Bera

Spel, böcker, mat och lite annat.

Castlevania: Curse of Darkness

Som jag skrev i inlägget om Lament of Innocence så var jag inte överdrivet impad av Castlevanias första försök på PlayStation2, men jag såg potential. Eftersom spelet dessutom föregicks av en manga som presenterade karaktärerna så var jag mer än laddad att ge mig på denna titel.

 

I spelet iklär vi oss rollen som Hector, en Devil forge master, vilket innebär att han kan använda sig av så kallade Innocent Devils vilka är ett slags följeslagare. Eftersom Hector inte är en Bellmont så nyttjar han inte en piska utan en bred repertoar av olika vapen såsom yxor, spjut och svärd. Spelet är byggt i samma motor som sin föregångare och delar därför samma stridssystem, men här är det betydligt mer finess och variatition.

 

Fienderna som man besegrar lämnar efter sig olika material, eller råvaror, av vilka man kan konstruera nya vapen och rustningsdelar. På sina ställen hittar man även riktigt ovanliga resurser som man tänker extra innan man använder. Att bygga ny utrustning inbjuder till att man experimenterar med de olika vapnen som alla har sina fördelar och nackdelar och olika combos. Mot stora långsamma fiender funkar en stridshammare utmärkt då den leverar mängder med skada samt att den kan bryta igenom även när fienden blockerar. Möter man däremot en snabb fiende som svävar undan från dig eller teleporterar sig krävs det något snabbt som en värja för att hinna få in smällarna tillräckligt fort.

Hector svingar en stridyxa, stor och långsamt men som gör mycket skada.

 

Till en början kändes de olika vapnen dock lite ensidiga då Hector inte har tillgång till någon magi eller några sekundära vapen. Detta löser sig dock snart när man börjar samla på sig de olika förljeslagarna i spelet. Följeslagarna stiger i nivå likt du själv och får nya egenskaper och attacker längs vägen. Dessutom kan följeslagarna utvcklas till nya former beroende på vilket vapen du använder. Det är inte så avlägset att dra paralleller til Pokémon och tillsammans med de olika vapnen erbjuder följeslagarna med sina olika egenskaper och olika former gott om utrymme att experimentera för att hitta de olika fiendernas svaga punkter.

En mage-innocent devil uppe till höger, expert på magiattacker. Ej att förväxla med Orco från He-man.

 

Den kanske viktigaste nya egenskapen hos Hector är ändå förmågan att kunna kontrollera kameran, något som var ett stort problem i föregångaren. Banorna erbjuder betydligt fler undangömda hemligheter och platser att upptäcka och spelet känns betydligt närmare Symphony of The Night med mängder av skrymslen och vrår att utforska.

 

Ytterligare ett stort plus-tecken är de många filmsekvenserna som förutom riktigt fräsiga actionscener har bra röstskådespelare och där karaktärerna är riktigt välgjorda både vad beträffar läpprörelser och ansiktsuttryck. Jag brukar ju skriva att storyn inte intresserar mig nämnvärt i dessa spel, men här rycks jag med. Dels på grund av mangan så klart men jag tror främst på grund av hur spelet är byggt runt karaktärerna på ett tydligare sätt än tidigare titlar.

Dracula och Hector talar ut innan den saftiga slutstriden.

 

 

Jag skulle kunna fortsätta en bra stund med att beskriva olika strider eller andra höjdpunkter men jag tror ni börjar fatta grejen vid det här laget. Spelet är riktigt bra och trots att jag länge varit en motståndare till 3D i klassiska spelserier så får jag säga att spelet klarar av att erbjuda scener som inte hade gått att återskapa i 2D. Detta blev för mig både en favorit i serien och på konsollen ifråga och jag har lätt pumpat i det dubbla antalet timmar i spelet mot vad jag brukar. Just det, musiken är riktigt bra uppanpå allt det andra. Har du inte spelat detta spel än så är det nog dags, Castlevania-fan eller ej.

 

 

 

 

 

Jag spelade det här till Xbox för 6-7 år sedan, men fastnade och tröttnade när jag försökte ta mig upp genom "Tower of Evermore". Jag spelade inte klart detta, min Xbox gick sönder innan jag hann återfå suget och jag sålde senare mina spel till konsolen.
PS2-versionen verkar rätt billig och lätt att få tag på, så jag kan nog unna mig ex nu när jag inte har någon tenta att tänka på.

För att komma till Tower of Evermore så måste man först ta sig upp genom det 50 våningar höga Tower of Eternity i Forest of Jigramunt. När man är uppe på toppen så ska man använda en "Innocent Devil" (Bird) med förmågan "Long Gilde" för att komma till Tower of Evermore, där motsåndet är mycket tuffare.