Bera

I bok 3 får vi, precis som omslaget antyder, lära känna piloten Rei lite mer. Hon verkar ha varit med i projektet sen början och hon har fått en närmre relation med Gendo (Shinjis pappa) än vad Shinji lyckats med. Rei verkar ha ungefär samma sinnelag som Shinji, d.v.s. nattsvart. De finner varandra på sätt och vis, men det är inte riktigt klart ifall de är "vapenbröder", rivaler eller ifall det är deras gemensamma arbetsuppgifter som håller dem samman. 
Striden i denna bok är ödesmättad och efter en smärre kris tvingas Rei och Shinji att lita på varann fullt för att tillsammans kunna rädda hela Japan undan undergång.


Rei Ayanami (bild från animen)

Något som besvärar mig är sexualiseringen av Rei. Vi får se henne naken, visserligen inte i något erotiskt sammanhang, men likväl naken i några sidor. Gör en bildsökning i google på hennes namn så dyker det upp teckningar, bilder på miniatyrer m.m. i diverse poser. Flickebarnet är 14 år i serien, vilket jag tycker blir ganska obehagligt. Än så länge tycker jag inte att serien har gått över gränsen och jag hoppas att den inte gör det, som karaktär är hon nämligen intressant, speciellt i kombination med Shinji.

Om du är debattlysten och känner att objektifieringen av unga flickor i manga är ett viktigt ämne, kila över till anime.se där det förs en intressant debatt som tangerar detta ämne: http://www.anime.se/forum/topic/5322-man-falld-for-barnporrinnehav-pga-mangabilder/

I bok 4 introduceras, precis som omslaget antyder, en 3:e pilot: Asuka Soryu Langley. Till skillnad från Shinji och Rei är hon framåt och karriärslysten. Shinji ser dock snart att den tuffa ytan är en fasad och att det döljer sig ännu en sårbar 14-åring med krånglig familjebild bakom hennes attityd.


Asuka Soryu Langley

Shinji tvingas motvilligt att sammarbeta med Asuka i ännu en viktig strid och man kan väl säga att de båda lär sig av varandra under förberedelserna. Inför kommande volymer hänger det för Shinjis del en lojalitetskonflikt i luften som med tanke på karaktärsutvecklingen kommer att bli spännande. Shinji har även försökt att närma sig sin pappa, men blivit avvisad.

Nu har jag vant mig vid designen på EVA-robotarna och jag slås återigen av hur väl Yoshiyuki lyckas fånga storleken på maskinerna och skurkarna. Vi får även se andra stridsfordon och olika servicefordon i samband med striderna, jag gillar speciellt de fordon som fraktar fram strömkablarna till robotarna och den enorma bössan som fraktas med hjälp av bandvagnar. Även i de övriga bilderna är det en hög detaljnivå, allting känns genomtänkt och noggrant utfört. Allt från fästleder på bygnadsställningar till handtagen på EVA:arnas nödkapslar är noggrant återgivna. Nu är jag helt klart medryckt i denna serie.

I bok 5 sker är det återigen ett tempobyte. Striden i denna bok är kort och utan särskilt mycket action. Istället får vi veta mer om, eller snarare ana, vad som sker i bakgrunden medan piloterna slåss mot fienden. Vi anar att de som ligger bakom organisationen NERV har fler mål än att bara bekämpa omedelbara hot och sista bilden i boken slår an en obehaglig okult ton. Samtidigt har Shinji utvecklats en del, han kommer ihåg saker från sin barndom som förklarar lite om relationen till pappa, han har varit på sitt livs första fest och nääääääästan blivit kysst. Nu när jag vet lite mer om karaktärerna och fått se lite annat än bara strider hoppas jag att det snart brakar lös igen, hoppas på lite pang pang i nästa volym.

Det här inlägget var utlovat igår, men då jag glömt mitt lösenord till photobucket, det gamla Minecraftforumet var nedlagt och det dessutom visade sig när jag väl fick ett nytt lösen till photobucket att bilderna låg på Imageshack, så tog det lite längre tid än väntat.

