Choklad, stevia och fairtrade
Idag när jag handlade i min vanliga matbutik sprang jag på några tillsynes oansenliga chokladbitar som på en rad punkter fångade mitt intresse. Dels var smakkombinationerna intressanta, dels var de rättvisemärkta och dels innehöll de stevia.
Om vi börjar med smakkombinationerna så har det hänt något bland chokladtillverkarna sedan den mörkachokladvågen ebbat ut. Smakkombinationerna börjar bli löjliga och liknar mer en kemilåda än något ämnat för förtäring. Vi kan ta något exempel: Knäckbitar, inget konstigt med det, och chilli, vilket var lite banbrytande och intressant en gång i tiden, kankse funkar var för sig. Men samtidigt? Njä, och varför inte slänga i lite aloevera eller gunabana eller någon annan frukt ingen har hört talas om tidigare. Framåt jul kan vi nog köpa vitchoklad med ... hmmm ... polkagris och sparris, samt krisp av cederträrökta olivkärnor marinerade i kolibritungor. Nej, de här bitarna är smaksatta med bär och frön, inget tjafs här inte.
Rättvisemärkning hörde jag om för första gången någon gång på 90-talet då man bara kunde hitta märkningen på några få produkter i specialbutiker. Sedan dess har jag varit med och anordnat informationsträffar och varit runt i olika ungdomsgrupper och skolklasser och berättat om varför märkningen är viktig. Jag ska inte bli långrandig utan i tre korta punkter peka på fördelarna med rättvisemärkning.
1. Arbetarna, som odlar, skördar och packar t.ex. kakao, får en skälig lön för sitt arbete och lyfts över gränsen för extrem fattigdom.
2. Mindre gifter används genom hela processen. Detta innebär att du får i dig mindre besprutningsmedel av att äta t.ex. en banan. Viktigare är att arbetare slipper hantera fruktansvärda besprutningsmedel som är kraftigt cancerframkallande och ger upphov till fosterskador och skador i lungor och på hud m.m.
3. Förutom att mer pengar betalas ut i löner läggs en pott vid sidan av som odlare och andra arbetare får ta del av kollektivt. Pengarna kan bl.a. användas till att borra brunnar och ge tillgång till rent vatten, eller användas till att bygga skolhus och anornda undervsining för både barn och vuxna. Denna pott och det sammarbete som krävs för att nyttja pengarna har på många håll lagt grunden för en demokratiseringsprocess som i förlängningen leder till att många fattiga arbetare världen över ges verktyg att på politisk nivå förbättra sina levnadsförhållande.
Så kortfattat: Köp rättvisemärkta produkter! Mer information hittar du hos Fairtrade sverige. De produkter du ska tänka extra på är kaffe, bananer och choklad. Märkningen finns numer i alla större matbutiker och om du inte hittar det du söker kan butiken ta hem det.
Första gången jag hörde om stevia var faktiskt här på bloggen då en av de flitigaste läsarna, Rickard, berättade lite om det och jag har hållit utkik efter produkter som innnehåller stevia sedan dess. Växten stevia kommer ursprungligen från sydamerika där den länge har använts i medicinalsyfte och som sötning i t.ex. yerba-mate te. Sedan resten av världen fått upp ögonen för växten så har de gröna små plantorna väckt både intresse och debatt. I Japan har stevia använts som sötning sedan 70-talet och finns i en mängd olika produkter. Här borta i väst har det tagit längre tid för plantan att slå igenom. En del av motståndet verkar ha kommit från politiskt håll i ett försök att skydda sockermarknaden och tillverkare av andra sötningsmedel. Men, röster höjdes och undersökningar gjordes och idag är de söta ämnena i växten tillåtna i livsmedel både i EU och amerikat. När de söta ämnena är utvunna ur växten är de 300 ggr sötare än socker och någon droppe kan alltså användas istället för en näve strösocker, så vill man minska intaget av kolhydrater så är stevia en god idé. Vidare underökningar verkar kunna antyda att de söta ämnena rent av har en rad hälsofrämjande effekter och om något år bör det finnas betydligt mer forskning att tillgå i ämnet.
Så, hur smakar då chokladen. I korthet, gott! Sötman är annorlunda och svår att förklara, den är inte lika påtaglig men man saknar heller inte sötman ur smakbilden. Framförallt så hänger en rund sötma kvar längre i munnen och blir en del av eftersmaken snarare än en skarp ton precis i början. Jag kommer fortsätta att hålla ögonen öppna efter steviaprodukter.
