Bera

(Bilder hämtade från palgn.com.au)

 

Efter att ha kämpat mig fram till Dracula i det första castlevania spelet har jag nu gett mig i kast med Castelvania the Adventure till Game Boy. Spelet släpptes 1989, samma år som Game Boy, i Japan och amerikat och sent på hösten året efter här hemma i Europa.

 

Jämfört med de flesta tidiga GB-spel så överraskade Castlevania med förvånansvärt bra grafik. Med tanke på den mycket begränsade paletten ser spelet fortfarande bra ut med detaljerade modeller, texturer som undviker att vara gyttriga samt stämningsfulla bakgrunder. Även ljudet utnytjade ljudchipet i GB maximalt med mängder av stereo i musiken.

 

 

Spelet spänner över fyra banor där varje bana avslutas med en boss, för att klara detta har du fått tre liv, när de är slut är det tillbaka till början. Piskan är det enda vapnet du har till ditt förfogande men den går att uppgradera två gånger, första uppgraderingen gör piskan längre och den andra ger dig förmågan att skjuta eldbollar.

 

Spelet är svårt, men inte på ett bra sätt. Det behöver inte vara så värst mycket på skärmen samtidigt för att spelet ska sega ner sig och när detta händer blir kontrollen, som är seg till att börja med, hopplös. Spelet är rikt på plattformselement, speciellt bana 3, men tyngdkraften verkar vara 3-4 gånger starkare i spelet än i verkligheten så trots många goda ideér blir plattformssektionerna hopplösa. Även de två sista bossarna är ordentligt besvärliga tillföljd av den dåliga kontrollen, för tro det eller ej, det är faktiskt svårt och kräver en ansträngning att vända sig om.

 

Sammanfattningsvis så är spelet snyggt, men svårt av fel anledningar. Eftersom Castlevania - Mirror of Fate släpptes i fredags så har jag lite annat att sätta tänderna i nu. Jag återkommer.