"... you hang me out to dry."
Min senaste leksak har tagit plats i köket.
Det är en svamp/frukt -tork som jag planerar bruka en del framöver. Fem olika "tallrikar" går att fylla med frukt, grönsaker, örter m.m. och längst upp placeras locket med inbyggd värmefläkt. Varm luft skickas ner genom mitten av maskinen och stiger sedan upp genom de olika lagren och torkar på så vis långsamt det som placerats där. På sätt och vis kan man kanske säga att det fungerar som min ångkokare, fast tvärt om.
Just nu är torken packad till bristningsgränsen med lite av varje men den första laddningen frukt som jag teasade lite med igår är färdig.
Torkade äpplen är en personlig favorit, fantastiskt gott, men bananerna är något nytt. Jag tänkte mig något i stil med babanchips när jag laddade maskinen men bananbitarna påminner mer om "grillad banan" i smaken. Konsistensen på bananerna blev inte riktigt hundra och de fastnar i tänderna när man tuggar, men smaken var inte så dum. Det här kan jag nog vänja mig vid, fortsättningen följer.
Ching Po Leung
Ching po leung -soppa är en rätt med sina rötter i Kina som förekommer runt om i Asien. Förutom en mängd frön, nötter och annat smått och gott ska man egentligen ha i fläsk men jag ska ge mig på en vegetarisk variant.
Det du behöver är:
Pärlgryn
Jams
Lotusfrön
Torkad longan
Ramslökar
Fox Nuts
Quornbitar
Kanske inte de ingredienser man har hemma, så vi tittar igenom dem lite fort.
Jams kallas ibland brödrot då roten är rik på stärkelse och går att använda i mat på mängder av olika sätt. En del rotklumpar kan väga över 50kg och om du gräver upp den kan den ligga och skräpa i skafferiet i ett halvår utan att bli dålig, Här använder jag torkade skivor, jams-chips.
Pärlgryn är väl egentligen en variant av korngryn, tror jag, så har du korngryn hemma går det nog lika bra.
Sen har vi lite av varje, lotusfrön, foxnuts, torkade blomlökar och kanske något mer. Jag köpte en färdig blandning så jag är inte riktigt hundra på vad som är vad, luktar gott gör det i alla fall.
Vi slänger även med lite, ptja, vet faktiskt inte riktigt vad det är. Jag hittar inga tecken på förpackningen som jag kan läsa men det luktar lite lagom mustigt. Det låg bredvid jamsen i affären så jag tror att det kan passa ihop i soppa.
Näst sist ut är torkad longan. Longan är en frukt som påminner mycket om litchi både till utseende och smak men är en aning mindre söt.
Och sist av allt slänger jag med en näve quornbitar istället för kött.
1. Koka upp två liter vatten.
2. Tillsätt en näve av varje ingrediens.
3. Låt soppan sjuda i två timmar så att alla frön och nötter blir mjuka. Provsmaka och salta vid behov.
4. Färdigt!
Eller nja, någon soppa blev det ju inte, men väl en otroligt matig gröt som medförde en förvånandsvärt stark mättnadskänsla. Det här med proportioner är inte lätt, jag skulle nog rekommendera en viss återhållsamhet beträffande mängderna om ni vågar er på den här rätten, katten vad allt svällde i grytan.
I morgon återkommer jag med ett nytt projekt som förhoppningsvis motsvarar mina förväntningar i högre grad än "soppan".
Stay tuned.
Elemental Gelade 3-4
I volym 3 får Cisqua bekänna färg både en och två gånger. Från en karriärslysten glättig uniformsklädd opportunist förvandlas hon till en lojal pojkflicka som kämpar tappert för att försvara sina vänner och vidare får vi se henne väldigt ensam och sökandes efter mänsklig kontakt. Även de övriga medlemmarna i Arc Aile bryter stereotyper och roller, Kuea som är kurvig, lättklädd och vampig spelar aldrig på sexualitet utan är isället hungrig eller trött, som skalman.