Dinosauriernas Glömda Dal
För länge länge sedan, 1985 för att vara mer specifik, långt innan det stod ett Nintendo i varje hem och långt innan TV-spel skröt med att vara i 3D kunde brädspel i 3D väcka äventyrslustan och nyfikenheten hos barn som var trötta på Uno och Fia. Från Alga: Dinosauriernas Glömda Dal.
Djupt in i sydamerikas djungler ligger ett Inkatempel fyllt med skatter och ditt jobb är att leda en expedition av järva äventyrare på jakt efter skatten. På vägen finns det dock ett antal faror som kräver både tur och strategi för att klara sig undan.
Närmast hitåt i bild finns ingången till dalen, här får expeditionsmedlemmarna börja sin farofyllda färd och det är även hit skatterna ska transporteras för att föras i säkerhet. Längst bort i bild ligger templet med guldskatten ... eller ett Brio lokstall eftersom kartongtemplet har gått förlorat sedan 1985. På vägen dit tvingas du ta dig förbi:
Floden, som bara kan korsas säkert vid några få vadplatser. Ifall vägen är blockerad kan man vada genom strömmen men förlorar då dyrbar tid och riskerar att bli ikapphunnen av en dinosaurie som inte begränsas i rörlighet av vattenströmmarna.
Spelet är kaotiskt och oförutsägbart, på ett bra sätt. I regelhäftet framgår att det är mer än möjligt att ingen av spelarna når målet utan blir uppätna på vägen. Hoten känns påtagliga hela vägen och ju fler spelare man är, ju mer hinner hända innan det är ens tur igen. Som spelare finns det vissa avvägningar att göra. Man kan fokusera på två expeditionsmedlemmar eller ha med sig alla fyra samtidigt. Man kan skynda sig mot templet eller smyga runt vid de få vadställena i hopp om att kunna norpa åt sig skatter som andra spelare blivit av med då de fångats av dinosaurier m.m. Regelhäftet erbjuder även lite valfria regelförslag som kan göra spelet antingen enklare eller svårare.
Träsket och träskmonstret, då och då går någon i patrullen vilse och trillar i träsket (de gröna rutorna). Väl där kan man inte göra annat än att långsamt plaska framåt en ruta i taget för att ta sig till en av två rutor där det går att kravla sig upp, om inte monstret hinner ikapp dig och äter upp dig.
Lava, som sakta rinner längs vulkanens sluttning tills den når marken och sprider sig med väldig fart. När lavaflödet väl nått ner i dalen kan det på mycket kort tid blockera framkomsten på hela östra spelplanen och fånga såväl skräcködlor som spelare.
I början på varje runda drar innevarande spelare ett händelsekort och kan få flytta träskmonstret eller lägga ut lavamarkörer. Den vanligaste händelsen är att man får flytta ödlorna bort från sig själv och kanske rent av bussa dem på en motspelare. Har man otur går en av gubbarna vilse i träsket eller så får expeditionen slut på vatten och måste nå floden samma runda för att inte dö av törst. Det finns även några kort som leder till fördelar, flygödlan som skymtar i bakgrunden på 2:a och 4:e bilden kan komma flaxande och bära iväg med antingen en av dina gubbar eller en motspelare för att sedan släppa av dem på lämplig plats. Man kan hitta ammunition som man sedan kan använda för att skrämma undan ödlor och med lite extra tur kan en karta avslöja en genväg till templet. Efter att kortet har använts slår spelaren två tärningar och får flytta två av sina egna pjäser, om det finns två pjäser som inte är tillfångatagna eller plaskar runt i träsket vill säga.
En lycklig spelare har hittat en låda med patroner
På asken står det att spelet är från 9 år, men jag har just spelat det med en 4- och en 6-åring, och vi hade riktigt roligt. Trots ett idag bredare utbud av fräsiga TV-spel facinerar fortfarande hexagoner, tärningar och plastödlor!
Seikima II
Jag fortsätter att tipsa om lite band som förvisso är superkändisar, men som kanske inte är så kända här borta i väst. Nästa band kom jag först i kontakt med via ett famicom-spel, men det är först i och med Youtube som jag flera år senare har kunnat lyssna till bandet Seikima II.