Hur som helst, back in the day när Minecraft fortfarande var ett litet indiespel få människor visste något om så var jag ganska aktiv. Nu har jag mindre tid över till nöjen men jag har ändå lite gamla bilder som jag kan dela med mig av. Here goes.

*Thump thump*



Saddle up boys!



Here we go.





Det som skiljer mina byggen från många andra är att mina är i skala, därav ser vissa saker ganska märkliga ut, det är t.ex. inte någon slump att AT-ST:n befinner sig ganska långt bak i bilden. Hoppas någon Star Wars / Minecraft-nörd därute uppskattar bilderna. Fortsättning följer på fredag.

Exodus - Julie Bertagna

Med tanke på mitt yrke läser jag med jämna mellanrum en del ungdomslitteratur och denna gång blev det Exodus. I boken får vi följa den 15 åriga flickan Mara Bell som växer upp under enkla förhållanden på ön Wing. Havet runt ön stiger hela tiden och stormar tvingar öborna att leva inomhus stora delar av året. Det mesta av den gamla världen har slukats av havet och öborna ser för varje år hur större och större delar av ön försvinner i vågorna. Mara har en cyberviz, en liten apparat som låter henne fly tillvaron på ön för att ge sig ut i väven, en cybervärld tungt influerad av William Gibson, där hon hittar ledtrådar om den gamla världen. Under en av sina resor möter hon en cyberräv som berättar om väldiga städer byggda för att klara av översvämningarna och med hjälp av denna information lyckas Mara övertyga sina kamrater på ön att lämna sina hem och ge sig ut i båtar för att söka säkerhet i de stora fantastiska städerna.
Maras resa går från ön till ett flytande flyktingläger utanför staden New Mungo, därifrån vidare till Nedandömet, en glömd värld under den nya staden, och till sist in i själva staden. Sista delen av hennes resa får ni läsa om själva.

Berättelsen är ett ambitiöst projekt där vi får stifta bekantskap med många olika folkgrupper, personer och miljöer i en mörk framtid. De olika mötena väcker en hel del moraliska resonemang och frågor som Mara måste ta ställning till, bl.a. tror trädruvarna, ett folk som lever i samklang med naturen i Nedandömet, att hon är utvald att rädda deras folk undan undergång, något som Mara inte är helt bekväm med. Ett återkommande tema är hur olika folkgrupper ser ner på varandra och hur meningslös tillvaron är för de priviligierade jämfört med de som måsta kämpa för sin överlevnad.
Trots att Mara bara är femton och har en begränsad förståelses för sin omvärld för hon ganska avancerade resonemang t.ex. om varför bara män hyllas i historieskrivningen. De flesta resonemangen klaras dock av på några meningar och lämnas sedan, läsaren behöver sällan fråga sig själv vad han eller hon tycker om de frågor som behandlas och moralen känns ganska ofta en aning påklistrad. Detta beror naturligtvis på att boken är riktad till ungdomar men med tanke på bokens längd, 350 sidor, och de många olika miljöerna känns det ändå som om boken kräver en någorlunda avancerad läsare som hade klarat av lite svårare frågeställningar. Om boken istället hade varit uppdelad i två eller tre volymer hade den varit perfekt för även de med lite mindre läsvana.

 

Jag gjorde misstaget att läsa boken översatt till svenska och tyvärr har det smugit sig in lite för många rent språkliga missar. Dessutom fungerar inte riktigt alla ord, jag tänker speciellt på rörelseverben vizza zippa m.m., på svenska. Jag anar även att vissa anagram och ordlekar går oss svenska läsare helt förbi. Hursomhelst: Bokens handling är intressant, huvudpersonen är lite för präktig och de olika miljöerna är intressanta men eftersom att det är ett ganska högt tempo hade jag hellre sett färre, bättre beskriva, miljöer. Likväl kan jag rekommendera boken till yngre läsare som vill läsa något annat än klassiker.   

Det finns två uppföljare till boken, Zenith & Aurora, som jag ev. kommer att läsa, men då blir det på orginalspråk. Jag återkommer.

