Bera

 

Jag fortsätter där jag lämnade av igår. Nästa paket i påsen är påfallande lila, i ena hörnet skymtar en druvklase och blicken fångas framförallt av en hjälmprydd figur ute till vänster. De tecken jag kan tyda är 30%, vilket möjligen kan benämna vindruvshalten, samt texten Bandai nere till höger. Det Bandai jag känner till är ett datorspelsföretag och jag håller det inte för otroligt att figuren ute till vänster föreställer en figur ur något spel. Figuren påminner om en Kamen Rider, maskerade hjältar i en japansk serie från 70-talet som legat förlaga till Power Rangers. Efter en snabbgoogling visar det sig att ett företag med namnet Bandai har licens att tillverka Power Rangers leksaker så mina gissningar är nog inte så dumma. Nu öppnar jag.

 

Ut ur föpackningen kommer en kraftig doft och genom en av Prousts minnestunnlar faller jag 25 år tillbaka i tiden och landar i min då bästa kompis Kimmes pojkrum. Han visar mig en lila tuschpenna och lossar hemlighetsfullt på korken för att sedan sticka den under min näsa. Pennan luktade vindruvor, den gula luktade annanas och den bruna kokos, de andra minns jag inte. Lysande idé förresten, pennor som luktar gott, jag kom alltid hem från Kimme med grafitti på näsan.

 

Nere i hörnet av den inre plastförpackningen står det Hurricane Style, jag antar att det är en referens till figuren på omslaget snarare än till smaken. Konsistensen är påfallande lik papegojan från igår, men något lättare att lossa ur formen, och motiven på bitarna är dels hjälmen från paketet och något slags vapen, vidare till smaktestet.

 

Det är ingen tvekan om att de här bitarna innehåller riktig fruktsaft. En skön mild sötma sprider sig i munnen och djupare toner av rödvin dröjer sig kvar ute i kinderna, det här är gott. Likt godiset jag åt igår slås jag av hur olik smaken är från lukten. Det sista paketet ur leveransen öppnar jag imorgon, kom tillbaka då.