Seikima II har en lång och brokig historia med mer än ett dussin bandmedlemmar som kommit och gått sedan starten 82 fram till att bandet gick in i en portal en minut i midnatt den sista december -99 för att aldrig ses igen ... förens de återförenades för lite jubileumskonserter. Den enda bandmedlemmarna som varit med hela vägen är Demon Kogure som genom åren lett sina akuma, eller demoner, mot målet; att med hjälp av heavy metal bana väg för Satan som skulle ta över världen vid milleniumskiftet.
Demon Kogure, bandets sångare och ständiga medlem
Bandets namn, Seikima II, eller 聖飢魔 II, betyder ungefär helig hungrig demon nummer två. Namnet är också en ordlek då uttalet låter som seikimatsu, eller årtusendets slut. När man ser bandet är det lätt att tänka sig att de är Japans svar på Kiss, vilket inte stämmer helt. Bandets sminkning kommer från den japanska kabuki-teatern med rötter ner till 1600-talet, dock kan man kanske ana att silvermantlar, platådojjorna och nitarna har hämtats från Kiss. Bandet är ett live-band och sångaren Demon Kogure har en slående teatralisk scenpersonlighet som bygger på den mytologi bandet har skapat kring sig själva. Förutom att likt Blackie dricka blod ur avhuggna huvuden kan han även sjunga i falsett medan han står på händer. Bandet men framförallt Kogure har dykt upp i mängder av olika spel, mangor, filmer m.m. och Kogure har gjort sig känd genom att aldrig bryta illusionen genom att framträda utan smink.
Bild från en av bandets konserter, eller Black Masses som de kallas
Rent musikaliskt finns många olika stilar representerade under bandets karriär med många skivor. Jag kommer nämna några av guldkornen och mina personliga favoriter.
Jack the Ripper är inte en cover på Judas Priests låt med samma namn, men det är inte svårt att tänka sig Halford på sång och delar av gitarrsticken kunde vara hämtade direkt från Brittish Steel.
Inget hårdrocksband är komplett utan en låt med titeln Kill the King. Seikima II går till och med så långt att de utmanar Godzilla i att ta sig an det trehövdade monstret Gihdra med låten Kill the King Gihdra. Låten finns med på bandets debutplatta och är en del av en symfoni på fem stycken. Introt och solona hade kunnat vara dueller mellan Kiske och Weikath från Helloween och bitvis hade Udo från Accept kunnat stå för sången.
Sist har vi min absoluta favorit, Big Time Changes. En video som likt W.A.S.P använder filmat material från verkliga strider för att rikta kritik mot makthavare världen över. Också en video från den tiden då det rymdes en berättelse i formatet, och tyvärr även ljudeffekter. Om man undantar sången och bara lyssnar på ljudbilden med ett ovanligt effektivt riff och behagligt 80-tals solo utan utsvävningar och skalor så hade låten passat utmärkt på Dios Holy Diver.
Kombucha
Kombucha kan avse två olika drycker. Antingen en varm dryck baserad på algen kombu, vilken även är huvudingrediensen i dachi, eller, vilket vi ska titta närmare på idag, en jäst te-dryck. Om du lyssnar på dryckens förespråkare så har den en mångtusenårig historia i Asien och är känd som "livets elixir". Drycken ska då ha fått sitt namn efter en Dr. Kombu som med hjälp av drycken botade en av Japans kejsare. Om du lyssnar på de som är skeptiska så uppfanns drycken någon gång på 1900-talet i Östeuropa och introducerades till resten av västvärlden av hälsofanatiker på 90-talet. Drycken tillverkas av sötat te under en jäsningsprocess, så förutom antioxidanter från teet så tillkommer B-vitamin från jäsningsprocessen samt lite annat smått och gott och hälsofrämjande. Beroende på vem du frågar så botar drycken nästan allt, eller har ingen effekt alls förutom en del skadliga biverkningar om du slarvar med bryggningen. Jag gissar att svaret finns någonstans i mitten.
För att få tag på drycken kan du antingen brygga den själv, hitta ett bryggeri i huvudstaden eller ett litet gårdsbryggeri på Gotland i närheten av Åminne. Drycken innehåller liksom Yoghurt levande bakteriekultur, samt jästkultur, så drycken kan vara grumlig och innehålla klumpar. Den levande kulturen innebär också att man behöver vänja magen vid drycken gradvis om man vill undvika komplikationer. De varianter jag har fått tag på är smaksatta med äpple och honung, inte helt överraskande är honungsvarianten lite sötare och äpple lite mer läskande. Drycken påminner om vinäger i smaken och har till följd av jäsningen blivit lätt kolsyrad. Efter att bara nyttjat drycken under några dagar känner jag redan ett sug efter en munfull när det är riktigt varmt ute.
