misstänkta tillbaka till brottsplatsen i sällskap med den valda detektiven.
Om man längs vägen väljer att kliva in i någon av byggnaderna och avsluta sin runda där får man dra ett extra spelkort till sin hand som man sedan kan spela ut och därigenom få ett försprång. Korten kan ge dig extra slag, låta en motspelare stå över sin tur m.m. Om du drar ett kort med någon av karaktärerna så får du chansen att flytta denne utöver ditt vanliga drag, detta kan låta dig flytta två av dina pjäser under din runda men det kan också ge dig chansen att flytta motspelarnas pjäser i fel riktning. Så, ibland får man en fördel och ibland möjligheten att sätta käppar i hjultet för de andra spelarna.
Efter några partier med ungarna så tycker jag nog att spelet är riktigt trevligt. Korten utgör en liten verktygslåda som kan användas vid behov och det krävs ett visst mått strategi för att avgöra vilken av dina fem pjäser du ska flytta vid vilket tillfälle. De olika karaktärerna och platserna känns igen från böckerna och spelplanen är välgjord med vridet perspektiv. Hur de misstänkta placeras ut precis i början kan bli avgörande för hur lätt det är att få hem dem, den spelare som ska ta sig till mitten av spelplanen har oftast en fördel över någon som tvingas flytta sina figurer tvärsöver staden till någon undangömd plats ... och så vidare ... Förutom lite småsaker att påpeka och gnälla över så är det framförallt en sak som irriterar mig, spelet innehåller inget element av mysterium. Med tanke på källmaterialet så hade jag förväntat mig något i stil med Cluedo där det faktiskt handlar om att utreda ett brott. Att flytta fem pjäser till ett mål kan rent spelmekaniskt vara intressant och är presenterat i en LasseMajas-förpackning, men spelet hade lika gärna kunnat handla om att springa med kaninungar över en äng på väg hem till boet.
Så ... trots en viss besvikelse över uteblivna mysterier när spelet packades upp och provspelades så har jag efter några rundor börjat uppskatta LassMaja-spelet för vad det är. Spelet är dessutom ovanligt lyckat då man bara är två spelare.
Kommentarer
Trackback