Kuea, eller Kullweet Envatilia som hon egentligen heter, säg det 10 ggr snabbt. (Bilder hämtade från http://elementalgelade.wikia.com)
Vi får se skumma figurer från ett syndikat som verkar handla med edel raiders och vi får se mer av organisationen Arc Aile, men trots att vi får veta mer om världen får vi inte mycket mer information om vad en edel raider är. För att få ihop pengar för att resa vidare dras huvudpersonerna in i en olaglig turnering i hopp om att vinna prispengarna som står på spel. För att ha en chans tvingas Cou och Ren att träna tillsammans och öva sina förmågor. Mellan matcherna träffar Cou den topprankade Rasati som slåss för att kunna lösa ut sin syster som lever i fångenskap hos bossen för turneringen. När Cou vet vad som står på spel för Rasati börjar han fundera på hur han känner inför att möta henne i ringen. Samtidigt håvar Cisqua in pengar på att låta de hon borde skydda slåss i en olaglig turnering som hon borde förhindra...
I den första striden mellan Wolx och Cisqua får Cisqua verkligen skina och trots att emfasen på reaktioner går före koreografi är striden riktigt intressant. I turneringen är striderna istället representerade av en eller två röriga rutor som inte lyckas förmedla någon nivå av action - tyvärr.
Jag upplever att turneringen som löper en bit in i volym 5 är ett dåligt val med tanke på tempot i serien, men här finns potential. Vi får se om jag orkar vidare.
Jerka
För första gången sedan jag drog igång den här bloggen har jag missat min enda ständigt återkommande feature Manga Monday. Förklaringen gömmer sig bakom att de senaste veckorna har utgjorts av en kombination av utvecklingssamtal, ungar med öroninflamation och hårdrockskonserter samt en maratonläsning av 1q84, kort sagt näst intill ingen sömn. Meeen nästa vecka är det lov så då lovar jag att leverera. Men idag är det fredag och dags för jerka.
Veckans fråga hos Annikas litteratur- och kulturblogg lyder som följer:
Betygsätter du böcker? Varför/varför inte?
Ja, det gör jag. Inte varje bok jag läser men en gång i månaden träffar jag min mycket trevliga bokcirkel där bl.a. denna trevliga bloggare ingår och i det formatet sätter vi betyg på de böcker vi läser. Det viktigaste är naturligtvis läsupplevelsen och den breddade förståelse man får för ett verk när man får ventilera sina egna, och ta del av andras, synpunkter och åsikter, men betyget är en ganska trevlig detalj. Oftast leder detta moment till polemik med rikliga inslag av personangrepp och sänkningar mellan medlemmarna i bokcirkeln vilket livar upp det hela.
Elemental Gelade 1-2
Coud Van Giruet gick som 5 åring med i ett gäng luftpirater och när vi lär känna honom 10 år senare är han en djärv äventyrare som svingar sig fram genom luften med sin änterhake, men som är hopplöst dålig på att flyga någon form av fordon. Efter en lyckad räd kikar Cou i en rövad kista men upptäcker istället för juveler och ädelstenar en flicka. Flickan, Reverie Metherlence, visar sig vara en Edel Raider, ett slags levande vapen. Ren, som hon även kallas, vill tillbaka till en plats som kallas Edel Garden men tre figurer dyker plötsligt upp och försvårar denna plan.
Cisqua uppger att hon är ledare för en grupp regeringsagenter under namnet Arc Aile. I gruppen ingår även Rowen och Edel Raidern Kuea. Cisqua skjuter först och ställer frågor senare, Rowen är lugn och samlad och Kuea är alltid hungrig. Nöden kräver att de tre agenterna sammanbetar med Cou och Ren och ganska snart stöter de på skurkar som specialiserat sig på att fånga och sälja Edel Raiders.
