Bera

Jag tror jag gick igenom samma resa som de flesta. Lucas sålde till Disney - tumme ner. Ny film på gång - hur bra kan den vara. Missnöjet efter volym 1-3 gnager i nörd-hjärtat men va katten, man kan ju slå en kik på trailern bara för att ... mind blown!

 

Efter första teasern gick mina förväntningar från att vara i botten till att vara skyhöga. Allting verkade vara precis rätt och när jag fick syn på Abrams namn kändes det hoppfullt. Abrams nytolkning av Star Trek är mycket kompetent och känns modern men samtidigt mycket trogen sin förlaga. Medan Star Trek bygger på en respekt för vetenskap och teknologi kräver Star Wars en förtrogenhet med mytologi och mystik, som saknades i del 1-3, vilket Abrams visat prov på i Ship of Theseus. Sen ungefär en månad tillbaka har jag undvikit artiklar och spekulationer kring filmen för att gå in i salongen med så öppet sinne som möjligt, och idag var premiären.

 

 

Redan under filmens första minuter sätts tonen. Den här filmen är mörkare och bär på en tyngd som serien tidigare bara nått upp till under sina avgörande ögonblick. Striderna är inga spektakel fyllda av järva hjältar som skuttar genom en lördagsmatiné - här är stämmningen ödesmättad och konflikten känns både nära och bitter. Efter Imperiets fall har en ny sammanslutning; The New Order, gripit makten och de är ute efter en datafil som innehåller koordinater till den plats där Luke Skywalker befinner sig. Planerna placeras i en droid som skickas ut i ödemarken i hopp om att finna motståndsrörelsen.

 

Ganska snart träffar vi Rey, en ung kvinna som samlar föremål hon kan sälja ur vrak från det senaste kriget. Hennes presentation för tankarna till Miyazakis Nausicaä och hennes karaktär påminner om Katniss från hungerspelen. Hon står på sina egna ben, löser problem utan någons hjälp och är trots sin unga ålder redan härdad av ett hårt liv. Filmens andre huvudperson är Finn som avvikit från stormtruppernas led och nu flyr för sitt liv efter att ha insett att han befinner sig på fel sida i kriget. Tillsammans tar de med sig droiden BB8 för att söka efter motståndsrörelsen.

 

Därefter följer en sjuhelsikes resa genom galaxen. Det är gott om referenser och reveals som värmer i hjärtat på ett inbitet fan. Även om miljöerna är nya speglar de platserna ur A New Hope både tematiskt och ner på kompositionsnivå. Abrams briljerar i att bygga handlingen kring karaktärerna och de inre konflikter de bär på och stora delar av handlingen förmedlas genom dialog där skådespelarnas ansikten är tätt inzommade med personen de talar med i förgrunden. Aldrig tidigare har Star Wars varit så driven av de människor serien faktiskt handlar om som här. I sammanhanget ska också nämnas att textningen är lagd i ett eget 3D-lager i kompositionen vilket jag aldrig sett tidigare, vilket gör den tilltalade skådespelaren i klippet ännu mer närvarande.

 

 

Allt man kan vänta sig från serien finns här. Tempot och handlingen är tydligt strukturerat runt A New Hope och näst intill tangerar en remake. Luftstriderna utspelar sig främst över mark med fantastiska tracking-shots och ljussabel-bataljerna låter vänta på sig istället för att överanvändas. Utan att avslöja några detaljer så är den sista sabelstriden något av det mest enastående jag sett där ljusstättningen och partiklar skänker plasmaklingorna en realism och en verkansgrad som saknar motstycke. Abrams använder sig, som förväntat, av linsöverstrålning men ger ändå filmen en ny look iställer för att återanvända knepen från Star Trek.

 

Från produktionen har det varit tydligt att filmens huvudfokus är en ny grupp hjältar som stöds av de tidigare karaktärerna, men efter att ha sett filmen vill jag hävda att denna film introducerar nya karaktärer medan Han Solo är stjärnan. Har man läst några av böckerna som skildrar tiden efter Return of the Jedi vet man ungefär vad man ska vänta sig och även fasst förvecklingarna i handlingen är förutsägbara så fungerar de väl och upplevs som rimliga.

 

Om jag ska peta i detaljer och hitta något negativt att säga om filmen så är det The Dark Side som jag vill gnälla lite över. Kopplingarna till nazisternas retorik och propaganda är tydligare än någonsin, men det saknas tyngd i karaktärerna. Jag saknar en mystisk super-skurk. The New Order framstår som aristokratisk och elitistisk som sig bör, men saknar mystiken. Jag får hejda mig för att inte avsölja några detaljer, men nöjer mig med att säga att filmen gör tvärt om: Den avslöjar för mycket. När ni sett den förstår ni vad jag menar.

 

Normbrytande karaktärer med en stark handling bygd kring inre konflikter, tydligt riktad mot en äldre publik, jädrar va bra!