Bera

Tjenis, tänkte bara kolla läget lite med er nu när det är nytt år och sånt trams. Det har varit ganska lite tid till bloggerier från min sida de sista månaderna men jag har inte lagt av. På gång är mer godis, mer Castlevania (vilket tar en jädra tid för att jag blir apfrustrerad på spelet jag försöker ta mig igenom just nu) samt någon bok.

 

Frågan är vad ifall jag missar något, saknar ni något som jag har utlovat eller glömt bort, eller finns det tips på något jag borde kika närmare på? Hör gärna av er i så fall och ha det bra.

Längst upp står det AMIAYA "Kameraapuri ga moraeru", vilket betyder: skaffa kamera-appen. AMIAYA är en japansk sockersöt elektropop-duo bestående av systrarna Ami och Aya, om du är nyfiken finns de att lyssna på här. Systrarnas app "kawaiicamera" får man veta lite mer om om man vänder på paketet.

Om man går in på adressen skickas man vidare till appstore men där kommer man inte längre. Kanske finns det någon form av regionslåsning, vad vet jag. I slutändan skulle nog japanska tonårsflickor som lyssnar på electropop ändå vara måttligt intresserade av mina godisbilder ... så lika bra är väl det.

 

I T:et på Toppo står det "totsupo", vilket jag tror är den japanska stavningen för just Toppo. l högra hörnet står det "Saigomade choko tappuri" som betyder rikligt med choklad ända till slutet, typ. På produktens hemsida finns för den intresserade lite söta chokladpinne-figurer och en mängder av prylar med produktens maskot, väl värd en kik.

 

När man väl tagit sig in i paketet är pinnarna förpackade i två innerförpackningar, än finns det ingen tydlig doft. Så, nästa steg blir att öppna den ena innerförpackningen.

Och där kom doften, kraftigt söt, men med lite mustig choklad i botten. De första tankarna går till sån där chokladsås på tub som står bland strösslet brevid glasskylen i affären. Pinnarna är i gott skick, vilket inte är självklart när de åkt över halva världen, men de är påfallande färglösa och grådassiga, inte alls som de glada gubbarna på produktens hemsida, påminner lite om blyertspennor faktiskt. Det viktigaste är ju dock smaken.

 

Torrt, kartongigt, en aning choklad någonstans. Inte i närheten av lika söt som doften, vilket är positivt. I slutändan ganska tråkigt, ungefär som Pocky men tråkigare. Pinnarna är fortfarande goda, och skulle passa till glass, men för sig själva är de inte mycket mer äm ok ...

 

 

 カメラアプリ "kameraapuri" = kamera-app

 

Över bilden på papegojan står det "Odekake Kyoro Chanzu kan deta!", vilket jag tror betyder ungefär Kyoro Chan's låda är ute nu ... men det är inget jag tar gift på. Om någon av er har lite bättre knas på språket så är det fritt fram att bidra med lite rättningshjälp. Ett rimligt antagande är att maskoten heter Kyoro och att förpackningen innehåller jordgubbschokladbollar och att vi får lite reklam för en ny låda som nyligen släppts i handeln. Hur som helst, vidare till öppningen.

 

Efter att ha avlägsnat plasten möts jag av en förvånande naturligt gräddig och bärig doft. Liksom vid tidigare godisöppningar så är doften påfallande stark, och behaglig., trots en viss nästäppa. Nu öppnar jag paketet!

 

Paketet öppnas via Kyoros näbb, tydligt märkt med texten "kuchibashi", vilket betyder just näbb. Ut rullar ett gäng rosa kulor, aningen större än väntat tillsammans med en chokladdoft. Nu in i munnen.

 

Vitchoklad, är det första intrycket, ytterhöljet smälter långsamt undan och plötsligt förnimms en våg av nyplockade bär längst bak i gommen. Pastillen smälter och avslöjar en liten kärna av puffat ris. Efter att ha ätit tre bollar med andakt kvarstår det slutgiltiga testet, att moffa i sig en näve, och här briljerar Kyoros chokladbollar. Munnen blir inte täckt med en klabbig yta, den vita chokladen blir inte för söt och det puffade riset erbjuder ett trevligt tuggmotstånd. Det här var smaskigt.

 

Och till sist, magister Beras språkskola, med användbara fraser värda att lägga på minnet:

 

 

ホワイト チョコ "howaito choko" = vitchoklad