Författarens hemsida:
http://www.juliebertagna.com/

Manga Monday.
Jag har som sagt ingen vidare koll på hur det går till att blogga, eller vad läsare förväntar sig från en blogg, men: jag har tänkt att ha Manga Monday som en weekly feature. Utöver det blir det nog lite olika mindre projekt, t.ex. kommer det att bli lite Star Wars och Minecraft på fredag, mer om det då.
Hursomhelst...


Bok två breddade perspektivet ganska mycket och visade mer av livet i staden. Shinji, som är sårbar och har svårt för kontakt med andra människor, flyttar ihop med sin överordnade Misato. Misato är tvärtom tanklöst gränslös och hon verkar ha ganska liten förståelse för många sociala konventioner. Från första bokens ödesmättade strid bryter tempot i andra boken av ganska rejält och breddar uttrycket. Misatos tama pingvin Pen Pen och Shinjis klasskompisar bidrar med humor som lättar upp stämmningen, vilket är nödvändigt med tanke på Shinjis ganska deppiga natur.


Kensuke, Toji & Shinji Källa http://www.comicvine.com/toji-suzuhara/29-54624/

Toji påminner mig mycket om stilen i Trigun med många övertydliga ansiktsuttryck och en tuff attityd som inte håller hela vägen. Utan att avslöja för mycket så blir Shinjis nya kamrater direkt involverade i en av Shinjis strider och deras syn på honom förändras. Shinji själv brottas med frågan för vems skull han egentligen slåss och hans mörka natur lyser igenom flertalet tillfällen. 
Jag är mer nyfiken på att läsa vidare efter denna boken än vad jag var efter första. Jag tycker fortfarande att designen av roboten är märklig, hade jag sett bilder av den utanför sitt sammanhang hade jag gissat att det var en skurk och inte en hjälte, men med tanke på Shinjis sårbara personlighet blir det en intressant effekt när han kliver i roboten och synkar upp sitt nervsystem.
Jag återkommer beträffande bok 3.

(Påtal om Trigun så har animen ett riktigt vräkigt intro:
http://www.youtube.com/watch?v=NzHe4U5c5Oc
Tyvärr håller inte avsnitten, enligt mig, samma nivå.)

Jag läste första delen av denna serie igår. Jag har alltid gillat stora robotar och science fiction men än är jag inte helt fångad av denna manga. Shinji, som är huvudpersonen, har levt utan sin pappa sen han var liten och när pappan tar kontakt med honom är det inte för att han vill återuppta kontakten utan för att han vill att hans son ska vara pilot i en ny gigantisk robot. Mangan är snyggt ritad av Yoshiyuki Sadamoto som fångar känslan av att alltig är väldigt stort med sina bilder. Möjligen tycker jag att världen är lite väl steril, förutom huvudpersonen förekommer det inga civila i staden Tokyo 3, vilket kanske får sin förklaring senare. Staden anfalls hursomhellst av en apostel, vad nu det är, en enorm skurk i alla fall och genom hela första boken får man aldrig se denna apostel riktigt klart. Detta gör hotet från apostlarna lagom mystiskt och jag är nyfiken på att läsa vidare. Tyvärr är jag inte lika förtjust i designen på EVA roboten, den påminner mig lite om Samus dräkt i de senare Metroid-spelen och ser inte ut som om den är så stor som den är i serien. Hur som helst, jag läser vidare för att se vad jag tycker om del två, jag återkommer.

/Bera

Hej världen, det är jag som är Bera.
Jag är välutbildad, har fru och barn och hus, ett bra jobb o.s.v. Meeen, i smyg är jag en riktig nörd. Eftersom jag är smygnörd har jag inga nöriga polare att diskutera nördiga saker med så därav denna blogg. Jag har aldrig bloggat tidigare och inte heller följt några bloggar, så jag är inte helt bekväm med detta forum än. Kortfattat tänker jag dela med mig av erfarenheter från manga, anime, böcker, dataspel, filmer, mat m.m. Vi får se om det är någon som hittar hit och finner mina tankar intressanta.

/Bera