Om du, liksom jag, funderar på att komma igång med egen tillverkning så krävs förutom lätt anskaffande ingredienser en levande svampkultur som man sedan håller liv i likt en surdeg. Om man letar runt lite på nätet finns det folk som delar med sig av sina egna kombucha-svampar. Om du råkar ha en svamp så hör gärna av dig.
Retro Game Challenge 2
För någon vecka sedan skrev jag om Retro Game Challenge, ett spel som jag haft med mig i bakhuvudet sedan dess. Spelet var unikt, mysigt och utmanande och behandlade Famicom-eran med värme. I inlägget skrev jag att spelet byggde på ett japanskt TV-program som jag sedan dess letat reda på och tittat på, mycket. Programmet heter Game Center CX och i första säsongen besöker Arino olika spelföretag och pratar med skaparna bakom några av de största spelen någonsin. Vid något tillfälle under varje avsnitt så spelar han något av spelen de har pratat om och just det momentet visade sig vara det mest uppskattade hos publiken. Inför andra säsongen fokuserade de på denna aspekt och har sedan dess byggt varje avsnitt runt en spelutmaning. Kort sagt är serien fantastisk, ett smakprov från första säsongen hittar ni här.
Arino från Game Center CX
Bara någon dag efter att jag skrev om det första spelet så släpptes en översättnings-patch till det andra spelet som aldrig gavs ut här borta i väst. Såååå, för (nästan) första gången så har jag inte en fysisk kopia av spelet jag skriver om. Patchen hittar du här, och för att spela det krävs ... att man utför lite pirateri här och där, det får ni lösa själva. I slutändan har jag inte särskilt dåligt samvete över detta, så spelet dels inte längre säljs och dels aldrig kom ut i Europa.
En mystisk lucka i hyllan
Så, spelet, är fantastiskt. Upplägget är identiskt med det första spelet men förutom spel till Famicom, eller Gamecom som den kallas i spelet, finns det spel till en tidig Sega-konsoll, till Famicom disk system och till både Gameboy och Gameboy color den här gången. Höjdpunkten och spelets klimax inträder när 16-bitars eran inträder och spelets motsvarighet till Super Nintendo blir tillgänglig. Spelet är fyllt med små detaljer om hur pojkarna sitter och längtar efter och gissar hur nästa system eller spel kommer vara, hur de jämför de olika konsollerna och spelen. Efter att motsvarigheten till Gameboy blivit släppt tillsammans med ett pusselspel dröjer det inte länge förens den spelkritiska mamman i spelet blivit helt uppslukad och spelar spelet dygnet runt.
Ett text-adventure spel till disk system
I det första spelet var det slugiltiga målet att klara alla spelen. Den här gången avslutas spelet med ytterligare en serie extra svåra utmaningar till varje spel. När man väl klarat spelet finns även en serie dagliga utmaningar samt en spelbutik man kan besöka och spela om spelen från det första spelet. Jag skulle lätt kunna skriva långa inlägg om vart och ett av spelen-i-spelet och påpeka likheter med verkliga spel eller berömma fiffiga spelmekanismer, men istället råder jag dig, se till att spela detta om du har möjlighet!
Oi Ocha
Nu är det varmt och eländigt och återigen dags att försöka värja sig mot sommarvädret. Just nu står älggräset i full blom, så för den företagsamme i kokartagen kan en laddning älggrässaft vara på sin plats. Själv har jag hunnit genom några liter både köpt och hemmagjord Ayran samt en ny favorit, grönt te.
Företaget Ito En har som uttalad policy att sprida genuin grön-te-kultur både hemma i Japan men även i resten av världen. Deras kalla dryck Oi Ocha är en av Japans mest sålda drycker och har även etablerat sig i många andra delar av världen. I hemlandet finns den att köpa på stora petflaskor, men jag har bara fått tag på mesiga tetrapack som tar slut på två klunkar än så länge. Paketet innehåller vatten, och te, that's it. Te-smaken är kraftig och har en djup gräsig beska i botten, som om det har fått dra 5 minuter längre än vanligt. En varm sommardag är denna beska utomordentligt behaglig som törstsläckare.
緑茶 - ryokucha - grönt te