Kuea, Cisqua och Rowen till vänster. Cou och Ren till höger. (Hämtad från http://elementalgelade.wikia.com)
Stilen på teckningarna är ofta lite skissartade, vilket funkar fint. Däremot tycker jag att det är lite irriterande att t.ex. Cou ser ut att vara 30 år när han är bestämd men 8 när han är förvånad, men det vänjer man sig vid. Miljön är härligt steampunkig med luftskepp, enorma ångkraftverk och victorianska detaljer i både arkitektur och kläder. Huvudpersonen Cou påminner mig om både Indiana Jones och Luftens Hjältar när han i öppningsscenen svingar sig från en flygande fästning i sin änterhake rakt in i mitt hjärta. Ett återkommande tema i de strider som uppstår mellan huvudpersonerna och skurkar är att skurkarna använder Edel Raiders enbart som verktyg och inte ser dem som levande varelser. Detta känns bekant både från Shaman King och Pokemon m.m. och det funkar som vattenskiljare mellan goda och onda här också. Ett slutgiltigt omdöme, som inte blir särskilt tydligt, är att denna serie har det jag saknade i Full Metal Alchemist.
Tapioca Pudding
Med tapiocapärlorna jag använde fär att göra bubblete har jag även svängt ihop en annan efterrätt, tapioca pudding.
Du behöver:
1/2 dl socker
3 dl mjölk
4 ägg
Tapioca-pärlor
Valfri smaksättning
1. Förbered tapioca-pärlorna, beroende på vilken variant du har hittat kan detta moment se ganska olika ut men oftast ska de koka och ligga i blöt under minst 30min.
2. Vispa ihop 2 ägg + 2 äggulor i en skål tills smeten börjar bli luftig. Om det är svårt att få ner luft i äggen hjälper det att röra ner lite av sockret.
3. Värm mjölken och lös ut resten av sockret. Tillsätt även valfri smaksättning, jag har valt att göra en te/vanilj-kombo.
En personlig favorit i baksammanhang är vaniljpulver, mycket mer smak än essens eller vaniljsocker men betydligt billigare än en riktig stång. En nypa räcker.
Istället för att röra runt med en sked i mjölken rör jag i all enkelhet runt med en laddad tekula, smaksättningen är därmed färdig.
4. Nu börjar finliret. Tillsätt en skvätt mjölk i taget till de vispade äggen och fortsätt vispa under tiden, ju noggrannare du är under detta moment och ju längre tid du låter det tar, desto bättre konistens får du i slutändan.
5. Häll tillbaka den färdigblandade puddingsmeten i grytan och ställ tillbaka den på den eftervarma plattan under konstant omrörning. Här gäller det att få smeten att börja tjockna utan att det bildas klumpar. Om du som jag har en induktionshäll krävs det ännu mer fingertopskänsla då plattan behöver vara påslagen. Börjar smeten klumpa sig är det egentligen ingen fara, det smakar lika bra men konsistensen blir lite träligare.
6. Precis på slutet tillsätter du 1dl av de färdiga tapioca-pärlorna. Häll sedan puddingen i formar och ställ kallt över natten.
7. Profit!
Eller, nja, det ser ju kanske inte jätteroligt ut. Lite som kräks, men gott var det. Kombinationen av te/vanilj passade riktigt bra till tapioca-pärlorna som är smaksatta med grönt-te.
Yu-Gi-Oh! 3-4
I volym tre fortsätter ett äventyr som började i förra volymen. En professor i egyptologi ber att få låna Yugis pussel till en utställning men planerar i hemlighet att sälja det för egen vinning. En mystisk egyptier dyker upp för att hindra honom och med sig har han fler ”millenie-föremål” som har en koppling till Yugis pussel. Främlingen, som först likt Yugi verkar vara ute för att straffa onda människor, bestämmer sig för att testa Yugi då han märker sambandet mellan honom och pusslets krafter och under detta test utsätts både Yugi och hans vänner för livsfara. Vi får dessutom, bokstavligt talat, en inblick i Yugis inre och likt Naruto som bär på en demonräv bär Yugi, utan att veta om det, på en mörkare och starkare person/kraft/demon inom sig (ni som läst böckerna kommer säkert ihåg att själva ”inblicken i Yugis sinne” faktiskt var i bok 2, men förra inlägget var så långt så jag fuskar lite i hur jag presenterar handlingen.)
