Bera

 

 

Remaken kom förra året (2014) och redan efter några sekunder sitter jag och gapar av förvåning då MGM-lejonet inte ryter utan ger ifrån sig en serie "bluddranden". De märkliga ljuden visar sig komma från Samuel L. Jackson som värmer upp inför en patos-tyngd moralpredikan om fördelarna med robotar på gatorna istället för poliser. Jacksons karaktär, Pat Novak, har samma funktion som nyhetsuppläsarna i förlagan och ger snabbt tittaren en inblick i tidsandan filmen skildrar. Fler stora skådespelare dyker snart upp i form av Michael Keaton och Gary Oldman som här spelar far och son som tillsammans har ledande roller inom företaget Omni Corp. Sonen, Keaton, vill få ut sina robotar på gatan och därigenom kamma hem stora summor pengar. Fadern, Oldman, är mer intresserad av att använda tekniken de har utvecklat till att framställa funktionella proteser för att hjälpa människor. Dynamiken dem emellan är naturlig och lysande.

 

Samtigt får vi följa poliserna Murphy och Lewis som är på vippen att avslöja en vapenaffär som går att spåra hela vägen tillbaka till polishuset. När skurkarna förstår vad som är i görningen bestämmer de sig för att röja Murphy, spelad av Joel Kinnaman, ur vägen och planterar en bomb i hans bil. En svårt sarjad polis är precis vad Omni Corp. behöver, de räddar livet på Murphy genom att bygga in honom i en robot-kropp. Tanken är att en robot som delsvis är människa ska visa hur effektiva robotar är vid brottsbekämpning och en stor PR-kampanj dras igång kring den nya polisen: Robocop.

 

Så långt känner vi igen handlingen från förlagan men härifrån och ut väljer remaken en annan väg. Förlagan hade sloganen "50% människa, 50% maskin, 100% snut" (eller något i den stilen) och denna slogan hade passat bättre på remaken. Betydligt mer tid ägnas åt att visa hur Robocops mänskliga och maskinella sidor står i konflikt, hur Murphys familj upplever förändringen och de etiska aspekterna på att hantera ett människoliv som en maskin. De här, mer känslomässiga, delarna bärs av Oldman och Abbie Cornish som spelar Murphys fru och även om denna problematik fanns med i förlagan får den här mer djup. Kinnamans rolltolkning är ... inte lysande. Ibland funkar det bra, ibland inte. Jag har svårt att egentligen känna något för karaktären Murphy, och jag är rädd att det beror på Kinnamans tolkning.

 

Liksom Total Recall är denna film en omtolkning med en lägre åldersgräns i åtanke. Precis i början av filmen finns några scener som är råa, men efter det är det en action-rulle. Den utdragna, spänningsfyllda, flykten undan ED-209 som i förlagan för tankarna till slasher-genren är här utbytt mot fräsig action mot en drös 209or som mer än någonting påminner om spelet Vanquish. Ett gäng referenser till förlagan är insmugna i form av de klassiska replikerna och orginaldräkten skymtar förbi som hastigast under ett planeringsmöte. Det pampiga ledtemat används vid två tillfällen vilket lånar remaken en del av fölagans tyngd. I slutändan funkar filmen hyfsat med goda skådespelarinsatser från de stora namnen, men all magi som omgav karaktären Robocop i förlagan saknas.