I den fjärde volymen inleds ett till lite längre äventyr som får sin upplösning i slutet av femte boken. Yugi och hans kamrater luras in i en serie tävlingar som avslutas med en duell i kortspelet Magic and Wizards. De olika tävlingarna innehåller mer än sin beskärda del av logiska luckor och trots att slutduellen med korten får mig att minnas tillbaka till spektakulära slutstrider i Magic så känner jag att jag inte orkar med en duell till. Serien var som bäst med de korta, avslutade, äventyren.
Något jag inte skrev om i förra inlägget är den visuella presentationen eller generella intryck av serien, ni märker hur hårt jag arbetar för att hålla nere längden på de här inläggen. Istället ska jag försöka sammanfatta de detaljerna så här på slutet.
Min första kontakt med Yu-Gi-Oh var animen som visades dubbad på tv här i sverige. Först och främst var dubbningen ap-dålig, vilket tyvärr ofta är fallet, och det lilla jag såg av serien kändes som utdragna reklaminslag för kortspelet med samma namn. Av denna anledning var jag ytterst tveksam när jag plockade upp första volymen och mina förväntningar var ytterst låga. Ganska snart hade jag vunnits över och började gilla serien. Designen på karaktärerna är modern och trots att jag fortfarande inte tycker att den mörke Yugi riktigt passar in så har jag vant mig vid, och börjat gilla, resten, speciellt som Jonouchi och Honda då och då lånar ansiktsuttryck från äldre Toriyama-aktiga stilar. Dessutom är alla föremål, såsom flaskor, glas, pistoler, milleniepusslet o.s.v. fantastiskt väl återgivna med hög detaljrikedom. De olika spelen och hur Yugi får skurkarna på fall genom att utnyttja deras svagheter är fantastiskt välgjort och genomtänkt och jag blir sugen på att pröva t.ex. Kapmon. Jag läser vidare ett tag till.
Bloggjerka
Veckans fråga från Annikas litteratur- och kulturblogg den här veckan var betydligt lättare än förra veckan då jag aldrig kom på ett bra svar. Frågan lyder:
Läser du facklitteratur ibland och vad är det i så fall som intresserar dig?
Svaret får bli nja, jag läser ju en del när jag är på jobbet men det räknar jag inte med. På fritiden läser jag fortfarande ikapp sånt jag inte hann med när jag pluggade, trots att jag var färdig med min utbildning för 1,5 år sedan. Jag skulle gissa att jag letar mig tillbaka om ett tag men just nu är det bara skönlitteratur som gäller.
Får jag tipsa om ett glas bubbelte till läsningen nu i höstmörkret?
Update: Jag behöver förtydliga en detalj som blev en aning missvisande, jag betar alltså fortfarande av skölitteratur som hamnade i min "att läsa hög" under min studietid men som jag då inte hann med p.g.a. all studielitteratur.
Bubbelte
Bubbelte , eller buba-te, är ett samlingsnamn på tedrinkar, varma eller kalla, ibland smaksatta med frukt, som alla innehåller tapioca-pärlor. Tapioca är en växt vars rot innehåller kopiösa mängder stärkelse, stärkelse som ofta används som förtjockningsmedel i mat, eller baltas ihop till små bollar som kallas tapioca-pärlor.
Det du behöver är:
En kopp te, så stark som möjligt.
En skvätt mjölk.
Valfri smaksättning i form av frukt, bär, eller jos.
Tapioca-pärlor.
Socker.
1. Förbered pärlorna genom att koka upp rikligt med vatten i en kastrull. När vattnet kokar lägger du i 1dl pärlor och rör runt så att de varken fastnar i botten eller i varandra. När alla pärlor flutit upp till ytan låter du dem koka 3-4 minuter till innan du sänker värmen och låter dem puttra under lock i 10-15 min.
2. Under tiden förbereder du sockerlag, genom att röra ut 1/2 dl socker i 1/2 dl kokande vatten. När pärlorna har kokat färdigt fiskar du upp dem och lägger dem i kallvatten en stund. Häll sedan av dem och blanda dem med sockerlagen.
Lite bär, färdiga pärlor i skålen och obehandlade till höger
3. Jag körde bären och en skvätt mjölk med stavmixer, vilket förutom att finfördela bären även skummade mjölken en aning.
4. Bland ihop allting. Börja med pärlorna och sockerlag i botten på ett högt glas, häll sedan på den smaksatta mjölken och te efter behag. Jag blandade ungefär 50/50 och bestämde mig för att det var pecis lagom.
5. Profit!
Jag gjorde både en varm och en kall variant på samma recept och njöt ungefär lika mycket av de båda glasen. Egentligen bör drinken avnjutas genom ett sugrör tjockt nog att släppa igenom pärlorna men något sådant hade jag inte. Våga er nu på den här drinken och höll ögonen öppna efter tapiocapärlor nästa gång ni handlar i en asien-livs-butik.
Yu-Gi-Oh 1-2
Yu-Gi-Oh betyder något i stil med storspelare på japanska och huvudpersonen Yugi är som titeln antyder ett spelfreak. Hans farfar har en spelbutik där Yugi spenderar mycket tid och på rasterna i skolan sitter han hellre vid sin bänk och håller på med ett pussel än umgås med kamraterna. Yugi går på gymnasiet och liksom alla andra skolor i mangaböcker har Yugis skola fått sin beskärda del av mobbare bland eleverna. Yugi blir i egenskap av ensamvarg utsatt för ett elakt hyss när en av skolans busar tar en bit från Yugis favoritpussel och slänger den i skolans pool. Senare på kvällen när Yugi efter 8 års pusslande tillslut löser pusslet och upptäcker att biten saknas blir han så klart ganska ledsen.
Men genom att bete sig hyggligt får Yugi människorna runt omkring sig att uppföra sig hyggligt och snart får han tillbaka den saknade pusselbiten av, och blir vän med, bråkstaken Jonouchi och machokillen Honda. Till gänget sluter sig även en tjej, Anzu, som får utstå både det ena och det andra i sällskap med de hormonstinna pojkarna.
Hela gänget Anzu, Honda, Yugi och Jonouchi
Efter att ha löst pusslet, som tagit formen av en pyramid, bär Yugi det runt halsen som ett smycke och snart förstår vi att pusslet bär på en inneboende kraft som då och då besätter Yugi. Den oskuldfulle blyge killen blir plötsligt en sammanbiten hårding som tar itu med alla översittare som besvärar honom eller hans vänner genom att utmana dem på olika spel. Ibland utklassar han sina motståndare men ibland är det nära att han åker dit och han tvingas att kämpa för att inte förlora. Priset för att förlora är nämligen högt, olika former av tortyr som leder fram till galenskap eller död väntar förloraren.
Ett straffspel av det mer horibla slaget
Dessa spel utgör de annars i genren vanliga striderna och de är intressanta och genomtänkta och ger serien en unik prägel. Både spelet och straffet är utformat efter vem Yugi spelar mot så att skurken ofta faller på eget grepp och ofta får smaka på sin egen medicin.
I första boken är varje kapitel fristående och avslutat och i den andra boken förlängs äventyren till tudelade avsnitt. Men fortfarande är varje äventyr fristående och det har inte dykt upp någon ondskefull organisation som behöver stoppas och det har inte organiserats någon turnering som kommer löpa över 3-4 böcker. Detta är hyfsat unikt för genren och trots att en av anledningarna till att jag gillar manga är de långa sammanhängande historierna så var det ett välkommet avbrott med lite chunk-size äventyr som omväxling.
